Tänk om det du längtar efter finns – även om du aldrig upplevt det!

En stor del av mångas dejtande går åt till att få andra människor att bete sig som de vill. Det är mycket fokus på att få personen att höra av sig, visa intresse, föreslå fler dejter osv. Helt enkelt att säga, göra, tycka och känna vissa saker.

Ofta sker detta med en mer eller mindre subtil manipulation. Det omtalade “spelet”.

Vi tar oss så stora friheter när det kommer till att manipulera personen vi dejtar att när hen inte gör som vi vill kommer vi gång på gång tillbaka till den stora frågan “vad gjorde jag för fel?”

Som om du verkligen hade den makten. Som om allt andra människor gör är en direkt avspegling av dig.

Det här är ett problem i sig, men det är också starkt kopplat till ett annat problem. Nämligen rädslan för att det vi vill ha inte existerar.

Så vi nöjer oss och försöker istället klämma ut det vi letar efter ur någon som helt uppenbart inte är eller har vad vi söker.

VÅGAR DU SLÄPPA TAGET OM DET SOM ÄR FEL?

Jag säger ofta till mina klienter att titta på personen de dejtar precis som hen är och sen bara ställa frågan “gillar jag detta?”

Inte analysera varför personen gör som hen gör, eller vad det betyder. Bara helt ärligt fråga sig själva “är det här vad jag längtar efter och mår bra av?”

Om så inte är fallet behöver du sluta dejta personen. Det kan låta självklart och enkelt, men det är här rädslan sätter in.

För om du tror att det du egentligen vill ha inte existerar har du ju inget annat val än att knåda om den du dejtar. Du är så illa tvungen att försöka manipulera fram personen du söker ur personen du har framför dig.

Men det är inget fel på personen du har framför dig, vare sig hen matchar dina preferenser eller ej.

Däremot behöver du sluta nöja dig. Sluta tvivla på din längtan. Sluta ge upp hoppet om vad som är möjligt. Sluta låta rädslan för att bli utan styra dina val.

Din bild av vad som är möjligt måste korrigeras. Du väljer inte mellan att nöja dig och att vara ensam för alltid. Det är verkligen inte så. Det finns mer! Oavsett om du vet om det eller ej.

Du råkar bara basera din bild av vad som är möjligt på dina tidigare erfarenheter. Det är väldigt mänskligt men du måste förstå att mer existerar i världen än det som du personligen råkar ha varit med om hittills.

DET DU LÄNGTAR EFTER FINNS!

Dina gamla erfarenheter påverkar vad du tror finns och är möjligt. Nyckeln till en ny bild av vad som är möjligt är således nya erfarenheter. Det är därför jag jobbar superpraktiskt med mina klienter.

Jag kan inte övertyga dem om någonting, allt jag säger är bara ord. Mina ord väger väldigt lätt mot ett liv av erfarenheter. Så de får praktiska hemuppgifter och blir mer eller mindre tvingade att prova allt vi pratat om i praktiken. Det är nämligen bara det som kan övertyga dem.

Det är lätt att säga emot någons annans argument och idéer, men dina egna erfarenheter ifrågasätter du inte lika enkelt.

Det är litegrann som att vara PT. Personen du tränar behöver inte tro på att det fungerar att göra armhävningar. Armhävningar fungerar oavsett om du tror på dem eller ej. Du behöver bara rent praktiskt göra dem, sen kommer du bli starkare i armarna, och behöver inte fundera mer på huruvida armhävningar ger resultat eller ej. Då vet du.

NYA ERFARENHETER = NY VÄRLDSBILD

Det är därför mina klienter inom loppet av bara några sessioner kan gå från att med samma övertygelse hävda att alla intressanta män måste bo på en annan planet till att glädjestrålande komma tillbaka och säga “vad många spännande män det finns – och vad flirtiga de är!”

Andra går på några veckor från att hela sina liv ha anpassat sig extremt mycket och bara dejtat dominanta män som fått bestämma allt, till att med världens klarhet ringa upp killen de dejtar och tala om hur de vill ha det.

Medan ytterligare några går från att vara extremt analytiska och övertänkande till att bli mer emotionellt öppna och inkännande – och plötsligt börja klaga över hur tråkigt det var att gå på dejt med någon som är sådär extremt analytisk och övertänkande. 😉

Enda anledningen till att den här förändringen sker är att de rent praktiskt övat i små steg på att göra saker på nya sätt. Om jag bara sagt till dem att det här var en bra idé, eller ens att det var möjligt, hade de inte trott mig. Men genom att ge dem nya erfarenheter skrivs deras karta över världen om. Det som tidigare var omöjligt blir möjligt.

TÄNK OM DU INTE VET ALLT?

Vad skulle vara annorlunda om du kunde tro på att det du vill ha finns därute även om du inte upplevt det än?

