Den här texten är ett utdrag ur Dumpa dejtingapparna.
– Men raderar jag Tinder kommer jag aldrig att träffa någon..!
Mitt emot mig i coachingrummet sitter Johanna, 34. Hon är en av alla fantastiska singlar jag mött under mina år som dejtingcoach. Vi har precis ägnat en halvtimme åt att prata om hennes dejtande. Hur hon laddar ner och raderar flera olika dejtingappar om vartannat. Skriver och skriver om sin dejtingprofil utan att aldrig bli riktigt nöjd. Swipar, velar och tvekar. Startar upp och lägger ner konversationer. Bli utbjuden och avvisad. Går på dejt efter dejt, och känner sig på det stora hela bara väldigt, väldigt trött på hela grejen.
Allt hon vill är att träffa någon, och apparna känns som det naturliga, och helt ärligt enda, sättet att göra det. Så hur mycket hon än vantrivs med dem kommer hon ändå alltid tillbaka, för att låta bli känns som att ge upp helt.
Och hon är definitivt inte ensam. Väldigt många jag mött i coachingrummet de senaste åren har uttryckt en längtan efter att komma bort från dejtingapparna. För vissa är det en rätt avslappnad önskan i stil med “helst skulle jag vilja träffa någon utanför apparna”, medan det för andra är ett närmast ursinnigt “jag haaaataaaar alla jääävla dejtingappar!!”
När någon känner så lyfter jag alltid fram möjligheten att lägga ner telefonen och hitta andra sätt att träffa människor, för det är absolut ett alternativ. Responsen jag får brukar pendla mellan förvirrad och förnärmad. Vad menar jag egentligen med det? Vadå för “andra sätt”? Många informerar mig direkt om att deras kompisar inte känner någon som skulle passa, och det finns ingen lämplig person på jobbet, de avskyr krogen och tänker absolut inte gå nån kurs de egentligen inte bryr sig om bara för att kanske träffa nån där.
Kanske kan du också relatera till det här? Dejtingapparna har blivit en så självklar del av singelvardagen att det nästan blivit helt synonymt med att dejta överhuvudtaget. Om någon då ens antyder att ta bort det allra mest uppenbara alternativet, kan det av helt naturliga skäl kännas rätt skrämmande. För många har apparna blivit något av en emotionell snuttefilt, och i vissa fall i det närmaste ett beroende.
Att leta efter matchningar på en dejtingapp är inte helt olikt att sitta vid en spelmaskin på ett casino. Vid en enarmad bandit kommer de oberäkneliga vinsterna du får med ojämna mellanrum hålla dig kvar vid maskinen och göra att det känns värt det även om du förlorar både tid och pengar i slutändan. Det är inte helt olikt hur det känns för många att skärmdejta. Du swipar med tummen i en dejtingapp istället för att dra i en spak på en spelmaskin, men din längtan efter en “vinst”, och hoppet du känner inför att kanske lyckas kamma hem storvinsten, gör att du fortsätter och fortsätter och fortsätter – trots att du blir helt emotionellt pank i slutändan.
Det är också värt att ha i åtanke att det är inbyggt i affärsmodellen att du ska känna så. Dejtingappar existerar inte som ett välgörenhetsprojekt för att skapa mer kärlek i världen, utan precis som i spelbranschen står en miljardindustri bakom som gärna vill ha kvar dig som kund. Personligen är jag övertygad om att dejtingbranschen skulle gynnas av att människor älskade att dejta för att det kändes roligt och gick bra, istället för att stanna som kunder för att de upplever att de totalt saknar andra alternativ, men det är en annan historia.
Som det ser ut idag stannar många kvar på de digitala dejtingplattformarna mot sin vilja eftersom de känner att de måste för att ha någon chans överhuvudtaget. Upplever du att det inte finns någon realistisk möjlighet att träffa någon i din vardagliga analoga tillvaro, då kan det till och med kännas hotfullt att lägga ner de digitala kontaktvägarna som med alla sina nackdelar ändå håller hoppet levande och dörren öppen.
Trots alla potentiella baksidor och utmaningar är dejtingapparna ändå välbekanta och invanda för de flesta – det är ett alternativ vi i alla fall känner till även om vi inte älskar det hela tiden. Medan blotta tanken på att göra något annat är så främmande för många att det knappt ingår i vår föreställningsvärld vad det ens skulle innebära.
I valet mellan en väg som är tydlig, även om den har uppenbara baksidor, och en väg som vi knappt ens kan föreställa oss, tenderar vi att välja det vi känner till. Det är därför jag har skrivit den här boken: för att guida dig in på en ny väg som du också kan välja, och visa att den inte alls är så mörk och otydlig som den kanske verkar just nu, utan tvärtom kan vara full av glädje, äventyr, fina möten och härliga relationer som uppstår helt skärmfritt. När du vet att det alternativet finns, och känner att du har koll på vad den vägen innebär, kommer det bli mycket mer lockande att lägga ner telefonen och kliva ut i livet för att möta nya människor.
Vill du läsa mer? Klicka här för att beställa boken.