Att gamla rädslor kommer tillbaka kan vara ett framsteg!
Är du lagd åt det hållet att du är självkritisk och har höga förväntningar på dig själv? Många sådana personer blir extremt besvärade om något inte går som de hade tänkt sig. Däremot bryr de sig sällan eller aldrig om att fira när något går bra. Toppresultat är ett underförstått minimikrav och inget att yvas över.
Det här gör att en av mina viktigaste uppgifter som coach är att peka på framsteg och genombrott, för att klienten är upptagen med att fokusera på något som för tillfället inte fungerar.
Särskilt viktigt är detta efter ett genombrott när någon, för att använda en tv-spelsmetafor, hamnar på en ny level. Det är ju ett jättestort framsteg att levla upp, men du kommer ofrånkomligen vara total nybörjare på den leveln. Det är här det ställer till det för många. Plötsligt är det svårt igen och de har inte längre koll på läget. Det leder ibland till slutsatsen “jag har inte lärt mig nånting alls och det här funkar inte för mig”. Men nej, så är det absolut inte.
STÄRK DINA DEJTINGMUSKLER!
För att använda en annan metafor är det som att höja vikterna på skivstången. Låt säga att du har gått från att tycka att 50 kilo i benböj är horribelt tungt, nästan inte går att squata överhuvudtaget och ger dig hemsk träningsvärk. Men med tiden blev du starkare och starkare och nu är du uppe på 60 kg.
Det är då helt rimligt att den nya vikten känns horribelt tung, nästan inte går att squata överhuvudtaget och ger dig hemsk träningsvärk. Men det är ju absolut inte ett tecken på att du gått bakåt! Du lyfter ju 20% mer nu, klart som fan att det känns tungt!
För att översätta detta till dejtingtermer upplever många en bit in i coachingen att gamla rädslor kommer tillbaka, vilket skrämmer dem. Låt säga att någon är jätterädd för att bli bortvald, tycker det är jättejobbigt bara att chatta med någon på Tinder och mår så dåligt av att dejta att det bara sker två gånger per år “för att få det gjort”.
Under coachingen tar vi såklart hand om detta. Klienten får hjälp med att möta rädslan, stärka självbilden och öva praktiskt på att möta jobbiga känslor. När du kan göra det behöver inte rädslan styra hela dejtandet längre. Det gör att allt fungerar betydligt bättre. Klienten blir lugn och trygg med att chatta, går på några övningsdejter och får träna på att möta sina känslor.
Med dessa nya färdigheter är det såklart lättare att träffa någon. En vacker dag har hon varit på tre dejter med samma person – och gissa vad som händer då? Hon blir plötsligt jätterädd för att bli bortvald, tycker det är jättejobbigt att prata med personen och vill bara få dejterna undanstökande. Självförtroendet dippar, allt känns hopplöst och hon mår jättedåligt.
NYA UTMANINGAR, SAMMA RÄDSLA
Låt oss titta på den här situationen lite mer klarsynt. Det är förvisso helt sant att samma gamla rädslor kommit tillbaka, men de kommer avsevärt senare i dejtandet. Hon har också betydligt bättre förutsättningar för att hantera dem när de dyker upp.
Framförallt ger coachingprocessen praktisk erfarenhet av att saker som tidigare varit extremt läskiga (att chatta med någon på Tinder och gå på en första dejt) plötsligt inte är läskiga alls längre. Visst, det har dykt upp nya utmaningar som känns läskiga, men det går såklart att göra samma förskjutning av läskigheten även med dem!
Precis som att du kan höja din maxvikt i benböj från 50 till 60 kg går det att skjuta upp gränsen för när dejtandet blir läskigt, tills du så småningom kan gå från en första matchning till en färdig relation utan att få panik. Och skulle du få panik, bli rädd, nervös eller börja tvivla emellanåt (få emotionell träningsvärk och mjölksyra) är du betydligt bättre rustad för att möta det.
Kom ihåg detta när gamla rädslor kommer tillbaka. Reflektera över när de dyker upp, vilka steg du tagit på vägen utan att rädslorna var där och hur mycket bättre du är på att hantera det nu än tidigare!
Livet kommer alltid vara bökigt ibland. Målet kan därför aldrig vara att undvika jobbiga känslor, utan att lära dig att bli riktigt bra på att möta dem.
Läsa mer om dejtingcoaching här och köp min bok här.