Då skulle du ju inte behöva nöja dig, kämpa med personer du uppenbart inte funkar med eller försöka få någon att bli som du vill. Då skulle du bara släppa taget om det som var fel och leta vidare efter något som passar bättre, eller hur? Eftersom du vet att det du vill ha finns. Vore inte det enklare?

Även om jag inte kan övertyga dig om något ber jag dig att vara en liten smula ödmjuk. Kan det kanske trots allt vara så att du inte vet allt? Kan det vara så att mer än det du känner till är möjligt i världen? Låt oss i alla fall leka med tanken.

Vill du testa i praktiken också bokar du en coachingsession här.

Konsekvensen av att ni inte pratade om känslor i din familj

De flesta jag möter i coachingrummet har en rätt bra förståelse för vad anknytningspsykologi är, eller har åtminstone hört begreppet tidigare. Väldigt många har läst Egil Linges bok Hemligheten som på ett väldigt bra sätt förklarar hur anknytningsproblematik uppstår och vad du kan göra åt den.

Men det finns en hake.

När man läser på om anknytning är det lätt att få intrycket att otrygg anknytning uppstår på grund av ett stort trauma i barndomen. Det kan naturligtvis vara så, men varför finns det då så många otrygga personer som växt upp under bra förhållanden?

Jag möter massor av klienter som är väldigt förvirrade över detta. De berättar om föräldrar som alltid ställt upp och som fortfarande är gifta. Ingen i familjen var sjuk, det förekom inga alkoholproblem och allt var liksom bra. Hur kunde anknytningsproblemen då uppstå?

VIKTEN AV ATT PRATA OM KÄNSLOR

Min följdfråga i en sådan situation är alltid “pratade ni om känslor i din familj?” och svaret är alltid “nej”. Väldigt ofta var det inte bara så att man inte pratar om känslor, det fanns dessutom en outtalad förväntning på att man skulle vara glad och duktig och inte hålla på och krångla med en massa känslor.

Så barnen i dessa familjer anpassar sig (barn är biologiskt programmerade för att göra vad som krävs för att passa in i sin familj eftersom de dör om de blir övergivna). Resultatet är vuxna kvinnor som är just glada, duktiga och inte håller på och krånglar med en massa känslor.

Problemet är att om du vill ha fungerande kärleksrelationer som vuxen behöver du kunna “krångla” med dina känslor. Det som i din familj sågs som krångel är i själva verket en helt naturlig del av att vara människa. Det är ditt känsloliv det är frågan om.

Det är en helt nödvändig del i en kärleksrelation och en förutsättning för att du överhuvudtaget ska komma in i en sådan.

Har du stängt av den delen av dig själv, inte lärt dig hur den fungerar och/eller inte kan eller vågar visa den för andra, då kommer det bli svårt. Då har du gått miste om något väldigt viktigt. Du vet inte hur man knyter an emotionellt till andra människor.

SKILLNADEN MED VÄNNER

Många har däremot inga problem med att vara personliga, sårbara eller emotionella i sina vänskapsrelationer. Det är bara personen de dejtar som inte få se de här sidorna. Fördelen är att du uppenbarligen redan vet exakt hur du gör för att vara personlig (du gör det redan med dina vänner). Nackdelen är att du inte gör det när vet verkligen skulle gynna dig: på dejten.

Men andra är inte ens personliga med sina vänner. Det beror vanligtvis på att man inte bara saknar verktygen för att vara emotionellt öppen, de strikta förväntningarna under barndomen gjorde dessutom att man tror att människor kommer lämna en om man öppnar upp sig.

Så man låter bli, och är artig, professionell och ytligt trevlig istället. Och förblir ensam, för det spelar ingen roll hur många vänner man har eller dejter man går på; ingen har en chans att faktiskt komma nära. Inget klick kan nånsin uppstå.Vill du klicka med någon du dejtar måste du kunna visa känslor. Det är liksom det som är hela grejen.

DU KAN LÄRA DIG

Även om ingen kunde lära dig det här när du var liten kan du lära dig nu när du är vuxen. Steg ett är att överhuvudtaget börja rikta din uppmärksamhet mot hur saker känns för dig.

Hittills har du navigerat i livet utifrån vad du tror förväntas av dig. Utifrån vad andra tycker, vill ha och behöver. Du behöver inte öva mer på det.

Det är dags att börja prioritera och värdesätta ditt eget perspektiv nu. Vad skulle kännas bra för dig? Vad vill du? Om hela mänskligheten åkte iväg till Mars över en helg så du inte hade någon att fråga och ingen kunde tycka något, vad skulle du göra då?

Behöver du hjälp med att lära dig uttrycka känslor och känna in vad som känns bra för dig? Boka en coachingsession här.

“Vad killar gillar” spelar ingen roll. Vad gillar DU?

Ca 90% av mina coachingklienter är kvinnor. De allra flesta dejtar män.
Var och en av dem har sin alldeles unika bild av vad killar gillar.

