fbpx

Se mig! Jag finns bara när du ser mig!

Använder du Tinder som en emotionell snuttefilt? Swipar när du har en dålig dag för att få kicken av att matcha med någon?

Chattar du med personer du egentligen inte är intresserad av för att du behöver känna att någon vill ha dig?

Fiskar du efter komplimanger för att du bara känner dig bra när andra säger att du är bra?

Skickar du sexiga bilder, eller är mer sexuellt öppen än du egentligen skulle föredra för att du behöver kicken av att känna dig åtrådd?

Är du ibland mer intresserad av bekräftelsen än av personen du får den av? Med andra ord, skulle du vara lika nöjd om bekräftelsen kom från någon annan?

Allt det här har som gemensam nämnare att du behöver någon annan för att tillfredsställa dina emotionella behov.

Jag har tidigare gjort en Youtubevideo om bekräftelse, och i det här inlägget vill jag prata närmare om vad bekräftelsesökandet egentligen handlar om.

Och framför allt vad du kan göra åt det.

ÄR DU I KONTAKT MED DIG SJÄLV?

Många som har så här starkt behov av yttre bekräftelse känner sig väldigt tomma utan. Det är nästan som att de inte kan känna att de existerar om inte någon annan tittar på dem. Det finns ofta ett samband mellan ett stort bekräftelsebehov och att vara “jag-svag”, alltså inte ha en särskilt tydlig bild av vem man är. Därför känns det nästan som att man inte existerar om inte någon annan kan bekräfta ens existens och säga att man är bra.

Bekräftelseknarkare tvivlar ofta på sig själva, anpassar sig mycket och relaterar egentligen inte alls till andra människor på ett djupare sätt utan använder dem för att spegla sig i. Och det beror just på att de inte kan se sig själva utan att använda en annan människa som spegel.

Att vara bekräftad utifrån blir ett plåster på såret av att inte kunna uppleva sig själv från insidan och vara i kontakt med sig själv.

I själva verket hör detta ihop med ett gammalt mönster av att till och med vända sig bort från sig själv. För att kunna skapa en sund självbild behövde du som barn omges av människor som är nyfikna på dig och hjälper dig att förstå vem du är. Utan det kommer livet istället bli en jakt på facit utanför dig själv.

Detta blir också vägen till att hantera oönskade känslor.

Så fort en jobbig känsla dyker upp riktas uppmärksamheten direkt mot någon annan som kan ta bort den jobbiga känslan. Du känner ju inte dig själv tillräckligt väl för att ta hand om det som blossat upp inom dig. Istället kallar du in någon annan som kan fixa det för en liten stund genom att bekräfta dig.

Det funkar för stunden, men är verkligen inte hållbart i längden.

VAD ÄR DET SOM SKAVER?

Vägen ut ur det här mönstret är att göra tvärtom: att vara nyfiken på din egen inre värld.

När en känsla kommer, stanna upp och utforska den:
“Vad är det jag upplever just nu?”
“Vad är det jag längtar efter egentligen?”

Bekräftelse är bara ett tillfälligt plåster på såret; det är ju inte vad du egentligen vill ha. Bara en inlärd nödlösning på problemet.

Den som inte är van vid att utforska sina känslor saknar förmåga att bedöma nyanserna och fastnar direkt i gamla hjulspår som bara säger “nåt känns fel – bäst att matcha med nån/få en komplimang/dela en sexig selfie så det känns lite bättre”.

Genom att göra så går du miste om informationen din känsla har till dig. Kanske är du rädd, känner dig ensam eller orolig. Det är i så fall viktigt att veta. Men det kan också vara att du bara är trätt, haft en jobbig dag eller känner dig törstig. Saknar du medvetenhet om vad du egentligen behöver blir det naturligtvis väldigt svårt att tillgodose dina behov.

Det är komplicerat nog i sig, men ännu krångligare blir det när din enda källa till en stunds emotionellt lugn och trygghet ligger utanför dig själv.

Därför vill jag nu lära dig att ta de första stegen mot att skapa det på egen hand.

SÄTT ORD PÅ DIN LÄNGTAN

Det du förmodligen längtar efter egentligen är att verkligen känna dig sedd och förstådd. Att uppleva närhet, kontakt och gemenskap. Ironiskt nog blir det helt omöjligt så länge du manipulerar människor för bekräftelse istället för att verkligen visa vem du är och vad du känner.

