Är du van vid att ta hand om alla andra? Anpassare är ofta mycket skickliga på detta eftersom de övat på det hela livet. Det har ofta varit deras främsta roll och källa till närhet ända sedan barndomen och kan leda till en känsla av att det är det enda de har att erbjuda till andra människor. Även om det är fantastiskt att kunna ta hand om andra människor är det inte hållbart att ha det som sin enda relationsdynamik. Det gör balansen i dina relationer skev, och du blir en magnet för människor med problem. Det innebär också att du riskerar att känna dig otillräcklig i sällskap med människor som mår bra och inte behöver ditt stöd.

Vad ska du erbjuda till personer som inte behöver det som du är allra bäst på?

Det som gör den här dynamiken så ondskefullt perfekt är att frågan ovan gäller även de olyckliga människorna i din omgivning. Du har funnit din identitet och källa till kontakt i att ta hand om andra och de har funnit sin i att vara den som behöver tas om hand.

De blir lika vilsna som du om de inte får hålla kvar i sin del av er dysfunktionella dynamik. Så försök inte tvinga dem att må bättre! Du utsätter dem för identitetskris! Just det gör det extra svårt att sätta gränser och släppa taget om personen, för det sista du vill är ju att göra en människa som redan mår dåligt besviken.

Men har du människor i ditt liv som alltid mår dåligt och har problem har du förmodligen försökt stötta dem i flera år till att må bättre. Handen på hjärtat: hur har det funkat? Min gissning är att det inte blir särskilt mycket bättre utan att ni är kompisar just för att era störda relationsmönster råkar matcha varandra.

Det är något annat än att ömsesidigt stötta varandra när ni har tillfälliga problem. Om det alltid är den ena personen som mår dåligt och huvuddelen av relationen kretsar kring det, då är det nödvändigt att skapa förändring. Vänskap ska inte vara enkelriktad och att vara vän är inte lika med att vara stödperson! Den här dynamiken är osund och du behöver ta dig ur den.

Annars är risken extremt överhängande att du tar den med dig in i ditt dejtande, eller att det inte ens blir något djupare dejtande, för att en klok och undermedveten del hindrar dig från att också behöva ta hand om en emotionellt needy partner. Alltså förblir du singel.

BRYT MÖNSTRET!

Vill du bryta det hr mönstret är det nödvändigt att lära dig att umgås med människor som inte behöver din hjälp. Det förutsätter att du har något annat att erbjuda en vän eller partner än din förmåga att lyssna på deras problem. Du behöver lära dig att bygga relationer baserade på glädje och balans!

Innan du kan börja umgås med sådana människor behöver du bredda dina referensramar och ta in att sådana människor faktiskt existerar! Du måste se bortom dina tidigare erfarenheter och brainstorma kring hur en sundare relationsdynamik rent hypotetiskt skulle kunna se ut.

• Kan du föreställa dig ett scenario där du har vänner som mår bra, som ringer dig för att berätta om roliga saker och som också har förmåga att stötta dig när du behöver det?
  
• Kan du sätta dig in i en situation där du låter andra vuxna människor själva ta ansvar för sina liv, istället för att utnyttja dig som dygnet-runt-central för gnäll, gråt och emotionella utspel?
  
• Kan du se hur oerhört mycket tid och energi du skulle spara om du inte behövde agera livboj åt din omgivning utan omgav dig med människor som gav dig lika mycket som du ger dem?

Vad skulle du fylla en sådan relation med? Vad skulle du göra med dina vänner/din partner om ni inte behövde lägga tid på att prata i timmar om (deras) problem?

TRE TIPS

Det är naturligtvis en ganska stor sak att skifta det här mönstret men här är tre konkreta saker du kan börja med för att sätta tydligare gränser och få tillbaka mer av ditt livsutrymme.

1. Stötta när det passar dig, men inte hela tiden. Du har rätt att bara svara i telefon när det passar dig att prata. Samma sak gäller chattar och textmeddelanden. Stäng av pling och ring-funktioner och kolla när du har tid och energi(!!) att lägga på din väns bekymmer.

2. Håll tillbaka. När någon pratar om jobbiga saker behöver du avstå från ditt gamla mönster att luta dig in i det och bejaka dynamiken. Lyssna och var närvarande i den mån du har tid och ork, men skippa fördjupningsfrågorna som leder längre och längre in i det. Istället kan du enkelt men empatiskt säga “det låter jobbigt” och därefter vara tyst. Vill du skifta riktningen ännu mer lägger du till en fråga: “vad tänkte du göra åt det?” Det bollar tillbaka ansvaret till den andra personen och signalerar till er båda att det inte är din uppgift att ta hand om det här.

3. Påtala dynamiken. Ta upp med personen att relationen känns skev och föreslå tydligare gränser och bättre balans. I bästa fall är din vän både förmögen och villig att skapa en sådan förändring för att du också ska må bra. Risken finns dock att det inte tas emot väl. Antingen för att personen faktiskt inte orkar ge mer just nu pga sitt mående, och då behövs förmodligen professionell hjälp. Eller för att personen i själva verket inte vill ha det på något annat sätt. Det är jätteviktigt att veta i så fall, för det innebär att din vän bara vill eller kan ha en relation med dig under förutsättningar att de får luta sig mot dig helt fritt utan att ge särskilt mycket tillbaka, och det är tyvärr inte rimligt.

(OBS! Börja öva på detta med dina vänner och eventuellt på jobbet, men avvakta med familjemedlemmar och dejtande eftersom det är svårare.)

När du har skapat sundare dynamik mellan dig och dina vänner kommer du ha enormt mycket mer tid och energi över till att ta hand om dig själv och ditt dejtande. Det kommer skapa utrymme och ork för att lära känna människor som är öppna för att relatera till dig på ett mer balanserat vis.

Du är värd att ha relationer som känns bra och bidrar till ditt liv och välbefinnande!

Vilket naturligtvis förutsätter att du upptäckt fler sidor av dig själv än bara din förmåga att ta hand om andra.

* * *

Vill du ha hjälp med att bryta det här mönstret, och lära dig att skapa sunda relationer med människor som inte bara behöver din hjälp? Läs mer om dejtingcoaching här!