Jag får höra så många varianter av hur män är att det blivit helt uppenbart att de inte har något alls gemensamt. Män kan inte vara för dominanta och för mesiga. För på och för av. För angelägna och för avvaktande.

När någon berättar för mig om hur män är säger det mig något om henne själv, men inte särskilt mycket om män. Vad hon egentligen säger är: “de män jag dejtat/dragits till/hört talas om är…”

Alltså: “mitt mönster är…”
Men det finns ingen objektiv sanning om män i det alls.

Det är intressant, och väldigt sorgligt, att alla kommentarer om vad män eventuellt skulle gilla eller ogilla, kommer med en underton av “så därför kan jag inte vara mig själv utan måste anpassa mig”.

Vi tutas i så vansinnigt mycket skräp om hur vi ska vara för att killar ska gilla oss, och vad killar har för preferenser och vad män inte tycker om osv osv osv att jag blir helt matt.

Dels för att dessa idéer för det mesta absolut inte stämmer men framför allt för att det inte spelar någon roll.

Här är en mycket mer intressant frågeställning: VAD GILLAR DU?

KLIV IN I HUVUDROLLEN!

Rädslan för att bli bortvald om du inte matchar någon annans preferenser bygger på ett bristtänk som säger att du måste passa dig och passa på för att inte bli utan. Men det finns ingen brist på människor. Däremot finns det faktiskt bara en av dig. Det är en ynnest att få dejta dig och det är viktigt vad du tycker, tänker, gillar och längtar efter.

Det spelar ingen roll vad den icke-homogena gruppen “män” gillar om du inte vet vad du gillar. Du ska inte vara ihop med “alla män”. Mer sannolikt vill du träffa en person att dela din vardag med. Någon som matchar dig och dina preferenser, oavsett vad “folk”, “män” eller “killar” i allmänhet tycker.

Bli klar över vem du är och ta reda på vad du gillar istället, sen behöver du bara träffa en enda person som matchar det och gillar samma saker. Resten av världen får göra som de vill, det angår inte er.

Du behöver sätta dig själv både i huvudrollen och regissörsstolen i ditt eget kärleksliv, och sluta tro att någon annan vet bättre än du vem du ska vara och hur du ska bete dig!

Om du inte matchar preferenserna hos personen du dejtar måste du byta ut din dejt, inte din personlighet!!

Här är tio frågor som är betydligt mer intressanta än “vad gillar killar?”

1. Vad gillar du?
2. Vem vill du vara?
3. Vad är viktigt för dig?
4. Hur vill du bli behandlad?
5. Vad skulle kännas bra för dig?
6. Hur skulle du vilja bete dig i den här situationen?
7. Spelar det någon roll överhuvudtaget vad “killar” gillar?
8. Vilken typ av person skulle du vilja träffa?
9. Matchar personen du dejtar det?
10. Tycker du om dig?

Vill du ha min hjälp med att reda ut vad du vill och sluta anpassa dig till andra?
Läs mer om coaching här.

Vet du varför du vill ha en relation, eller bara att du borde ha en?


Går man till en dejtingcoach är man naturligtvis rätt angelägen om att träffa någon. Jag möter dagligen singlar som verkligen verkligen längtar efter en partner.

De berättar om skammen över att misslyckas med sitt dejtande, om känslan av utanförskap när alla kompisar parar ihop sig + börjar bilda familj och om känslan av att liksom “ligga efter” i livet när de inte får till något som alla andra verkar klara utan problem.

En intressant gemensam nämnare bland exemplen ovan är att samtliga handlar om en yttre press. Det handlar om att leva upp till en norm, om jämförelser med andra och om att passa in i en förutbestämd mall över hur livet ska gå till.

Det är något helt annat än att ha en inre längtan efter kärlek.

Jag frågar därför ofta mina klienter vad de vill att deras framtida relation ska innehålla. För att då reda på vad som är deras egna inre längtan, bortom alla förväntningar, normer och pressande hets att passa in.

Jag frågar vad de vill dela med sin partner. Vad de längtar efter uppleva i en relation. Vad de längtar efter hos en partner. Anmärkningsvärt många har inget svar på det.

De har inte reflekterat över vilken relation de vill ha, varför de vill ha den eller vad de ska ha den här efterlängtade pojkvännen till. De känner bara en extrem press över att de “borde” ha träffat någon vid det här laget.

Ofta får de en liten chock när de inser att största anledningen till att de känner sig stressade över att träffa någon är att alla andra gjort det och att de i själva verket inte ens vet vad de söker eller längtar efter.

Att “alla andra” har en relation är ingen strålande anledning till att du vill ha en. Särskilt inte eftersom långt ifrån alla relationer är bra. Det finns massor av dåliga skäl till att vara ihop med någon (“jag vågar inte vara ensam”, “jag har inte råd att skilja mig”, “jag är rädd att ingen annan kommer vilja ha mig” osv).