Men det förutsätter naturligtvis att du själv är medveten om vem du är och vad du känner. Därför vill jag att du provar att stå emot impulsen att få någon annan att göra dig trygg och tittar inåt istället. Var nyfiken på dig själv. Vad är det du upplever när bekräftelsebehovet sätter in?

Kan du identifiera var i kroppen du känner obehaget? Kan du sätta ord på vad du längtar efter? Kan du stanna kvar i upplevelsen här och nu istället för att springa ifrån den, övertänka eller distrahera dig? Kan du stanna hos dig själv istället för att försöka få någon annan att “fixa” känslan?

Det kan kännas både ovant och obehagligt att stanna med det som skaver, men det är där nyckeln finns. Allt annat är som att ignorera röda lampan på bilens instrumentbräda. Det är inte farligt att den lyser, men det kan bli farligt om du ignorerar den. Och precis likadant är det med dina känslor.

De bär på viktig information om vem du är och hur du upplever saker. Så börja öva på att stanna med dem och lära dig förstå dem istället för att överge dig själv när du har det som jobbigast.

NÅGOT BÄTTRE ÄN BEKRÄFTELSE

När du vet vad som skaver och vad du längtar efter blir det lättare att hitta andra vägar till att lösa det än genom bekräftelse. Om du märker att du ofta känner dig ensam kan det till exempel vara klokt att reflektera över hur du kan skapa nya sociala sammanhang i ditt liv.

Du kan börja dansa en gång i veckan. Gå med i en facebookgrupp för nya kompisar. Engagera dig politiskt. Läsa en bok om vad som skapar verklig kontakt (istället för bara bekräftelse). Prioritera att träffa dina vänner oftare.

Allt detta går du miste om ifall du bara jagar bekräftelse på Tinder för att lösa problemet för stunden istället för på djupet.

Det absolut bästa med det här är att när du lärt dig att förstå, tolka och uttrycka dina behov för dig själv kan du också börja dela dem med andra.

Föreställ dig skillnaden när du kan säga till en vän eller någon du dejtar “just nu känner jag mig ensam. Kan jag ringa dig och prata en stund?” och sen ha ett nära samtal om vad du verkligen känner, istället för att ta manipulativa omvägar där du diffust och ytligt frågar vad personen gör, ger en smörig komplimang för att få en tillbaka eller skapar drama för att någon ska tyska synd om dig.

Lite snabb bekräftelse kommer inte locka längre när du lärt dig att skapa autentisk kontakt med först dig själv och sedan med andra.

NYA BETEENDEN SKAPAR NYA RELATIONER

När du kan uttrycka dina känslor och behov på ett äkta sätt kan du också få det stöd du verkligen behöver. När du dessutom börjar ha relationer med människor som också behärskar detta kommer det vara som att leva i en helt ny värld.

Istället för att jaga bekräftelse från personer du egentligen kanske inte ens bryr dig särskilt mycket om, respekterar eller gillar (vi har ofta överseende med väldigt mycket så länge vi får den där bekräftelsekicken) kommer ditt liv vara fyllt av människor som kan se och förstå dig på riktigt.

Och du får, kanske för första gången nånsin, möjligheten att relatera till andra människor baserat på glädjen i att dela vilka ni verkligen är, vilket är något helt annat än att ha relationer som baseras på vad ni kan få av varandra.

Känner du igen dig lite för väl i det här blogginlägget och vill ha hjälp med att bryta mönstret? Läs om dejtingcoaching här!


Plocka svamp vs leta svamp

En person jag coachade sa något så himla intressant nyligen. Hon jämförde dejtande med att plocka svamp och sa att hon tycker om att plocka svamp men inte att leta svamp. För att ha lust att ge sig ut i skogen vill hon alltså veta redan i förväg att det kommer vara värt det, annars är det ingen idé.

Med andra ord, vet vi inte redan i förväg att dejten kommer bli bra (enligt definitionen “jag kommer få bekräftelse och bli omtyckt”) vill vi inte dejta.

Låt oss kika lite närmare på den här svampmetaforen.

