Jag vet att det inte känns så, men du har fruktansvärd hybris när du värderar dig själv lägre än andra människor.
När någon jag coachar kallar sig själv värdelös eller oälskbar brukar jag fråga om de anser att det finns andra människor i världen som också är värdelösa och inte går att älska, eller om det bara är de själva.
De flesta hajar till lite över denna underliga fråga, tänker efter en sekund och svarar att nej, andra människor är naturligtvis värda kärlek, det är bara jag som inte är det.
Du måste vara väldigt speciell då, svarar jag med ett leende. Den enda människan i världen som inte ingår i den väldigt självklara idén med alla människors lika värde. Verkligen unikt, wow! 😉
Det brukar också förekomma en hel del specialregler som bara gäller för dem. Kanske har du också bestämt att andra människor naturligtvis har rätt att göra fel ibland, att det är fint när de delar sina känslor och det är självklart att de ska få hjälp när de behöver det. Men inte du. Du ska göra rätt jämt, just dina känslor är dåliga och behöver du hjälp är du svag. Det finns en helt annan uppsättning av livsregler och specialvillkor som bara gäller just dig. Snacka om att vara speciell!!
Och hybrisen fortsätter. Den som känner sig sämre än andra är också tvungen att hitta på rätt mycket om andra människor. Det går ju inte att veta hur andra mår och lever bara av att titta på dem, så du blir tvungen att hitta på en avundsvärd backstory till varenda främling du möter för att kunna upprätthålla din idé om att de är bättre än du.
Det innebär att du ger dig själv magiska krafter som förmågan att läsa deras tankar och helt synskt få insyn hela deras liv utan att ens ha pratat med dem. Wow igen! Du är verkligen verkligen speciell!
Jag raljerar en smula för att få fram min poäng, men precis såhär galet låter det när man uttalar vissa av sina idéer högt. Känslan av att vara underlägsen ställer sig i vägen för att man både lever i en låtsasvärld och har fullkomlig hybris.
Du är inte så speciell att du som enda människa i världen inte förtjänar kärlek.
Du tappar all trovärdighet när du ena stunden pratar om hur fint och värdefullt det känns när dina vänner delar sina känslor med dig för att i nästa stund hävda att om du delar dina känslor kommer folk tycka du är jobbig.
Och det är helt vansinnigt att tro att människor med snygga Instagramkonton inte har emotionella problem. (Jag antar att ditt instakonto inte heller avslöjar dina största problem och mörkaste hemligheter…)
PERFEKTIONISM ÄR DYSFUNKTIONELLT, INTE AVUNDSVÄRT!
Den gemensamma nämnaren hos de högpresterande personer jag brukar coacha är just att de är fantastiska, framgångsrika och utåt sett “perfekta”. Men den yttre fasade av framgång och perfektion är i själva verket ofta ett symptom på problemen som ligger under. Väldigt många gör allt för att överkompensera och dölja för omvärlden att de mår dåligt, haft en tuff uppväxt eller lider utan att egentligen förstå varför.
Efter att ha coachat över tusen singlar kan jag intyga att det går aldrig att se på utsidan vad någon har för problem på insidan. Det enda du kan lita på är det är svårt, komplicerat och emellanåt smärtfyllt att vara människa. Tro inte att dina problem och din smärta är något som skiljer dig från andra.
Otrygg anknytning, emotionell och psykisk smärta, hjärtesorg och rädsla går inte att se på utsidan. Det är djupt mänskliga saker som drabbar alla oavsett bakgrund, jobbtitel och utseende. Det mesta bygger på mönster som uppkom i barndomen och du har ju ingen aning om vad människor varit med om för 10-20-30+ år sen eller vad de bär på idag. Du förlorar väldigt mycket empati om du går runt och tror att “alla andra” har perfekta liv.
Jag ber dig att släppa litegrann på din osäkerhetshybris och istället leka med tanken på att andra människor är mer lika dig än du anar. Oavsett hur de ser ut eller verkar. Till och med personen du dejtar (eller inte vågar dejta) har sina problem, tro det eller ej. För det är rätt lurigt att vara människa!
Den största (och kanske enda) skillnaden mellan dig och alla andra är att du upplever dig själv från insidan och alla andra utifrån. Det gör att du bara ser vad de visar dig. Resten hittar du på själv.
Så lägg ner det där med att tro att du är så speciell som har problem och tvivlar på dig själv och inse att du är bara en helt vanlig människa. Och det är alla andra också.