Att vara singel är inte ett andrahandsval utan ett alternativ bland många. Det finns massor av olika sätt att fylla sitt liv med närhet, kärlek, kontakt, sex, fina relationer och även barn utan att ha en fast partner. Du måste inte följa normen, men väljer du att göra det är det bra om det är ett medvetet val och inte bara något du gjorde utan att reflektera för att passa in.

VAD ÄR RÄTT FÖR DIG?

 

För att kunna ha en bra relation, behöver du veta vad en bra relation innebär för dig. Annars blir ditt dejtande som att gå in på arbetsförmedlingen och bara säga att du vill ha “ett jobb”.

Ska det vara heltid eller halvtid? Vill du jobba dag eller natt? Vad har du för utbildning och styrkor? Vad tycker du vore roligt att jobba med? “Ett jobb” kan innebära nästan vad som helst, precis som en relation.

Vet du inte vad du söker, eller varför du söker det, blir det väldigt svårt att hitta det. Och tvärtom; så fort du vet går det betydligt lättare.

Så jag ställer frågorna igen:
Vad vill du att din relation ska innehålla?
Vad vill du dela med en partner?
Vad längtar du efter att uppleva genom din kärleksrelation?

Oavsett vad alla andra har för sig, vad skulle känns rätt för dig?

Vill du ha hjälp med att hitta dina svar på frågorna? Boka en coachingsession här.

Dina gamla strategier för att bli omtyckt funkar inte längre!

Livet har format dig till den du är idag. En viktig del av livet som format dig, kanske mer än något annat, är familjen du växte upp i. Som barn känner du inte till något annat än den familjedynamik du föds in i.

Din överlevnad hänger på att du passar in i din familj och utan dina föräldrars kärlek och omtanke klarar du dig inte. Så du formas av och anpassar dig till dina övriga familjemedlemmar.

I den bästa av världar växer alla upp i ett tryggt hem med sunda relationer mellan familjemedlemmarna. Känslor uttrycks och bemöts på ett kärleksfullt sätt och alla känner sig trygga och agerar därefter. I verkligheten är det däremot ofta lite annorlunda.

Den som har en uttalat strulig uppväxt med beroende, missbruk och/eller våld får en väldigt skev bild av hur nära relationer fungerar. Medberoende, då man helt anpassar sig till någon annan och blir hyperkänslig inför allt som kommuniceras outtalat under ytan, är vanligt.

Du måste helt enkelt vara på din vakt i en sådan uppväxtmiljö. Förmodligen också tidigt ta stort ansvar både för dig själv och kanske också någon annan i familjen. Det är inte tryggt att vara barn i en sådan familj, och det skapar en association mellan otrygghet och närhet. Den associationen består och skapar problem när du sedan försöker skapa nära relationer som vuxen.

VAR DET NÅGOT SOM SAKNADES?

Det är naturligtvis hemskt med traumatiska barndomar, men de har åtminstone fördelen att du kan peka på något konkret (t.ex våld eller alkoholmissbruk) och säga “det här var dåligt, såhär borde det inte varit”. Det fanns saker där som inte borde ha funnits där.

Men det finns också mer subtilt påverkande uppväxtmiljöer. De är skadliga inte på grund av vad som finns där utan på grund av vad som saknades. Den som aldrig upplevt hur exempelvis omtanke eller respekt känns eller ser ut vet inte att det borde ha funnits. Det går inte att uttrycka att man saknar något man aldrig sett eller ens känner till existerar.

Om sårbarhet, samtal om känslor och verbala uttryck för kärlek saknades när du växte upp går du miste om några väldigt viktiga komponenter som är helt nödvändiga när du vill knyta an emotionellt till andra människor som vuxen.

Många växer upp med en blind fläck och inte vet om vad de blev utan. Konsekvenserna av det som saknas blir ändå påtagliga men de kan inte säga varför. Inget är ju “fel”. Din barndom var ju “bra”. Så vad är problemet?

Problemet för nästan alla personer jag coachar är att de fortsätter använda samma “strategi” som krävdes för att passa in i deras familj, för att bli omtyckta även när de dejtar. Det funkar inte alls.

DINA GAMLA STRATEGIER FUNGERAR INTE LÄNGRE

Din dejt kommer inte bli imponerad av dina prestationer bara för att det var så du fick dina föräldrars kärlek eller bekräftelse. Om du behövde anpassa dig till en dominant, sjuk eller destruktiv person i din familj när du växte upp är det väldigt sannolikt att du fortsätter anpassa dig för att passa in och bli omtyckt även när du dejtar. Men det hjälper ju inte! För andra människor är inte som dina föräldrar. Därför funkar det inte att bete dig som om de vore det.

För många innebär detta att de behöver finna ut helt nya sätt att skapa kontakt och en känsla av närhet när de dejtar. Det som funkade i barndomen fungerar inte längre, eftersom allt är annorlunda. Du är inte ett barn och den du dejtar är inte en familjemedlem. Så vad fungerar nu?