Alla möjligheter men inga val (the paradox of choice)
Aldrig tidigare i världshistorien har det hänt att såhär många vuxna människor varit ogifta och inte haft en relation och en egen familj. Det är historiskt unikt. Statistiskt sett innebär det att det aldrig funnits större möjligheter att träffa någon än nu. Tittar vi på siffrorna är singelstatisken rekordhög både i Sverige och i resten av västvärlden.
Ändå får jag jätteofta höra att det inte finns några singlar. Att man inte vet vart man ska ta vägen för att träffa någon. Eller att det inte finns några intressanta personer kvar. Hur går detta ihop?
Rent matematiskt gör det ju inte det. Däremot är det högst realistiskt att det är någons personliga upplevelse att det inte finns några singlar. Att inga lämpliga personer att dejta finns i just din omedelbara närhet. Men det beror ju inte på att alla singlar tagit slut utan på att du lever ett liv som sannolikt inte är särskilt socialt eller skapar möjlighet för nya möten.
FLER VAL LEDER INTE TILL BÄTTRE VAL
Men jag tror också att det är något annat som är i görningen här. För vi har ju också apparna som tillhandahåller ett enormt utbud av tillgängliga personer. Det kan väl inte vara så svårt att träffa någon när oändligt många singlar finns bara ett knapptryck bort? Jo. För den mänskliga hjärnan är inte anpassad för att ha så många valmöjligheter. Vi kan inte hantera det.
Psykologen Barry Schwartz är en amerikansk författare och forskare som bland annat specialiserat sig i psykologin bakom valmöjligheter. Särskilt i USA, “the land of freedom” hyllas valmöjligheterna som en del av individens frihet och vägen till lycka, men Barrys forskning visar tydligt att det faktiskt fungerar precis tvärtom. Vi blir inte nöjdare av att ha många val.
Istället blir vi så överväldigade att vi knappt kan välja överhuvudtaget. Även när vi lyckats välja något fortsätter vi undra om det kanske inte hade varit bättre att välja något annat.
FLER VAL = STÖRRE ÅNGERRISK
“The more options there are, the easier it is to make regrets about anything at all that is disappointing about the option that you chose” säger Barry Schwarts i sitt TED-talk. Med andra ord, ju fler val vi har desto lättare är det att ångra sig och föreställa sig hur mycket bättre något av alla de andra alternativen skulle kunna ha varit. Med tanke på att ingen dejt, relation eller partner är perfekt kan du ju föreställa dig vad det gör med oss…
Just det, vi börjar hitta på hur bra vi skulle kunna ha det med någon annan. Vilket såklart inte är till hjälp för relationen till personen du just nu dejtar.
Det ska ändå sägas att större möjligheter objektivt sett gör att vi kan ha det objektivt bättre. Problemet är att vi inte nödvändigtvis blir gladare av det. Faktiskt inte ens när vi gjort riktigt bra val. För med vetskapen om alla möjligheter som finns där ute kommer också höjda förväntningar på hur bra det skulle kunna vara.
“Adding options to peoples lives can’t help but increase expectations people have about how good those options will be, and that creates less satisfaction with results, even when they’re good results” säger Barry Schwartz. Fler valmöjligheter leder alltså till bättre val, men till mindre tillfredsställelse med de val vi gör. Snacka om otacksamt läge!
“SKYLL DIG SJÄLV!”
Som grädde på moset mår vi också sämre på grund av att vi anklagar oss själva för våra val. Finns det bara ett alternativ och det inte är bra verkar det ju rimligt det är alternativet det är fel på. Men när du kan välja vad som helst och det inte blir bra, då ser det ut som att det är ditt fel som inte valde bättre.
Vi har inte bett om att ha såhär många val. Vi bara råkade födas i en tid där vi konstant bombarderas av möjligheter trots att vår stenåldershjärna inte kan hantera det. Det gör att vi inte ens är medvetna om eller tar hänsyn till att det är såhär. Istället anklagar vi oss själva för att vi inte kan maximera alla våra fantastiska möjligheter och självförebråelser ökar naturligtvis inte livstillfredsställelsen.
THE PARADOX OF CHOICE
Barry Schwartz kallar det här fenomenet “the paradox of choice“. Valparadoxen bidrar starkt till känslan av att det är svårt att träffa någon och svårt att välja någon. Det är för jobbigt för hjärnan att ta in alla alternativ och börja sortera bland profiler, appar och personer vi möter i speed-dejting-raden. Till slut blir vi nästan tvungna att stänga av. Det blir för mycket, för krävande, för svårt och för jobbigt. Och när vi stängt av får vi för oss att det inte finns någon alls därute. Det känns som att det ändå inte är någon idé eller att vi bara inte orkar engagera oss.