Föreställ dig en svampplockare bara är ute efter svampen. Som inte vill tillbringa mer tid än nödvändigt i skogen utan bara vill maximera svampmängden. Den personen kommer inte komma iväg särskilt ofta, av den enkla anledningen att det inte går att se in i framtiden och veta i förväg exakt hur mycket svamp det kommer att finnas.

Det kanske går att få ett tips på bra plockställen ibland, men från vem? Den som ägnar mycket tid och energi åt att leta svamp i skogen är förmodligen inte jättesugen på att avslöja sina favoritställen till någon som inte är beredd att göra den ansträngningen utan bara vill åt själva svampen. Det kommer helt enkelt inte bli särskilt många skogsturer eller särskilt mycket svamp med den här resultatfokuserade inställningen.

Föreställ dig nu istället en svampplockare som älskar att vara i skogen. Hon mår bra av långa promenader, tycker det är roligt att upptäcka nya ställen, njuter av att vistas i naturen och älskar naturligtvis också att hitta fina svampställen. Men oavsett hur mycket svamp hon hittar varje gång finns det ett stort värde för henne bara i att dra på stövlarna och komma ut.

Eftersom hon gör det hela tiden upptäcker hon ofta nya favoritplatser och smultronställen i skogen där det finns både svamp, bär och vackra blommor att plocka. Att hon trivs i miljön gör att hon får bättre “resultat”, men hon är verkligen inte där för att maximera innehållet i svampkorgen. Det råkar bara vara en helt naturlig konsekvens att hon har stenkoll på de bästa svampställena eftersom skogen är en självklar plats för henne, som hon verkligen trivs i och njuter av att vara på.

TRIVS DU I DEJTINGSKOGEN?

Om vi släpper metaforen för ett ögonblick och byter ut svampplockande mot dejtande, vad har du för inställning? Hur njutbart tycker du att det är att befinna dig i “dejtingskogen”? Uppskattar du människorna du möter? Litar du på din förmåga att hitta vad du söker, och njuta av vägen dit? Motiveras du av själva upplevelsen eller vill du bara ha resultat? Plocka dejtingkantareLl så du aldrig mer behöver komma tillbaka?

För att lyckas med något, oavsett vad det är, är det en jättestor fördel att du uppskattar och ser värde i processen. Vill du bli vältränad hjälper det galet mycket om du gillar att träna. Vill du lära dig sjunga kommer du ha en oerhört nytta av att älska att sjunga. Vill du bli en skicklig coach är det en enorm fördel om du älskar djupa samtal med människor.

Din entusiasm kommer göra att du stannar en kvart extra på gymmet då och då, övar några ovanligt knepiga skalor ibland bara för att du gillar utmaningen eller har lite djupare samtal än du annars hade haft med alla du möter. Alla dessa extra kvartar är vad som över tid särskiljer dig från andra och boostar dina resultat. Särskilt jämfört med om du bara gjort det nödvändiga och definitivt jämfört med om du varit så osugen på att träna, sjunga eller coacha att du smitit en kvart då och då när du kan.

GLÄDJE SKAPAR FRAMGÅNG – INTE TVÄRTOM!

Jag är helt övertygad om att nyckeln till framgång (och det mesta i livet) ligger i glädje. Det är inte slump att jag pratar om Happy Dating istället för Goal Oriented Dating, eller You Gotta Do What You Gotta Do Dating.

Happy Dating! För när du är glad, mår bra och uppskattar själva dejtingprocessen får du så jäkla mycket gratis!

Gör du inte det beror det förmodligen på att du dejtar på ett sätt som inte passar dig. Att du försöker räkna ut hur man “ska” göra och vad som är “rätt” istället för att känna in vad som skulle kännas lustfyllt för dig. Om så är fallet är det jätteviktigt att du gör något åt det. För dejting börjar med dig, vilket också är namnet på min bok. Läs eller lyssna på den för att få en klarare bild av vem du är och vad som skulle få dejtandet att kännas bra för dig.

För vill du bara ha resultatet, då kommer du inte bara ha väldigt mycket tråkigare på vägen, du kommer också ironiskt nog få sämre resultat.

Läs eller lyssna på min bok “Dejting börjar med dig!” för att lära dig dejta på ett sätt som utgår från vem du är och hur du fungerar.