Vanligtvis är det som krävs att du gör precis tvärtom. Det vill säga allt det som absolut inte hade fungerat hemma vid köksbordet i din familj; exakt det som du undvikit hela ditt liv, det är det som är lösningen nu.

Det är för de allra flesta förknippat med en himla massa rädsla att göra tvärtom. Det rädda barnet, som hade blivit övergivet med ett sådant beteende, lever kvar inom oss och vill gärna att vi håller oss till de gamla spelreglerna även om de inte gäller längre. Men du behöver motbevisa dig själv genom att börja testa att göra tvärtom.

BRYT GAMLA MÖNSTER I SMÅ STEG

Steg ett är absolut inte att göra det på en dejt, det är alldeles för läskigt. Istället börjar du med små små mini-steg, bara mellan dig och dig. Börja med att identifiera vad du behövde göra och hur du behövde vara för att passa in och få uppskattning i din familj. Prova sedan att leka med tanken på att det överhuvudtaget är hypotetiskt möjligt att göra annorlunda. Fundera kring vad det skulle kunna innebära. Kanske skulle kunna prova att säga nej till något litet, eller komma med ett eget förslag istället för att låta dina vänner bestämma.

Sen kanske testa att ta ett litet steg åt ett nytt håll tillsammans med någon som du känner dig extra trygg med. Därefter kan du prova på några kollegor, osv osv. Genom att ta små små steg mot ett nytt beteende fyller du ditt liv med det nya mönstret tills den enda personen som finns kvar att testa ditt nya beteende på är personen du dejtar.

Vid det laget är det ju redan så du beter dig mot alla andra, och du har gott om bevis på att det fungerar väldigt bra och inte alls var så läskigt som du trodde. Då vore det ju tvärtom konstigt att inte göra detta nya, som du vet fungerar så mycket bättre än det gamla, även med personen du dejtar.

Vill du ha min hjälp med att släppa taget om gamla mönster? Boka en coachingsession här.

Dejtingpanik i Nyhetsmorgon

Igår var jag med i Nyhetsmorgon och pratade om dejtingpanik.

Blogginlägget vi nämner i inslaget hittar du här. Jag har aldrig fått så stor respons på något som på just det inlägget. Det är uppenbarligen något som berör väldigt många många och som vi behöver prata mer om. För dejtingpanik är oerhört jobbigt att uppleva men också jämförelsevis enkelt att förstå, lindra och bryta.

Samtalet i Nyhetsmorgon visade på en intressant sak som jag tror är rätt vanlig. Programledarna frågade nämligen flera gånger om dejtingpanik ändå inte är samma sak som det naturliga pirr eller den lätt obehagliga nervositet som ingår i en förälskelse. Men nej, det här är något helt annat.

Visst kan det vara både tudelat, frustrerande och jobbigt att vara förälskad men den dejtingpanik jag pratar om är inte tudelad alls, den är bara smärta och ångest. Den är så outhärdlig att människor gång på gång bryter ihop, ger upp, lägger ner och/eller saboterar sitt dejtande för att det är för jobbigt att må så dåligt under en längre period.

Man vill bara att det ska vara över, till nästan vilket pris som helst. Så antingen står man ut men beter sig rätt konstigt för att man mår så dåligt och inte kan ta bra beslut, eller så ser man till att det skiter sig så man kan må bra igen. Och samtidigt som man är mitt i den här emotionella tornadon ser man andra som har det hur enkelt som helst och kan inte förstå varför man själv behöver kämpa så mycket.

Den som inte vet vad dejtingpanik är eller varför det uppstår kan nämligen känna sig väldigt konstig när det här händer, och lätt tappa hoppet. Dels för att man inte förstår sig själv men också för att man inte heller blir förstådd av andra. Kompisar som aldrig upplevt detta förstår såklart ingenting när deras normalt sett självständiga och superhärliga vän plötsligt bryter ihop över någon de träffat en gång eller knappt känner men ändå börjar bli intresserad av.

I grund och botten är det dock oerhört logiskt och likadant för alla som drabbas. Det handlar om otrygg anknytning. Paniken är en försvarsmekanism från barndomen som då fyllde en funktion men som idag skapar problem.

I inslaget pratar jag om varför den här paniken uppstår hos vissa och ger tre tips på hur du kan förhålla dig till din dejtingpanik när den uppstår. Klicka här för att titta.

 

Sluta hitta på vad andra människor tycker om dig!

Baserar du ditt beteende på vilken respons du tror att det kommer få från personen du dejtar? I viss mån är det såklart inget fel med det, men många har det som sin enda källa till input och då är det värre. Det innebär nämligen att du lever ditt liv i en hypotetisk låtsasvärld. Det är dags att landa i verkligheten.


Jag är ledsen, men du kan inte läsa tankar, inte se in i framtiden heller. Det vore väldigt bra för ditt dejtande om du slutade försöka. Inte minst på grund av att du inte kan basera ditt beteende på vad du tror att andra människor vill. Det blir inte ett bra liv eller bra relationer. Du behöver basera ditt beteende på vad du vill. Vara sann mot dig själv.

“Vad kommer hen tycka om…” är en skitfråga!
En betydligt bättre fråga är “Hur vill jag bete mig i den här situationen?”

Då ställs vi inför nästa dilemma. Personer som navigerar utifrån vad de tror (=hittar på) att andra människor ska tycka har ofta usel koll på vad de själva tycker. Men det är i så fall en utmärkt insikt, för då får du börja ta reda på det. Det är faktiskt det enda som är viktigt. Den enda person som du behöver hålla reda på vad den vill, tycker, tänker och känner är du själv.

Om du inte vet det, föreslår jag att du omedelbart riktar tillbaka ditt fokus till frågan “vad vill jag?” varje gång du kommer på dig själv med att spekulera i (=hitta på) vad någon annan tycker. Du kommer få ohyggligt många chanser att öva varje dag. 😉

VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN

Du behöver ge andra människor utrymme att vara som de är. För ytterligare ett problem med att försöka räkna ut vad andra vill och anpassa dig till det är att du inte ger dem utrymme att själva välja sina känslor och beteenden.

Du manipulerar ju skiten ur dem för att de inte ska göra vissa saker (tex kritisera dig) eller inte känna vissa saker (tex ilska).

Det är dags att släppa det där nu. Låt andra människor vara ifred! Sluta lägga dig i hur de väljer att bete sig och vilka känslor de väljer att känna! På riktigt, det är inte ditt ansvar, och det förstör ditt sociala liv!

Återigen, du har ansvar för dig. Alla andra (vuxna) människor har ansvara för sig själva. Om du råkat få den ekvationen om bakfoten (det är lätt hänt och väldigt vanligt), och fått för dig att du är ansvarig för alla andra människor och ingen har ansvar för dig, då behövs en reality check: världen kretsar inte runt dig.

Andra människors beteenden är inte en direkt respons av vad de tycker om dig. De bär på egna tankar, känslor, minnen, problem och rädslor som du aldrig kommer kunna räkna ut (=hitta på). Sluta tro att allting handlar om dig.

Du kommer spara oceaner av tid, energi och tankekraft på att sluta försöka förutse framtiden och lägga dig i vad du tror (=hittar på) att andra människor tycker. Lättnaden över att bara behöva ta hand om en person, dig själv, istället för hela världen minus en person är enorm.

Dessutom, vill du ha en chans att faktiskt bli omtyckt av någon måste du ge människor utrymme att självvalt få gilla dig. I det ingår att de också har utrymme att låta bli.

Vill du ha hjälp med att sluta anpassa dig så du kan bli klar över vem du är och börja dejta något som gillar det? Läs mer om coaching här.

Kan du ana vad som är möjligt? Eller är du fast i det förflutna?

En av de främsta anledningarna till att människor nöjer sig med tråkiga dejter och kassa relationer är att de inte vet vad som är möjligt. Ofta grundar vi nämligen vår idé om vad som kan hända på vad som hänt tidigare. Det blir ju inte så muntert om erfarenheterna vi har bakom oss är dåliga.

Det extremt stora misstaget vi gör då är att vi då blandar ihop “mina högst personliga erfarenheter” med “allt som är möjligt”. Det är inte i närheten av samma sak!

Det du har varit med om är en mikroskopisk del av allt som skulle kunna hända i världen. Det har också hänt av helt logiska skäl. Orsak och verkan: det är inte en slump att vissa saker hänt dig många gånger. Det är en konsekvens av vad du lärde dig om livet och nära relationer från det att du var barn och på hela vägen genom ditt liv. Fortsätter du följa dessa mönster fortsätter samma saker att hända.

Inte för att det är det enda som kan hända, utan för att det är det enda resultat du vet hur man skapar. Medvetet eller omedvetet, frivilligt eller ofrivilligt.

GAMLA MÖNSTER SKAPAR GAMLA RESULTAT

Är du van vid att tänka och analysera men ovan vid att visa känslor och vara sårbar kommer du bete dig så även när du dejtar. Då kan inget klick, ingen gnista och ingen emotionell kontakt uppstå. Människor som redan är emotionellt öppna kommer uppfatta dig som opersonlig. Andra emotionellt avstängda personer kommer det såklart inte heller uppstå någon vidare kemi med. Det betyder inte att det måste vara så här, det betyder bara att du (ännu) inte lärt dig skapa emotionell kontakt. Det är är supervanligt, och det går att lära om.

Blev du konstant kritiserad av en förälder under din uppväxt kommer du sannolikt fortsätta tro att det är okej att bli behandlad så och fortsätta umgås med människor som beter sig så. Det betyder inte att det är okej eller att alla människor beter sig så. Det är bara det enda du känner till.

Har du ett mönster av anpassning kommer du tro att människor bara gillar dig när du anpassar dig. Det gör att du kommer umgås med personer som i bästa fall inte har något emot det, i värsta fall utnyttjar det. Människor som blir obekväma av du anpassar dig eller föredrar att umgås med personer med en egen vilja kommer undvika dig. Då kommer det för dig se ut som att de inte finns. Men de finns bara inte i din närhet. Så fort du slutar anpassar dig kommer de börja dyka upp.


NÄR DET “OMÖJLIGA” HÄNDER

När du får lära dig att bryta gamla mönster kommer du snabbt märka att helt nya saker plötsligt börjar hända. Det dyker upp personer som är vänliga och peppande istället för kritiserande. Du börjar connecta på djupet med andra som också vill och kan göra det. Det dyker upp nya vänner som uppskattar att du sätter gränser och delar dina tankar. Det är är fantastiskt när det händer, men här kommer ofta nästa tankevurpa.

Det kan nämligen se ut som att det är den andra personen som är väldigt speciell. Du är inte van vid det här nya och ser inte att du bidragit till det själv. Då finns risken att du kommer bli superneedy på den här nya personen. Det kanske är den första någonsin som varit riktigt charmig och vänlig mot dig, eller som du upplever en helt ny sorts emotionell värme med. Det leder ofta till att vi blir jääätterädda för att förlora den personen. När rädslan dyker upp kommer ofta också gamla mönster tillbaka, och så börjar det om från början…

Därför är det viktigt att veta att det vanligtvis inte är en extraordinär person som du upplever den nya bättre kontakten med. Hen var bara först. Återigen gäller att dina personliga upplevelser inte är samma sak som allt som är möjligt. Att du bara känt den den här kontakten en med en person betyder inte att det är den enda du kan känna så med. Det finns många fler personer du kan uppleva det med, eftersom du själv skapar kontakten! 50% av alla dina möten, dejter och relationer består ju av dig. Så tro aldrig att något fint som finns mellan dig och någon annan bara beror på den andra.

DET RÄCKER INTE ATT TRÄFFA RÄTT PERSON

När du kan skapa öppen, varm, personlig, sårbar och emotionell kontakt med en person kommer du kunna göra det med flera. Motparten behöver såklart också vara öppen för det, men hur andra människor beter sig är utom din kontroll. Det enda du kan styra över är dina egna mönster och vad du själv tar med dig in i ett möte med någon.

Tyvärr får vi ofta detta om bakfoten. Vi tänker att om vi bara “träffar rätt person” så ska den där autentiska, flirtiga, varma och kärleksfulla kontakten uppstå helt av sig själv. Vi förväntar oss det även om vi genomgående i livet vägrar vara sårbara, anpassar oss istället för att vara oss själva, inte kan ta emot en komplimang eller blir livrädda av närhet. Tyvärr funkar det inte så. Det spelar ingen roll vem den andra personen är om du fortsätter göra saker som inte funkar eller har dysfunktionella mönster som står i vägen.

Det räcker alltså inte att träffa rätt person. Vem du är – och vad du gör! – spelar också roll. Lyckligtvis är det något som du i allra högsta grad har makt över. Oavsett hur det varit tidigare.

Vill du ha hjälp med att bryta gamla mönster? Läs mer om coaching här.

“Men skrämmer jag inte bort folk om jag är sådär personlig direkt?”

En av de vanligaste sakerna jag får höra när jag föreslår för mina klienter att de ska vara mer autentiska, personliga och sanna mot sig själva när de dejtar är ett försiktigt “…men…skrämmer jag inte bort alla då..?”

“Om jag ställer personliga frågor, berättar om mina utmaningar i livet, skämtar på det där skruvade sättet mina vänner älskar men känns alldeles för over the top på en dejt, börjar prata om mina drömmar och passioner, blir det inte lite väl mycket för en helt ny person då? Ska jag verkligen inte börja med lite lättsammare ämnen som jobb och träning?”

Resonerar du på det här viset har du förmodligen redan varit på ett antal dejter där du pratat om väder och vind, var du bor, vad du ska göra i helgen och hur länge du varit på ditt jobb. Då har jag en fråga till dig: hur tycker du att det funkar?

Uppenbarligen har det inte lett dig dit du vill. Sluta då med det, och prova något annat.

Så vad fungerar bättre om man vill skapa en personlig kontakt med någon och verkligen lära känna personen? Jo, att vara just personlig. Sårbar. Öppen. Nyfiken. Du kan inte sitta på en dejt och vara artig, det räcker inte. Inget klick kan uppstå där. Ingen riktig kontakt, ingen attraktion. Det kommer bli tråktrevligt och inget mer, hur många du än träffar.

Målet med ditt dejtande är inte att alla ska tycka om dig (vad ska du med “alla” till, du har inte tid att dejta “alla”, blir jättejobbigt ju!). Målet är för de flesta att hitta en person som de verkligen trivs ihop med. Vill du veta vem som faktiskt passar dig måste du vara du, på riktigt. Våga berätta saker om dig själv och ta dig själv på så stort allvar att du agerar i enlighet med dina egna värderingar istället för utifrån vad du tror att andra människor ska gilla.

VAR MER DU!

Det blir världens skillnad på en dejt där följdfrågan efter “vad jobbar du med?” blir “jaha, hur länge har du jobbat där?” jämfört med frågor som “åh, vad är det bästa med att vara XX?”, “hur kommer det sig att du valde just det yrket?”, “drömde du om att bli det när du var liten?”.

På samma sätt gör det stor skillnad hur du svarar på de frågor du får. Informerar du om fakta eller delar du från hjärtat?

“Jag tränar på gym två gånger i veckan och går en yogakurs på söndagarna” är något helt annat än “jag älskar känslan av att kunna lyfta tyngre vikter och orka mer, känslan i kroppen efter ett riktigt hårt styrkepass är det bästa som finns! Och så har jag precis upptäckt yoga, det är såå skönt att liksom sätta igång kroppen och varva ner samtidigt. Vet du vad jag menar, känner du också så ibland?”

Jag ska vara helt uppriktig och erkänna att om du börjar vara mer personlig på dina dejter finns absolut risken att någon tycker att det är för mycket och inte vill ses mer. Det är jättebra, låt hen gå! Du kan inte dejta någon som gillar ytliga dejter och ytliga relationer. Du vill ju ha djup, känsla och passion, eller hur? Då måste du dejta människor som också vill det.

Att dejta handlar lika mycket om att att attrahera rätt personer som att skrämma bort de som är fel. Du ska alltså skrämma bort vissa personer – de som inte matchar dig! Och du kan bara ta reda på vem som matchar dig genom att vara personlig, äkta och autentisk.

Som av en händelse är det också exakt det som kommer att få de som passar ihop med dig att verkligen bli intresserade! Win-win!

Det finns ett fåtal prova-på-sessioner att boka just nu innan jag tillfälligt pausar den möjligheten. Klicka här för att läsa mer.

Nej, det finns ingen brist på singlar. Tvärtom!

Det är så spännande att få sitta på första parkett till människors kärleksliv och höra hur de resonerar. Alla som kommer till mig har sin högst personliga idé om hur saker och ting ligger till, och många är både upprörda och uppgivna. En sak som bidrar till det är den ständigt återkommande idén om att alla singlar har tagit slut.

Människor kommer till mig och hävdar med full övertygelse saker som:
– Det finns inga singlar kvar (ironin i att de säger det till någon som försörjer sig på att jobba med singlar tycks gå dem helt förbi)
– Alla är gay och det är inte jag
– Alla är för gamla/unga
– Det är bara bottenskrapet kvar (“vad är det för fel på dem?!”)
– Är du över 35 har alla redan gift sig
– Alla män bor i London (verkligt exempel)

Men nej, det finns i själva verket gott om singlar i Sverige. Extremt gott om singlar faktiskt. Tittar vi på det rent statistiskt bor i vi världens ensammaste land: 40% bor själva! Att bo själv är inte nödvändigtvis samma sak som att vara singel, men ser vi till samhällsutvecklingen har vi historiskt sett aldrig varit i närheten av dessa siffror. Förr flyttade människor ihop och startade familj betydligt tidigare och det var undantagsfall att som vuxen bo själv och vara ogift.

DU ÄR INTE ENSAM OM ATT VARA ENSAM

Problemet är alltså inte att alla singlar är slut, problemet är tvärtom att vi är jävligt ensamma. Göran Berfenstam forskar om ensamhushåll och pratar om en värdeförskjutning.
– Vi har i ökad grad blivit mer intresserade av självförverkligande, vilket gör att vi är mindre beredda att kompromissa i ett parförhållande.

Detta syns inte minst i den globala studie som mäter värderingar i olika länder: World Values Survey. Den handlar bland annat om just hur vi ser på självförverkligande. Tittar du på diagrammet ovan ser du att Sverige ligger helt ensamt längst upp i ett hörn. Så extrema är vi, och det är därför så många av oss bor ensamma och är singlar.

Ur ett globalt perspektiv är det helt optimalt att bo i Sverige om du letar efter andra singlar.

Det kan absolut kännas svårt att träffa någon (uppenbarligen är du inte ensam om att inte ha gjort det) men brist på människor är inte problemet!

Jag tror att många blandar ihop sin egen sociala krets med Sveriges population så saknas det intressanta människor att dejta i ditt liv behöver du ändra på det. Att skylla på att “alla män är slut” håller tyvärr inte.

Här har jag bloggat om tre saker som heller inte ligger bakom dina dejtingproblem. Något som däremot kan ligga bakom är det här, det här eller det här. Förmodligen också detta.

Vill du ha min hjälp med att skapa förändring? Boka en prova-på-session till halva priset. Läs mer och boka här.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng