Vid en viss ålder, sådär strax över 30, uppstår en förväntan på att du bör ha vissa saker i ditt liv. En partner exempelvis. Särskilt om du är kvinna. Du förväntas vilja ha, och kunna skaffa, både en partner och sedan barn. Du förväntas också vilja och kunna arbeta heltid samtidigt, gärna med något som människor kan imponeras av.
Vad som gör dig lycklig och vilket tempo du vill hålla på de faser och steg du tar i ditt liv tas det inte särskilt stor hänsyn till. Du ska utbilda dig, skaffa heltidsjobb, fixa en partner, flytta ihop och få barn. Det är så normen ser ut.
Var och en är naturligtvis fri att göra som hon vill i teorin, men det får konsekvenser i praktiken. Exempelvis att du i så gott som alla sociala sammanhang kommer bli ifrågasatt. Varför är du singel? Vill du inte ha barn?? Sa du upp dig!??
Utöver det ser vi ju hur “alla andra” gör. Det är väldigt mänskligt att vilja passa in och känna samhörighet.
Det finns bara en liten hake: den här normen funkar ju inte! Heltidsnormen gör mängder av människor stress-sjuka på löpande band. Familjenormen med heltidsarbetande föräldrar verkar inte funka för särskilt många. Och parnormen som säger att vi ska gifta oss och vara tillsammans till döden skiljer oss åt. Ja, det är väl inte riktigt så det ser ut för särskilt många.
Jag förstår inte hur vi kan vara så oerhört blinda för att den väg som vi drillas så hårt i att följa gör människor sjuka och olyckliga och leder till alla möjliga kriser. Inte för alla förstås – för vissa passar den här normen alldeles utmärkt. Men det är alldeles för snävt att begära att en stor population av individer ska gilla och vara lämpade för exakt samma livsval i exakt samma ålder. Det går ju inte!
I den här normen som säger att du ska vara gift en bit efter 30 ingår ju också att hälften skiljer sig runt 40. Det kan – återigen – vara ett alternativ som känns rätt och passande för vissa. Men så gott som alla som gifter sig gör det med avsikten att hålla ihop. Då är det ju något oförutsett som händer på vägen.
Men i själva verket är det inte oväntat alls. Alla känner till 50/50-oddsen i statistiken. Det finns inget att bli förvånad över. Det är helt förutsägbart att hälften av alla gifta par kommer skilja sig. Ändå blir vi så förvånade när det händer. Hur kan vi vara så lättlurade när vi redan har facit på hur det kommer att gå?
ZOOMA UT OCH SE LÄNGRE!
Just nu befinner sig majoriteten av mina coachingklienter i den ålder där många runt omkring dem börjar gifta sig, få barn och flytta till hus. Det ser oerhört gulligt ut och mina klienter lider ofta av en känsla av att liksom ha halkat efter i själva livet.
Vad ingen tycks vara medveten om är att det inom några år inte kommer vara så himla gulligt längre när skilsmässorna börjar dyka upp. Vi hyllar okritiskt äktenskapet och ser det som ett självklart livsmål, trots att vi vet att det innebär 50% risk för total livskris!
På The Holmes-Rahe Stress Inventory som mäter hur mycket stress, och därmed risk för sjukdom, vi upplever av 43 olika omvälvande livshändelser toppas skilsmässa enbart av att din partner (eller barn) dör!!
Och då handlar skilsmässa inte bara om den emotionella påfrestning separationen innebär. Du behöver också flytta. Hela din privatekonomi förändras. Har ni barn kommer deras liv påverkas radikalt. Kanske går du miste om hälften av deras barndom från och med skilsmässan. Det är ett ganska högt pris att betala för att passa in i normen, tycker du inte?
FÖRDELEN MED ATT INTE FÖLJA NORMEN
Att sticka ut ur normen nu och vara singel några år längre än dina vänner kan vara din största välsignelse om det leder till att du gör något meningsfullt av tiden. Om du drar nytta av de extra år du har för att lära dig de saker om dig själv och relationer som du behöver när det väl är dags ha en relation med någon.
Det mina klienter behöver lära sig för att få ordning på sitt dejtande (bland annat att lyssna på sig själva, få kontakt med sina känslor, sätta gränser, leva ett liv som de tycker om, skapa attraktion och emotionell kontakt, befria sig från gamla rädslor och sluta anpassa sig) är färdigheter som är helt nödvändiga inte bara när du dejtar utan också i en relation. Ändå är det saker som som väldigt många människor i relationer saknar!
Genom att sticka ut ur normen nu, och vara tvungen att göra en medveten insats för att få ditt dejtande att fungera, ökar du sannolikheten för att sticka ut ur normen även sen, när dina vänner börjar skilja sig (eller stanna kvar i relationer som inte är särskilt bra).
På samma sätt som att dejtande är en färdighet vi behöver lära oss för att lyckas, är förmågan att ha goda relationer också en färdighet vi behöver lära oss för att lyckas.
Men att lära sig de sakerna är tyvärr inte något som ingår i normen…