Det är litegrann som när jag som är helt ointresserad av prylar och teknik ska köpa någon pryl jag behöver. Jag vill bara ha en bra grej som funkar och finner noll glädje i att jämföra prestanda, modeller och märken. Varje gång blir jag fullkomligt uttråkad och överväldigad av märkliga termer jag inte vet något om, tekniska frågor jag inte kan svara på och specifikationer jag inte förstår. Jag vill ju liksom bara ha ett par bra hörlurar, måste det verkligen va så krångligt?
Vanligtvis slutar det med att jag antingen skiter i det och inte köper något alls eller bara väljer nåt på måfå för att slippa krångla. Och jag tror att det är exakt så många gör när de dejtar. Det blir så mycket meck och strul på vägen att till slut ger man upp eller bara går på dejt med nån. Och det är naturligtvis inte den bästa strategin oavsett om du ska köpa hörlurar eller dejta.
VAD ÄR LÖSNINGEN?
Så vad kan vi då göra för att lättare hantera alla dessa valmöjligheter?
För att återknyta till det vi pratade om i början tror jag att vi ibland blandar ihop känslan av att vara överväldigade av möjligheter med att det inte finns några möjligheter. Du blir helt enkelt tvungen att stänga av ibland för att inte drunkna i val och intryck. Och då ser det ut som att alla valmöjligheter försvunnit och vi undrar var i hela friden vi ska lyckas träffa någon.
Barry Schwartz menar att det är de höga förväntningarna som gör oss missnöjda med våra val och tycker därför att vi ska sänka våra förväntningar. Det är inget jag rekommenderar för problemet för de flesta jag coachar är tvärtom att de har alldeles för låga förväntningar. (Att du vill “ge alla en chans” är ett tydligt tecken på att du har för låga krav.)
Dejtande förbättras omedelbart så fort du inser att du har rätt att ställa krav. Tvärtom behöver du alltså tydligt begränsa vem som är intressant för dig att dejta och inte. Du måste själv se till att minska dina valmöjligheter genom att aktivt välja bort.
Det brukar väcka en stor rädsla för att att gå miste om något, men är nödvändigt. Du har varken tid eller energi att dejta alla “just in case”.
LESS IS MORE!
Många dejtar styrda av den FOMO (fear of missing out) som i praktiken är vad Barry Schwartz pratar om. Det finns en stor enkelhet och glädje i att istället upptäcka “JOMO”, alltså the joy of missing out. När du vet vad som är intressant för dig och vad som inte är det blir det mycket enkelt att säja “nej tack” till det som inte är rätt.
Vegetarianer behöver exempelvis inte titta på korvmenyn, är du jobbsökande ekonom behöver du inte bry dig om lediga tjänster som polis och vet du att du inte vill dejta någon som har barn sedan tidigare blir det enkelt att välja bort singlar med barn. Du behöver inte övertänka, vara rädd för att gå miste om något eller oroa dig över om du valt fel, när du är klar över dina värderingar och preferenser.
Ju bättre du känner dig själv, och ju klarare bild du har över vad som är viktigt för dig i en relation och hos en partner, desto lättare kommer det bli att välja eftersom du redan är klar över vad du vill välja bort. Att vara i kontakt med dina preferenser, känslor och värderingar minskar utbudet, och det är en fantastisk fördel!
Vill du få hjälp med att göra kloka val när du dejtar? Behöver du lära dig att ställa tydligare krav på människor? Är du inte helt klar över dina värderingar och preferenser? Läs mer om dejtingcoaching här!
Din version av ‘Självbild’ behöver uppdateras. Vill du installera version 2.0 nu?
Det finns ett väldigt intressant fenomen som jag ser hos många coachingklienter. De har inte uppfattat att de är vuxna utan har samma självbild som de hade på högstadiet.
Om du var töntig, utanför, mobbad eller inte fick hångla på högstadiet formar det din självbild. Det är ju rimligt då, men du är inte 14 år längre. Livet förändras radikalt mellan högstadiet och 30årsåldern, men det är inte alltid som självbilden hänger med.
Jag möter aspampiga businesskvinnor som är coola, vackra och skithäftiga personer. Men när det kommer till dejtande känner de sig som den töntiga tjejen med tandställning och glasögon i 8B.
Jag möter män med skägg och skjorta som trots att de numera har världens pondus, ser bra ut och är jättespännande personer behållit samma kroppsspråk, självbild och beteendemönster som sitt töntiga 15åriga jag när de dejtar. Det är naturligtvis inte så attraktivt.
Det här kan låta helt galet men det är suuupervanligt! En stor och viktig del av vår självbild etableras i barndomen och tonåren och du riskerar att fastna där om du inte gör en medveten ansträngning att uppdatera självbilden. Det här är anledningen till att det som kallas “impostor syndrom“, där man känner sig som en bluff, är så vanligt. Om din självbild ger dig en känsla av att vara barn eller tonåring kommer det ju kännas väldigt konstigt att exempelvis vara chef över andra vuxna. Det kommer inte vara konstigt för någon annan, för alla andra ser dig som en kompetent och vuxen person, men inom dig kommer det skava.
SJÄLVBILD OCH DEJTANDE
Självbilden är inte huggen i sten och kan skifta i olika situationer. Det är därför någon kan känna sig helt vuxen, kompetent och trygg när det kommer till jobb eller vänskap, men tvivla på sig själv när det kommer till dejtande och attraktion. Det skapar naturligtvis problem. Det är inte bara svårt utan även rätt olämpligt, att dejta, flirta vara intim med någon när du inte känner dig vuxen.
För många kan det här göra att det låser sig helt. Man känner sig inte “trovärdig” i en flirtig situation när man inte känner sig vuxen. Impostor syndromet kan slå till med full kraft och det känns som att man bara kommer göra bort sig om man försöker.
Det här påverkar också i högsta grad vem du dejtar och vad du tror att du har att erbjuda till en annan person. Det kommer en känsla av underlägsenhet med att känna sig som ett barn och det påverkar vem vi tror att vi kan, får och har möjlighet att dejta. Jag möter exempelvis många kvinnor som inte vågar dejta jämnåriga män. Det känns som att de inte skulle ha något att erbjuda en vuxen man. Det stämmer naturligtvis inte, men självbilden styr hur vi uppfattar världen, beter oss och förhåller oss till andra människor. (Jag skrev en artikel om det i Aftonbladet för några år sedan, du hittar den här.)
UPPDATERA DIN SJÄLVBILD!
Jag pratar ofta med klienter om skillnaden mellan att känna sig som en flicka och en kvinna (eller pojke/man). Vad innebär det egentligen? Det finns ju ingen färdig manual här utan varje person behöver upptäcka vad det innebär att vara vuxen för just dig. Det är viktigt att din självbild är uppdaterad och i kontakt med verkligheten!
Många behöver därför medvetet anstränga sig för att släppa taget om sin flickighet/pojkighet. De behöver hitta fram till en känsla av att vara vuxen. Det är ett viktigt och effektivt sätt att bygga självförtroende kopplat till just dejtande.
Det här kan påverka hur man exempelvis klär sig, talar eller tittar på någon. Om du inte känner dig vuxen kommer det vara svårt att känna dig sexig och då blir det svårt att få dejtandet att komma förbi en rent vänskaplig nivå.
Ofta behövs det inte särskilt mycket mer än lite introspektion och reflektion kring det här för att mönstret ska brytas. Man har bara inte satt ord på vad exakt det är som spökar och skaver. Så fort du identifierar att det handlar om att du inte känner dig vuxen kan du börja reflektera över ditt beteende i olika sammanhang. Sen kan du testa att göra på andra sätt.
Till exempel såhär:
Om du hade känt dig mer vuxen, vem hade du vågat högerswipa då? Vad hade du haft på dig på dejten? Hade du känt dig tryggare med att flirta? Hade du kommunicerat tydligare? Skulle du känt dig värd mer och ta mer initiativ istället för att vänta på att bli vald?
Fundera över vad det innebär för dig att vara vuxen. Börja sedan testa de beteenden som ingår i din unika vuxendefinition och se hur det påverkar självbilden. Öva samtidigt på att släppa taget om de beteenden som inte känns helt vuxna.
Vill du ha hjälp med att uppdatera självbilden? Läs mer om dejtingcoaching här!
Ensamhet vs ensamhet
Aldrig tidigare i historien har vuxna människor varit ensamboende i den här utsträckningen.
Aldrig tidigare i historien har vi levt såhär självständigt.
Aldrig tidigare i historien har såhär stor del av befolkningen varit singlar.
Och aldrig tidigare har människor känt sig såhär ensamma. Ensamhet börjar bli ett allvarligt folkhälsoproblem.
Jag har bloggat här om World Values Survey som visar att ur ett globalt perspektiv är vi i Sverige extremt självständiga. Det finns ingen annan kultur där människor lever såhär långt ifrån varandra. Vi har inga community values (när pratade du senaste med en granne?) och inte heller särskilt starka family values. Vi går inte i kyrkan. Vi förlitar oss ofta mer på oss själva och staten än våra anhöriga. Och det finns en djupt rotad idé om att det är svårt att få vänner som vuxen.
När jag googlade på ensamhet fann jag både forskning om samband mellan ensamhet och fysisk ohälsa, flera intervjuer med personer som helt saknar vänner och forskning om hur ensamhet påverkar vår möjlighet till lycka. Det är uppenbart att vi inte är biologiskt designade för att vara ensamma. Men ett modernt samhälle, särskilt om du lever i en större stad, är inte designat för att uppmuntra till ny kontakt och gemenskap mellan människor. Det här är ett problem som vi måste börja ta på allvar, reflektera kring och hitta nyanserna i.
PARTNER VS COMMMUNITY
Många av mina coachingklienter pratar om ensamhet och längtan efter gemenskap. Jag märker att många förväntar sig att en partner skulle vara lösningen. Så enkelt är det inte. Vi är inte designade för att vara ensamma men vi är inte heller designade för att bara umgås med en person. Människan har överlevt evolutionen genom samarbete, nomadliv i grupper, bygemenskaper och generationsboende.
Det är inte tänkt att vi på egen hand ska klara av allt som det innebär att leva. Men vi kan inte heller tro att en partner ska ge oss vad som förr krävdes en hel bygd för att tillhandahålla. Vi är inte skapade för det. Hela mänsklighetens överlevnad som art bygger på att vi har olika personlighetstyper, olika styrkor och egenskaper, olika gener och olika sociala förmågor. Den bygger på samarbete och gemenskap.
Efter min resa till Bali i vintras där både turisterna och lokalbefolkningen hade helt andra normer gällande samarbete, gemenskap och socialiserande fick jag verkligen perspektiv på detta. Det känns plötsligt ganska absurt att vi i exempelvis Stockholm sitter ensamma i våra svindyra små lägenheter. Vi behöver boka in att träffas för att det ska bli av. Och vi vet inte hur man skapar nya sociala kontaktytor. Det här är inte bara tråkigt, det börjar även bli skadligt för vår hälsa.
HITTA DINA SAMMANHANG!
Jag tror att de flesta av oss skulle må bättre av mer naturligt integrerad samvaro i tillvaron. Det är fint att ha vänner som “verkligen finns där när det gäller”, men om ni bara ses och hörs när det verkligen gäller går ni miste om en fin, viktig och hälsobringande vardagskontakt som jag ser att väldigt många saknar.
Det uppstår en alldeles speciell kontakt mellan människor som umgås dagligen utan att det är en aktivitet att ses. Jag tror det är den kontakten många längtar efter att ha med en partner. Och det är såklart väldigt fint att ha någon så nära, men det finns en risk med att bara fokusera på det.
Om du känner dig ensam vill jag att du reflekterar över mängden gruppgemenskap och sammanhang i ditt liv. Gör skillnad på det och din längtar efter en partner. För ingen partner i världen kan kompensera för brist på sammanhang.
Människor har helt enkelt behov av meningsfullhet och gemenskap. Ta dessa behov på allvar och fyll ditt liv med meningsfulla sammanhang som sätter dig i kontakt med andra människor.
Det fina är att när du aktivt och medvetet börjar söka efter sammanhang, communities och gemenskaper där du trivs kommer det lösa flera problem på en gång.
HÄR ÄR TRE FÖRDELAR:
1. Du blir mindre ensam. Du har en plats (eller flera) i ditt liv att gå till där det alltid finns människor du känner och tycker om. Det kan vara en kör, crossfitbox eller schackklubb. Du kan engagera dig i välgörenhet eller politik, vara stödperson för ungdomar, djur eller nyanlända.
