Kan vi snacka lite om alla skumma frågor som singlar ofta får, som vi aaaldrig skulle ställa till någon i en relation?
Vi kan väl börja med “varför är du singel?” En extremt personlig fråga full av märkliga antaganden (som jag skriver mer om längre ner). Men “varför är du gift?” sa ingen nånsin…
Ändå finns det gott om riktigt dåliga anledningar att vara i en relation. Anledningar som inte har ett dugg att göra med kärlek, värme eller intimitet. Anledningar som:
- Jag vet inte vem jag skulle vara utan hen
- Relationen är iaf ganska okej för det mesta
- Tänk om jag aldrig hittar någon bättre…
- Jag vågar inte vara ensam
- Vem annars skulle stå ut med mig?
- Det är för jobbigt att göra slut
- Det blir nog bättre snart
- Du vet vad du har men inte vad du får
- Jag vågar inte vara singel
Märkligt nog är det ändå aldrig någon som frågar “varför är du i en relation?” Vi bara antar att har någon en partner är allt bra.
– Är du ihop med någon?
– Ja.
Slut på frågestunden.
Inget “tycker du om det?”
Inget “är du lycklig?”
Inget “har ni det bra ihop?”
Vi bara förutsätter att allt är bra, för det anses ju lite ofint att snoka i människors privatliv och ställa personliga frågor om någons relation. Men singlars privatliv däremot är det tydligen helt okej att snoka i.
ALLA DESSA FRÅGOR…
Singlar får utstå alla möjliga sorters intima frågor och oombedda råd och synpunkter från både närstående och rena främlingar. Vanligtvis med inställningen att singelskap per definition är ett problem som ska lösas.
– Du hittar nog också någon ska du se.
– Du som är så snygg, du borde ju inte ha problem med att hitta någon?
– Vad konstigt att du är singel som är så trevlig.
Översätter vi det här till relationsvärlden skulle det låta ungefär såhär:
– Ditt äktenskap blir nog också bra så småningom ska du se.
– Du som är så snygg, du borde ju inte ha några problem med din relation?
– Vad konstigt att du ska skilja dig, du som är så trevlig.
Det låter ju helt vansinnigt, eller hur? Vi skulle aldrig resonera såhär om någon som har en relationsproblem, och det är precis lika bakvänt när det gäller singlars dejtande.
För nej, det är inte konstigare att vissa har problem med sitt dejtande än att andra har utmaningar i sina relationer – och inget av det har något att göra med hur “snygg” eller “trevlig” du är. Det handlar om självkännedom, emotionella mönster, anknytning och relationskompetens. Även fantastiska människor kan ha issues.
För vissa människor tar sig dessa uttryck i att de har problem med sitt dejtande. För andra innebär det problem i relationer. Ofta är det dessutom exakt samma problem (rädsla för att bli bortvald/lämnad, dålig självkänsla, rädsla för att vara sårbar, otrygg anknytning osv).
Sen går det ju faktiskt också att – hör och häpna! – gilla att vara singel!
Men det finns en norm som säger att det är är lyckat och bra att ha en partner som, på gott och ont, gör att ingen lägger sig i eventuella relationsproblem, medan singlar behöver utstå allt möjligt snokande vare sig de är singlar med flit eller mot sin vilja.
Så kan vi inte bara komma överens om att sluta se relationer som automatiskt bra och singelskap som ett automatiskt problem? Det finns fler nyanser än så.