“Alla blir skrämda av min kraft och framgång…”

Vi behöver göra mos av idén om att dina dejtingproblem beror på att du är för stark, kraftfull eller framgångsrik. Det är bullshit! Jag har gjort en youtubevideo om det som du kan se här och i det här blogginlägget fördjupar vi oss ytterligare i ämnet. För nu vill jag inte höra fler fantastiska kvinnor skylla sina dejtingproblem på sin awesomeness.

Nedan finns sex alternativa förklaringar som jag vill att du överväger noga om du tror att du är för stark, framgångsrik eller på något annat sätt skrämmande för män. Eftersom du är driven, pampig och lyckad på jobbet drar jag en del paralleller till en något du redan behärskar: karriären.

1. DU HAR HYBRIS

Nu vet ju inte jag exakt hur pampig och framgångsrik du är, men om du nu inte råkar vara Beyoncé, Kronprinsessan Victoria eller Hilary Clinton (alla tre gifta för övrigt) får du nog tagga ner en smula. Det är fullt rimligt att du är kraftfullare än de flesta, men då får du börja dejta pampigare personer, inte klanka ner på din awesomeness!

2. DU DEJTAR FEL PERSONER

Kan det vara så att det inte är du som är för pampig utan att du dejtar personer som på olika sätt inte matchar dig? Du skulle knappast söka ett jobb som inte matchar din standard, så varför dejtar du så?

När någon blir “skrämd” av din framgång och ditt driv är det motsvarigheten till ett “du är överkvalificerad” i jobbsammanhang. Ta din kraftfullhet på allvar och dejta personer med liknande ambitionsnivå och driv som du. Eller åtminstone personer som uppskattar det hos dig även om de inte är likadana.

OBS! När någon inte uppskattar dig som du är måste du byta ut personen du dejtar, inte din personlighet!

3. DU LETAR PÅ FEL STÄLLE

Om du ska söka en avancerad chefstjänst gissar jag att du går till en headhunter i din bransch, en välrenommerad rekryteringsbyrå eller en rekryteringsträff för ett chefsnätverk, eller hur? Du går förmodligen inte till Arbetsförmedlingen och hoppas på det bästa.

Du behöver tänka likadant med ditt dejtande, där motsvarigheten till Arbetsförmedlingen = Tinder. Det finns noll urskiljning på Tinder. Alla är där. Det kan absolut hända att du råkar ha tur och hitta din perfekta tjänst på Arbetsförmedlingen eller din perfekta match på Tinder, men det finns onödigt mycket annat där som du måste sortera bort för att hitta det.

Ju mer du skiljer dig från mängden, desto viktigare är det att du aktivt söker upp sammanhang där du känner dig hemma. Det är viktigt för både din karriär, dina vänskapsrelationer och ditt kärleksliv. Det är betydligt lättare att hitta någon som är singel i ett sammanhang där alla är intressanta än att hitta någon som är intressant i ett sammanhang där alla är singlar. Utnyttja att du har tillgång till världar och rum där människor av din kaliber och med din ambitionsnivå finns.

Vill du träffa någon som inte blir skrämd av ditt driv; sök dig till sammanhang där alla är drivna. Inte minst för att inte själv bli uttråkad eller understimulerad (vilket är betydligt viktigare än vad någon eventuellt tycker om dig och ditt liv!!) Gå på entreprenörsträffar, överväg att dejta utanför Sverige, anlita en matchmaker osv. Sitt inte bara hemma och Swipa för det är ungefär som att gå till lokalpuben i förorten istället för en cool rooftop bar i New York.

4. DU LETAR INTE ALLS

Du kan inte vänta dig att drömjobbet ska ramla ner i knät på dig utan att du visar intresse, nätverkar eller skickar in en ansökan. Du kan inte heller vänta dig att en lämplig partner ska falla in i dina armar om du inte gör en ansträngning för att vidga dina sociala cirklar och prioritera ditt kärleksliv.

Det räcker inte att hålla ett öga öppet på konferensen du ändå skulle gå på eller hoppas på att springa in i någon “när du minst anar det”. Var lika proaktiv när det kommer till ditt dejtande som när det gäller din karriär. Reflektera över vilken typ av person du skulle vilja träffa och i vilka miljöer sådana personer rör sig. Sen går du dit och pratar med dem.