Eller söka dig till sociala sammanhang för människor som gillar konst, kultur eller musik. Det finns mängder av möjligheter både på nätet och IRL. Finns inte det sammanhang du skulle vilja ingå i kan du skapa det och bjuda in andra till det.
2. Det blir lättare att träffa någon. Många söker sig bara till sociala sammanhang för att hitta en partner, och går miste om möjligheten att bli en del av gemenskapen. Gör tvärtom istället! När du har en naturlig plats (eller flera) där du träffar nya människor kommer du inte vara begränsad till att swipa och klicka för att träffa någon att dejta. Du kommer istället på ett helt organiskt sätt möta och lära känna nya människor. Dessutom över en längre tid, vilket gör att både vänskap och mer kan växa fram.
3. Det ställer rimligare krav på en framtida partner. När ditt liv redan innehåller sociala sammanhang är du socialt påfylld istället för socialt utsvulten när du går på en dejt. Din dejt är inte längre ljuset i tunneln som kan rädda dig från ensamheten. Istället är det bara ännu en intressant person i ditt liv, som du utan press kan lära känna i lugn och ro.
ATT FÅ NYA VÄNNER SOM VUXEN
Idén med att det är svårare att få vänner som vuxen tror jag handlar om att de flesta vuxna inte har lika många sociala plattformar som exempelvis barn och studenter. Barn som spelar fotboll varje vecka, har utflyktsdagar med 200 andra barn, går på simhopp eller är med i scouterna har fantastiska möjligheter att få nya vänner. Men inte på grund av att de är barn utan på grund av att de befinner sig i sociala miljöer.
Det är samma sak med studenter. Kåraktiviteter, spexföreningar, studiegrupper, fester, korridorboende och studentföreningar för människor samman. Det gör det enklare att både få vänner och att träffa en partner. Men återigen inte på grund av att du är i en viss ålder utan på grund av att du har en social livsstil.
Det finns inget som säger att du måste sluta med det för att du passerar 20. Vill du ha fler sociala möjligheter kan du skapa och delta i dem nu med. Sammanhangen finns och du får vara med! De flesta har bara inte sett det sambandet och har tappat de sociala plattformarna i sina liv. Vill du skapa ett mer socialt liv finns det faktiskt inget alls som står i vägen. Vill du ha min hjälp kan du läsa mer om coaching här.
Sugen på fler tips? Här är en artikel jag skrev för några år sedan om att skaffa nya vänner.
Ställ högre krav på personen du dejtar!
Människorna jag coachar är helt fantastiska men många är fullkomligt förkrossade över att deras dejtande inte funkar. Vad de är helt blinda inför är att det inte funkar pga att de dejtar personer som inte är i närheten av fantastiska.
De som kommer till mig har jobbat med sig själva, är välutbildade, roliga, snygga och har sin shit together. Men väldigt ofta dejtar de personer som inte har ordning på sina liv, som är otrevliga, har drogproblem, är oambitiösa och ofta inte ens kan bete sig som folk. Vi snackar inte om att vara lite charmigt slarvig utan om saker som att komma en timme för sent till dejten, inte kunna föra ett intressant samtal eller ha på sig en ren tröja. Sjukt oimponerande och jävligt otrevligt.
Sen kommer dessa fantastiska singlar till mig och undrar varför dejtandet inte funkar, och känner sig ouppskattade och dåliga. Massor av fantastiska människor (särskilt anpassare, tvivlare och duktighetsdejtare) fastnar gång på gång i fällan att dejta personer som inte kan ta hand om sig själva eller sina liv. Dessa personer har ingen aning om att de är värda betydligt bättre eller att personer i deras egen liga ens existerar. Det måste förändras! Ditt dejtande är inte ett rehabcenter för vilsna människor!!
DITT SÄLLSKAP ÄR VÄRDEFULLT!
Ska du ha en relation med någon måste den personen matcha dig i vissa grundläggande avseenden. Till att börja med i generell ambitionsnivå och social, emotionell och intellektuell förmåga. Det mest grundläggande är att den du dejtar har någonstans att bo, kan försörja sig och inte har allvarliga psykiska problem. Dessutom ska det vara en härlig och intressant person som inspirerar dig och gör dig glad.
Det känns vansinnigt att jag behöver påpeka det, men jag vet att många behöver höra svart på vitt att allt det där är absoluta minimikrav.
Om planen är att träffa någon som du på sikt ska bo, leva, resa och eventuellt uppfostra barn tillsammans med är det superviktigt att era liv håller någorlunda jämn nivå på vissa avgörande punkter. Inte minst av praktiska skäl för att ert liv ihop ska fungera.
Men det här kommer också vara den person som du pratar med varje dag och dessutom den enda personen som du kommer ha sex med om du vill ha en monogam relation.
Valet av livspartner är ett av de allra största och viktigaste val du kommer göra och den här människan kommer få extremt stort inflytande över ditt liv.
Men även i mindre skala, som på en kort dejt, så är det absolut värdefullaste du har att ge till andra människor din tid, din energi och ditt sällskap. Sätt värde på det och dejta för tusan inte någon som gör ditt liv stökigare, jobbigare eller sämre!!
NOLLTOLERANS PÅ BESVIKELSER
Du behöver sluta täcka upp för den andra personens brister, dåliga egenskaper och sviktande sociala färdigheter. Inget mer “äh, men vi kan va hos mig igen” eller “det gör inget att du ställer in i sista sekunden” eller “du kan bjuda nästa gång” fast ni båda egentligen vet att du kommer behöva betala då också.
Inga fler dejter i skitiga ungkarlslyor, mediokert sex på den andra personens villkor eller konstiga meddelanden mitt i natten. Blir det tyst för att den andra personen inte klarar av att föra ett intressant samtal behöver du veta det och gå därifrån. Sitt för allt i världen inte kvar och se till att samtalet med den här uppenbart ointressanta personen flyter!
Gå hem och ta en power nap istället. Eller läs en bok, måla tånaglarna eller gör revolution mot patriarkatet. Vad som helst men slösa inte bort ditt liv på tråkiga dejter med ointressanta personer!!
Personen du dejtar måste matcha dig (alltså vara intressant att prata med, inkännande mot andra människor, förstående, varm, romantisk, smart, ordentlig, kärleksfull osv) och därtill kunna bidra med ytterligare egenskaper och förmågor som du inte har.
Du måste se till och förvänta dig att ni bidrar till varandra och att det är jämn balans mellan vem som ger och vem som får. Allt det där kommer inte magiskt dyka upp längre fram utan du har ansvar för att se till att du dejtar någon som kan erbjuda det.
SJÄLVKÄNSLAN STYR
Anledningen till att jag tar upp det här är inte att jag vill förespråka någon sorts elitistiskt dejtade. Jag tar upp det för att det är ett destruktivt mönster. Och det grundar sig så gott som alltid på låg självkänsla. Det känns som att man inte har särskilt mycket att ge till den man dejtar så den undermedvetna lösningen på problemet blir att dejta någon som har ännu mindre. (Det kan ge samma effekt att dejta någon som är avsevärt yngre.)
Det ger helt enkelt en lite skön känsla av trygghet eller till och med överlägsenhet att dejta personer som inte har sina liv i ordning. Det kan låta arrogant men är oftast en nödlösning för att slippa känna sig underlägsen någon som matchar en och som det faktiskt skulle kunna funka med.
Samtidigt är man helt blind inför att personen man dejtar är både olämplig och oförmögen att ha en sund relation av något slag. Men ens låga självbild och stora längtan efter kärlek gör att man gång på gång hamnar med sådana personer.
Inte minst för att kaosmänniskorna vet att deras enda möjlighet att dejta någon så awesome som du bygger på att du har så låg självkänsla. Det här är inte rimliga personer för dig att dejta. Du, din kärlek och ditt liv är inte en välgörenhetsanstalt för vilsna pojkar.
Är du en vuxen kvinna med din shit together är det mycket rimligt att du dejtar vuxna män med sin shit together! Samma sak gäller naturligtvis även vuxna män med sin shit together, som inte ska heller ska behöva vara stödperson/terapeut/butler åt sin partner.
HÖJ DINA FÖRVÄNTNINGAR ORDENTLIGT!
Det är vansinnigt osexigt, dysfunktionellt och destruktivt att ha såhär obalanserade relationer. Naturligtvis kan människor ha det kämpigt ibland och man bör ha empati med att vi alla kan ha perioder i livet då saker strular. Men det är väldigt stor skillnad på någon som har ett tillfälligt problem och är uppenbart kapabel att lösa sina problem (du) och någon vars hela liv är kaos och som saknar förmåga att styra upp det (personerna du inte ska dejta).
