Jag fick ett så intressant meddelande nyligen från en följare som hade en teori. Hon uppfattade det som att snygga killar inte har särskilt mycket på insidan, och drog slutsatsen att de inte behövt anstränga sig lika mycket för att utveckla sin personlighet och bli emotionellt tillgängliga. Detta är en åsikt som jag hör med jämna mellanrum så jag tänker att vi går på djupet med det här resonemanget nu och skapar lite nyanser och nya perspektiv på saken.
Det som sticker ut för mig i meddelandet är idén att vackra människor “slipper” utveckla sin personlighet och bli emotionellt kompetenta, för de klarar sig ändå.
Grundantagandet i det resonemanget blir att självkännedom och en personlighet är något man skaffar sig för andra människors skull, och om de gillar en ändå kan man lika gärna låta bli.
Vi ser då inte längre personligheten som en grundläggande del av att vara människa eller behovet av att förstå sig själv som något vi alla delar, utan saker vi “behöver” göra för att andra ska vilja hänga med oss.
Det andra som sticker ut är att hon beskriver sig själv som både snygg och djup och därmed är ett levande bevis på att det existerar, men ändå ifrågasätter det hos andra. Och så är det ofta, snygga människor vet att de själva har ett inre liv, men även när du själv hör till snygg-kategorin kan det vara svårt att förstå det om andra.
FÖRDEL ELLER NACKDEL?
Jag vill inte förneka att människor som uppfattas som vackra får vissa praktiska fördelar i livet (du kan läsa mer om halo-effekten här), men när det kommer till deras inre värld vill jag ifrågasätta om det verkligen är en fördel. Ett sätt att se på saken är att om folk gillar dig ändå för att du är snygg slipper du utveckla dina inre kvaliteter, men jag tänker snarare att om människor främst bryr sig om din utsida har du inte samma möjligheter att dela ditt inre med dem.
Och det får konsekvenser.
För vad gör det egentligen med en människa att ingen bryr sig om deras insida? Min erfarenhet från coachingrummet är att de flesta som uppfattas som väldigt attraktiva är extremt trötta på att ingen bryr sig om vem de faktiskt är utan bara vill titta på dem…
Det blir ofta till och med ett stort komplex för dem, av helt förståeliga skäl. För många har från tidig ålder bara fått bekräftelse för sitt yttre vilket såklart formar självbilden. Det leder ofta till en rädsla för att snyggheten är det enda de har som är värdefullt för andra människor, och att de därför kommer bli lämnade när någon kommer nära och faktiskt lära känna dem.
Dessutom kommer utseendet som vi alla vet garanterat förändras genom livet, så är du ens i närheten av upplevelsen att ditt yttre är det värdefullaste du har blir själva tiden ett direkt hot mot dig, eftersom ingen kommer se ut som de gör för alltid och det kan innebära en ganska ordentlig livskris när utseendet av någon anledning förändras, om du tror att det är din främsta resurs.
Utöver det, föreställ dig hur hemskt det är att gå genom livet och möta nya människor som utan att ens säga hej utgår från att “du har en platt personlighet och outvecklad emotionell kompetens” – bara genom att titta på dig! Det finns förstås också andra som tänker “omg du är min drömpartner för ditt utseende gör mig attraherad och därför kommer jag hitta på att du har allt annat jag längtar efter också”, men båda dessa alternativ är usla! För i båda fallen skiter personen fullständigt i vem du faktiskt är.
Du blir helt osynligt samtidigt som du är uttittad. En väldigt märklig paradox.
SKÖNHET SKYDDAR INTE FRÅN DÅLIGA RELATIONER
Grejen är att oavsett hur du ser ut, så behöver du ha emotionell kompetens om du vill ha bra relationer. Att var snygg skyddar dig inte från skilsmässa eller bråk med din partner. Det hjälper dig inte att vara en bra förälder eller skapa härlig stämning på en dejt eller i vardagen. Visst, folk kanske tittar på dig lite oftare under en viss period i livet (till priset av att de är mindre nyfikna på din insida), men att du är trevlig att titta på hjälper dig verkligen inte att ha bra relationer.
Och det märker naturligtvis alla som försökt dejta eller ha relationer med sitt utseende som enda merit. Det går inte att bygga så mycket på det. Särskilt inte med tanke på att människor med ett fördelaktigt yttre också har ett förflutet.
Snygga människor har också otrygg anknytning. De har också varit med om trauma. De kan också drabbas av psykisk ohälsa, förlora en förälder, växa upp under dåliga socioekonomiska förhållanden, ha diagnoser, få en ätstörning, vara med om en bilolycka eller drabbas av något annat som i allra högsta grad får, eller rentav tvingar, dem att bearbeta, överkomma, växa och fördjupa relationen till sig själva och få rätt mycket perspektiv på livet.
Men eftersom inget av det där nödvändigtvis syns på utsidan kommer folk fördomsfullt anta att “du ser ut sådär och därför har du säkert åkt räkmacka hela livet och saknar djup”. För att citera ståuppkomikern Matt Rife: There is no sympathy for pretty people, no-one gives a fuck how sad you are if you have high cheek bones.
Alla människor längtar efter att känna sig sedda, förstådda, må bra och uppleva verklig närhet, oavsett hur de ser ut. Vissa försöker nå dit genom att vara snygga, men de flesta inser förr eller senare att det är svårt att känna sig sedd, förstådd eller nära någon som som tror att de saknar insida, och att de behöver utveckla sin egen insida för att kunna ha bra relationer.
Det som driver människor att lära sig skapa emotionell kontakt är alltså inte att de är oattraktiva utan att de vill ha fungerande relationer. Att folk vill ligga med dig eller titta på dig tar inte bort ditt djupt mänskliga behov av att känna emotionell närhet till andra människor. Och en personlighet är inget du utvecklar för att andra ska gilla dig, utan för att det är ett grundläggande behov att förstå sig själv.
Även om många tror att de snyggaste personerna får all uppmärksamhet ligger det närmare sanningen att de allra flesta blir självmedvetna, osäkra och blyga och inte ens vågar säga hej till personer de finner väldigt attraktiva. Så vågar du ta kontakt trots att någon ser bra ut, och du dessutom behandlar snyggingen som en riktig person med känslor och tankar och livserfarenheter, då kan det öppna väldigt spännande möjligheter.
Avslutningsvis skulle jag säga att väldigt många, oavsett utseende, är rätt dåliga på att skapa emotionell kontakt, vanligtvis för att de växt upp i en familj där man av någon anledning antingen inte pratade om känslor, eller gjorde det på dysfunktionella sätt. Vissa kompenserar för det genom att utveckla sin attraktionsförmåga istället, och andra genom att överprestera och framställa sig själva som smarta och duktiga. Men du kan inte kompensera för emotionell kontakt genom att bara byta ut det mot något annat.
I den här videon berättar jag mer om att skapa balans mellan intellekt, emotionellt djup och attraktion, och innehållet i videon är relevant för alla som vill ha bra relationer, oavsett hur de ser ut.