Avsätt tiden du skulle spendera med en partner till att optimera ditt dejtande. Prioritera och gör en insats. Annars är det inte förvånande alls om du inte träffar någon, eller bara träffar fel personer.

5. DU SAKNAR FÖREBILDER

Många dejtar personer som inte matchar dem för att de inte tror att det existerar någon som är lika kraftfull och framgångsrik som de själva och/eller uppskattar det. I så fall får du lyfta blicken något och börja leta.

Det kryllar förmodligen inte av jobb som intresserar dig heller, men du sätter dig ju inte och gnäller eller tar ett okvalificerat jobb för det. Du löser problemet och ser till att det blir som du vill ha det, eller hur? Du definierar vad du söker, vad som passar dig och tar reda på var det finns. Du letar reda på människor som redan gör vad du vill göra och skaffar inspirationen du behöver.

Gör exakt samma sak när du dejtar! Leta aktivt efter exempel på kvinnor som du identifierar dig med och som har en partner. Ta reda på hur de resonerar om kärlek, var de träffade sin man, hur de håller relationen vid liv osv.

Jag har ingen aning om vem du inspireras av men här är några förslag på rejält pampiga kvinnor i stabila relationer:
Victoria och Daniel
Esther Perel och Jack Saul
Marie Forleo och Josh Pais
Camilla Läckberg och Simon Sköld
Jacinda Ardern (Nya Zeelands premiärminister) och Clarke Gayford

Leta upp par som inspirerar dig och gör en medveten ansträngning för att fylla din värld med pampiga människor som älskar varandra.

6. DU KÄNNER DIG INTE VÄRD NÅGON SOM MATCHAR DIG

Punkterna ovan handlar om rätt praktiska saker utanför dig själv. Den här punkten handlar om dig, och mer specifikt om din självbild. Även om du logiskt tycker och vet att du är cool, pampig och inte borde ha några problem att träffa någon, hur känner du dig?

Väldigt många högpresterande människor leverera på toppnivå för att de annars jagas av ångest och inte vet vad de har att erbjuda världen eller andra människor om de inte är bäst. Men ingen kommer bli kär i dig för att du är duktig. Det är också väldigt stor skillnad på att vara kompetent på jobbet och kompetent i kärlekslivet. Det är i själva verket rakt motsatta färdigheter.

Den som övat varje dag sedan mellanstadiet på att vara duktig och samla guldstjärnor gör det ofta på bekostnad av kontakten med sig själv och sin emotionella kompetens. Det kan skapa ett glapp i självbilden som gör att man kan prata hur mycket som helst om sina meriter men inte kan säga något alls om vem man är som människa. Vilket är det enda någon på en dejt vill veta om dig.

När någon sitter med dig i morgonrocken och äter frukost en vanlig söndag är det inte din höga lön eller dina coola projekt som är grejen, utan att få vara med dig. Vet du inte vem du är utan titlar och prestationer blir dejtandet svårt och leder till helt olika självbild för jobb respektive kärlek. Att du kan bossa över ett internationellt imperium innebär inte per automatik att du känner dig älskvärd eller upplever att du kan ställa krav när det kommer till dejtande.

OBALANSERAD SJÄLVBILD GER OBALANSERADE RELATIONER

Har du en självbild som säger mig kan ingen älska, är risken stor att du kommer dejta personer som matchar det. Det innebär ofta också en rädsla för att dejta någon som är lika framgångsrik, för om den personen redan har det enda som du tror att du kan erbjuda, vad har du att ge då?

Det här skapar obalans och du löper stor risk att antingen inte våga/vilja/kunna dejta alls, hamna med personer som behandlar dig illa eller med någon som inte alls matchar dig.

Många hanterar det genom att dejta personer som ser upp till dem, saknar vad de själva har och nöjer sig med att bli beundrade istället för sedda på riktigt bortom förmågan att prestera. Vilket ofta omedvetet till och med är att föredra, eftersom det där med att bli sedd på riktigt utan att kunna gömma sig bakom perfektion och prestation känns alldeles för osäkert, läskigt och sårbart…

Vet du inte vad du har att erbjuda världen mer än din för många att jobba, prestera och leverera behöver du upptäcka det innan du börjar eller fortsätter dejta. För annars är det som att gå på arbetsintervju utan att ha en aning om dina kvalifikationer. Det blir oerhört svårt att tro på dig själv, göra gott intryck på arbetsgivaren och skapa goda arbetsvillkor.