Oavsett om det handlar om drogproblem eller bara vanlig respektlös grabbighet är det inte sådana människor du ska ha i ditt liv. Punkt! Och du ska definitivt inte vara med någon som inte klarar av att respektera dina gränser eller inte kan hantera en motgång eller konflikt utan att bli sur, tyst eller elak.
Sexuellt och romantiskt ska du inte bara vara respekterad utan verkligen verkligen känna dig uppskattad, hyllad och tillfredsställd. Allt annat är för lite.
Om du känner dig skrämd av att dejta någon som matchar dig, tror att sådana personer inte existerar eller inte är tillgängliga för dig behöver du stärka din självbild, inte lösa det genom att dejta strulputtar!
Låt mig avslutningsvis lätta upp stämningen med en rolig sång om att dejta personer som gör dig besviken:
Sju personer du absolut inte ska få dejtingråd av!
Om du får dejtingråd från dina minst lika förvirrade singelvänner är det helt logiskt att du också blir förvirrad och tar rätt dåliga beslut ibland. De flestas kompisar har absolut ingen koll på dejtande och är mycket olämpliga att få råd från. Men alla har en åsikt och själva är vi ofta så förvirrade att vi lyssnar på vem som helst.
Gör för allt i världen inte det!!
Var mycket mycket noga med vem du lyssnar på, för det formar dina tankar, dina beslut och i förlängningen ditt liv. Du skulle ju inte lyssna på råd om ekonomi, jobb eller träning från vem som helst, så varför skulle du låta alla med en åsikt lägga sig i ditt kärleksliv?
HÄR ÄR NÅGRA PERSONER DU ABSOLUT INTE SKA LYSSNA PÅ:
🙉 Någon som inte på djupet förstår dina problem. Den som tror att dejtingpanik är lite nervositet eller säger att du ”bara inte ska tänka så mycket” diskvalificerar sig direkt.
🙉 Kompisen som alltid har en partner. Hen har inte dina problem och har därför inte heller lösningen på dina problem. Du ber inte någon som aldrig rökt om tips på att sluta röka, eller hur?
🙉 Människor som inte inspirerar dig. Vill du inte leva din mammas liv ska du inte lyssna på hennes livsråd, för de leder till hennes liv.
🙉 Någon som aldrig gjort vad du vill göra eller vill leva ett annat liv än du. Vill du säga upp dig och starta eget har den som alltid varit anställd absolut ingenting alls att bidra med. Vill du inte ha barn spelar det ingen roll vad din barnälskande mammakompis har för preferenser.
🙉 Personer som blandar ihop sina erfarenheter med dina erfarenheter. Den som börjar prata om sig själv när du har problem byter samtalsämne helt och beter sig väldigt respektlöst.
🙉 Rädda människor. De ser inga lösningar utan kommer uppmuntra dig att undvika risker och problem istället för att lösa dem. Allt är farligt för dem, särskilt sårbarhet och att följa sina drömmar!
🙉 Olyckliga människor. Varför skulle du någonsin inspireras av någon som lever ett olyckligt eller tråkigt liv? Den personen är inte alls i position att ge dig råd.
VEM ÄR LÄMPLIG ATT LYSSNA PÅ?
Du behöver prata med, lyssna på och få råd från någon som förstår din situation, har erfarenhet av att lösa dina problem och kunskap om ämnet. Alltså exakt samma logik som om du skulle anlita en frisör, PT eller mäklare.
Du skulle aldrig be din otränade kompis lägga upp ett gymschema åt dig eller låta din mamma hantera försäljningen av din lägenhet bara för att hon har synpunkter på var du ska bo.
Så att lyssna på en kompis som också kämpar med dejtandet eller låta mammas omoderna och irrelevanta åsikter påverka dig när det kommer till dejtande är verkligen ingen bra idé.
Det finns massor av kunskap i världen och jag förslår att du sätter dig in i den istället för att lyssna på människor som i bästa fall åtminstone vill väl, men i ärlighetens namn inte vet vad de pratar om.
Boka istället in dig hos mig eller en klok psykolog, läs böcker skrivna av experter och lyssna på personer i din närhet som verkligen förstår dig och vet mer om dejtande än du. Annars blir det inte bra.
Vill du ha min hjälp med att snabbt och effektivt reda ut dina dejtingproblem är det bara att höra av dig. Jag har expert på dejtingproblem, har erfarenhet av att lösa dem hos över 1000 klienter före dig och massor av kunskap som jag gärna delar med mig av.
Läs mer om coaching här!
Köp min bok om dejtingpsykologi här!