Tar du hand om andra för deras skull eller för din..?

Om du anpassar dig väldigt mycket till andra upplever du säkert att du befinner dig i något av ett underläge och är “för snäll”. På ett sätt är det helt sant att du lägger stort fokus på att ta hand om andra människor och är sämre på att stå upp för dig själv. Men det är inte hela bilden.

Att anpassa dig till andra människor är faktiskt, hur märkligt det än kan låta, en form av manipulation.

Vad menar jag med det? Du upplever ju inte att det är du som manipulerar eller styr andra människor – det är ju de som får styra dig! Det är sant. Men låt oss för ett ögonblick titta på varför du låter dem styra dig.

Det är ditt sätt att bli omtyckt, undvika konfikter och se till att alla är på gott humör, inte sant? Det kan se väldigt hänsynsfullt ut att skapa god stämning så människor i din omgivning slipper vara arga på varandra eller känna jobbiga känslor. Men framför allt gynnar det dig.

Du står inte ut med något annat än att vara omtyckt. Så istället för att låta folk bestämma själva vad de tycker om dig anpassar du dig tills de är mer eller mindre tvingade att tycka om dig.

Du tycker det är obehagligt med konfikter, även om de är mellan andra personer. Andra människor kan se konflikter som befriande, nödvändiga och en helt naturlig del av relationer. Men det gör inte du. Så därför berövar du människor i din närhet möjligheten leva ut sina konfikter, för att du inte gillar det.

Och du tycker det känns jobbigt när människor är arga, ledsna eller besvikna. De kan ha helt rimliga anledningar att känna dessa känslor, och till och med må bra av att uttrycka dem. Men eftersom det skulle skapa obehag i dig om andra gjorde det, ser du till att det inte händer. Du är där för att trösta, distrahera och ta hand om alla innan de ens kommer i närheten av några större emotionella uttryck som du ogillar.

DU FÅR INTE BESTÄMMA VAD ANDRA SKA KÄNNA!

Kan du se hur ditt anpassningsbeteende leder till att du tar makten över vad andra människor känner och hur de beter sig? Det kan verka hänsynsfullt, absolut. Men vad det i själva verket är frågan om, är att du ser till att de bara känner och visar de känslor och uttryck som du är bekväm med att de känner och visar. Det har i själva verket inte särskilt mycket alls med dem att göra.

Kan du hålla med om att det är en ganska avancerad form av manipulation?

Jag vill vara tydlig med att du såklart inte gör det här för att vara elak. Du är förmodligen inte ens medveten om att du gör det. Det fnns ingen medveten avsikt att styra andra människor på det här sättet. Men inte desto mindre är det vad som sker.

Du är helt enkelt inte fullt lika hänsynsfull som du tror att du är när du anpassar dig, och det är viktigt att se det. Det gör det nämligen väldigt mycket lättare att sluta.

ANPASSNING ÄR INTE SÅ HÄRLIGT SOM DU TROR

Är du van vid att läsa av andra för att känna in och räkna ut vad de vill, tror du förmodligen att det är uppskattat och att det inte märks vad du håller på med. Men det gör det. Det är väldigt tydligt faktiskt. Säkert har du själv träffat någon som anpassat sig överdrivet mycket till sin omgivning. Någon som verkligen ville ha din uppskattning och bekräftelse och lät dig bestämma allt jämt. Vad tyckte du om det?

Kanske har du haft någon klasskompis eller kollega som aldrig tog egna initiativ, var överdrivet ängslig och slog knut på sig själv för att bli accepterad. Tyckte du att det kändes härligt? Fick det dig att tycka mer om personen? Förmodligen inte.

Det som händer är snarare att andra antingen utnyttjar osäkerheten eller har överseende med den för att inte göra den anpassande personen ännu mer osäker. Det är förstås skönare att umgås med människor som är trygga i sig själva. Men skönast av allt är att vara en person som är trygg i sig själv.

* * * * *
Det här blogginlägget är ett urdrag ur min bok Dejting börjar med dig! Köp den som ljudbok eller e-bok här och få konkreta övningar och verktyg för att sluta anpassa dig så du kan ha sunda relationer där alla känslor (dina och andras) får plats.

Varukorg
Rulla till toppen