Om du känner igen dig i att det finns en kontrast mellan ditt jobbsjälvförtroende och ditt dejtingsjälvförtroende är det helt enkelt mycket klokt att göra något åt det innan du dejtar vidare. Börja med punkterna ovan och vill du ha min hjälp kan du läsa mer här.



Kom ut huvudet och kliv in i livet!

Om du övertänker väldig mycket är det extremt sannolikt att du växte upp i en miljö där det krävdes av dig. De sociala mekanismerna i din familj var antingen inte trygga, kändes inte bra eller skapade inget utrymme för sådant som känslor.

Istället fick du bekräftelse genom att vara smart, eller var tvungen att alltid ligga steget före eftersom så mycket outtalat låg och bubblade under ytan. Du var av en eller annan anledning tvungen att leva ditt liv från huvudet och försöka bedöma i förväg och utan att fråga någon, vad som gällde.

Fanns det inte utrymme för att uttrycka eller ens prata om känslor var du så illa tvungen att mer eller mindre kapa den delen av dig själv, och eftersom känslor känns i kroppen, bosatte du dig i ditt huvud mer eller mindre permanent.

Du blev uträknande, övertänkande, intellektuell, smart, skicklig på att planera och en fantastisk projektledare.

Det har förmodligen gjort dig framgångsrik både i skolan och i karriären. Men det får konsekvenser för ditt välbefinnande och det påverkar definitivt dina relationer.

ÄR DET NÅGON HEMMA?

Det som händer när du bara tänker hypotetiskt på livet istället för att faktiskt vara närvarande är att du går miste om upplevelsen av ditt eget liv. Det är liksom ingen “hemma” som upplever vad du är med om.

Istället är det nästan som att du sitter som åskådare till livet i ditt eget huvud och i bästa fall observerar “det här är coolt, häftigt och fantastiskt, nu borde jag känna nånting”. Men inget känns särskilt mycket, för du har för längesedan vant dig av vid att vara fullt ut närvarande i dina upplevelser. Istället tänker du på dem, både före, under och efter. Men det är inte i närheten av samma sak.

Kopplar vi detta till en dejtingsituation blir det omöjligt att känna något för någon så länge utgångsläget är att inte känna särskilt mycket alls. För den som har det här mönstret brukar alla känslorna, för att citera en känd poplåt, komma på en och samma gång. Men inte på ett bra sätt, utan på ett väldigt onyanserat sätt.

Det är till exempel det som händer när en tsunamivåg av orimligt starka känslor kastar sig över dig i form av dejtingpanik, varvat med perioder av att inte känna något alls.

Dina känslor försvinner nämligen inte, eftersom de är en så stor och viktig del av dig. Vägrar du känna dem på ett nyanserat vis i stunden samlas de på hög tills det förr eller senare uppstår en emotionell explosion. 

BEFRIA DIG FRÅN TANKARNAS FÄNGELSE

Anledningen till att känslorna är antingen på eller av är att ovissheten däremellan helt enkelt känns för jobbig. Den som övertänker och försöker förutse saker har tidigt lärt sig att göra det just för att parera otrevliga överraskningar.

Att inte ha koll var helt enkelt inte tryggt. Och det var säkert sant då, men nu gör det här kontrollbeteendet att du går miste om väldigt mycket viktigt. Till exempel nyanserna i ditt eget känsloliv… Men också det faktum att omständigheterna har förändrats.

Du måste inte längre förutse vad din nyckfulla förälder är på för humör, hålla dig undan för att ett sjukt syskon kräver all uppmärksamhet eller undvika trakasserier från klasskompisar. 

Du är vuxen nu. Ditt liv är tryggt. Det är ingen fara längre. Du kan flytta tillbaka till nuet, ner i din kropp och återupptäcka dina känslor.

VÄLKOMMEN IN I LIVET!

Vill du befria dig från tankarnas fängelse uppe i huvudet behöver du medvetet öva på att uppleva livet med dina fem sinnen. Du behöver din fysiska kropp för att uppleva den fysiska världen utanför ditt huvud. Du kommer märka direkt att omständigheterna är mycket skönare nu jämfört med när du var liten.

Då var den fysiska världen otrevlig eller kanske tom hotfull – det var ju därför du “gömde dig” i huvudet– men nu är det precis tvärtom. Idag är det ju i ditt huvud som det känns hotfullt och läskigt, medan dina praktiska omständigheter förändrats så att det är helt tryggt, och till och med roligt, spännande och härligt, för dig att uppleva dem på riktigt.

Det finns inte längre någon som kommer skälla på dig, döma dig eller felaktigt anklaga dig. Det är en fantastisk frihet att vara vuxen! Välkommen in i livet!

Lycklig i alla dina dagar? Visst, men måste det betyda en relation i alla dina dagar?

Parnormen skapar en underförstådd problematisering av singellivet som de flesta dejtande singlar nog kan skriva under på. Information om någons singelstatus bemöts ofta med kommentarer i stil med “du träffar nog också någon ska du se…”, eller “det kan väl inte vara något problem för dig att träffa någon”.

Det kan låta hjälpsamt (även om det i princip aldrig uppskattas), men framför allt tyder det på att det finns ett underliggande antagande om att alla borde vara, borde vilja vara, och borde kunna vara, i en relation.

Varför är det så?

En rimligare fråga när någon berättar att hon är singel tycker jag vore “jaha, hur trivs du med det?” eller liknande. Vilket är en strålande följdfråga även till någon som är i en relation. Men den ställs aldrig. Mycket sällan frågar vi människor om hur de mår i sina kärleksliv. Vi bara antar att den som har en partner är nöjd och att den som är singel vill träffa någon.

Varför är målsättningen att alla ska ha en partner istället för att vi ska trivas med våra liv oavsett om vi har en partner?

ATT PASSA IN I NORMEN HAR FÖRDELAR – OCH ETT PRIS

Det finns mängder av relationer som är katastrofala och jag tror det har mycket att göra med den här synen på singlar och singelliv. Att singelskap automatiskt problematiseras och relationer automatiskt hyllas påverkar naturligtvis de val vi gör i våra kärleksliv.

Det finns en hel del bekväma fördelar du får och nackdelar du slipper när du har en partner. Du blir inbjuden på parmiddagar till exempel. (Vad är grejen med att inte bjuda sin vänner på middagar för att de är singlar??)

Du slipper också alltför nyfikna och intima frågor om ditt kärleksliv från främlingar när du har en relation. Singlar däremot förväntas ofta berätta intima detaljer om sina dejter och erfarenheter. Men varken släktingar, kollegor, vänner eller bekanta kommer lägga sig i något sånt så länge du har en partner.

Med en partner passar du ju så fint in i normen och ni slipper bli ifrågasatta (iaf så länge ni är straighta, monogama och inte sticker ut på något annat sätt). Men trots dessa socialt smidiga fördelar av att ha en relation, är det verkligen vad som gör varje människa lycklig i varje fas i livet? Eller är en halvkass relation priset du betalar för att passa in?

INRE ÖNSKAN OCH YTTRE FÖRVÄNTNINGAR

Jag undrar vad dessa normer och förväntningar gör med kvaliteten på våra relationer. Hur många människor kliver in, eller stannar kvar, i en relation som inte är vad de egentligen skulle önska, trivas med eller må bra av på grund av det här?

Så länge det finns ett kollektivt ifrågasättande av singlar och antaganden om vad det innebär att vara singel, separera eller skilja sig kommer många försöka undvika det kanske längre än vad som egentligen vore sunt.

Det är naturligtvis inte roligt alls att bli dömd, ifrågasatt, synad i sömmarna och få oombedda råd om känsliga saker från främlingar. Klart en del drar sig för att göra slut, lämna eller skilja sig då. Klart att vissa kommer kliva in i relationer som inte känns bra för att slippa sådant.

Det kräver mod att vara sann mot dig själv och inte nöja dig med mindre än det du vill ha. Priset för att passa in när normen inte känns rätt är högt. Det är också rimligt att det tar längre tid att träffa någon att ha sin drömrelation med än att bara bli ihop med “nån” för att det är så det “ska vara”. Så varför har vi så lite förståelse för det? Varför är det så uppseendeväckande att någon inte har en relation?

Jag undrar vilka val människor skulle göra om det var ett lika självklart och neutralt livsval att vara singel som att ha en relation? Eller lika värdesatt och hyllat att vara ihop med någon i tre år som i 30? Lika odramatiskt att inte ha barn som att inte bo i radhus.

Om människor var fria att göra sina val ifred utan krav, normer och yttre press, hur skulle vi välja då?

NYA TIDER ÖPPNAR FÖR NYA RELATIONER (ELLER?)

Jag leker ibland med formuleringen “tills döden eller livet skiljer oss åt”. Skulle det vara rimligare? Att kliva in i ett äktenskap, en relation eller för all del bara en dejt, med full medvetenhet om att både livet och relationer och människor är oförutsägbara och att det inte nödvändigtvis måste vara något dåligt att inte vara tillsammans för alltid.

När människor i praktiken levde tillsammans tills döden skiljde dem åt i större utsträckning, hur såg de relationerna ut? Är det något vi vill tillbaka till? Är det något som ens är relevant i dagens samhälle?

Livslängden i Sverige ökade med 20 år under 1900-talet och livsvillkoren förändrades radikalt, särskilt för kvinnor. Villkoren för “tills döden skiljer oss åt” förändrades därmed också radikalt när vi började leva i över 80 år istället för 60.

Vi lever, arbetar, umgås, äter, tränar, roar oss mm på helt andra sätt idag än vi gjort förr. Vi har inte samma arbete hela livet längre. Vi bor inte på samma plats hela livet längre. Så varför har vi kvar våra gamla normer om hur vi borde ha relationer?

Varför förväntas parrelationer fortfarande se ut som de gjorde förr? Och vad finns det för moderna alternativ? Vilka andra möjligheter och former för relationer – och singelliv – finns?

KVALITET VS KVANTITET

I ett modernt samhälle går det utmärkt att leva utan partner på ett sätt som är historiskt sett unikt, särskilt för kvinnor. Ändå ifrågasätts singlar och alla förväntas vilja leva tillsammans med någon.

Det är förstås ett lockande alternativ för många att dela sitt liv med någon, men det kan omöjligt vara det enda alternativet för alla människor hela tiden. Tänk om vi skulle fokusera mer på kvaliteten på våra (och varandras) relationer än på hur långa de är?

Om vi kunde prata öppet om hur vi mår i våra relationer – och utan relationer! – istället för att dra föråldrade slutsatser om vad de olika alternativen innebär utifrån gamla normer som inte ens är relevanta för alla idag?

Dagligen samtalar jag med singlar som lider oerhört mycket av att de inte passar in i normen, trots att normen inte funkar särskilt bra. Men den yttre pressen är ändå stor för många. Så stor att många hellre skulle säga ja till en halvkass eller rentav dålig relation om inte dejtingproblemen hindrade dem – bara för att passa in. Det är de såklart inte ensamma om; det är en anledning till att många har och stannar i relationer som inte är särskilt bra.  Sen går singlarna runt och är avundsjuka på dem…

Även om en relation ser gullig ut på stan, på Instagram eller på festen så har du ingen aning om hur en relation faktiskt ser ut på insidan. Projicera inte dina egna fantasier på andra par, utan försök titta nyktert på vad tvåsamhetsnormen faktiskt gör med människor. Långt ifrån alla relationer är sunda, fungerade eller ens av en god anledning.

VAD ÄR RÄTT FÖR DIG?

Jag sitter inte på några givna svar om det här, men jag tycker det är viktigt att vi ställer frågorna kring vad det egentligen är vi längtar efter. Dels till varandra men framför allt till oss själva. När du nu har privilegiet att födas på en plats och i en tid där du har makten över ditt eget liv och kan ha relationer på de sätt som passar dig bäst, förvalta det!

Reflektera, utforska, känn efter och tänk utanför boxen. Kommer du ändå fram till att det gamla klassiska alternativet lockar mest vet du att du valt det aktivt och inte bara föll in i normen för att slippa göra ett eget val.

Framför allt, tro inte att de normer som finns är något att per automatik sträva efter eller vara avundsjuk på. Ta reda på vad som funkar för dig!

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng