De flesta av dina rädslor är väldigt förutsägbara. Det är sällan vi ens är i närheten av kreativa när det kommer till våra rädslor. För det mesta är det bara små små olikheter som rör sig runt ett stort tema, tex “jag är rädd att du kommer lämna mig”. Det kan ta sig i uttryck på olika katastrofscenarion där du blir lämnad, men kärn-rädslan än ändå densamma.
Eller så är du rädd för att aldrig träffa någon och fantiserar vilt om olika anledningar till att det är omöjligt och hur du kan misslyckas. Men kärnbudskapet är ändå detsamma: du är rädd för att aldrig träffa någon.
När du hittar kärnan blir det mycket lättare att förhålla dig till din rädsla. Den blir plötsligt förutsägbar, och det kan du använda till din fördel. Rädslan här aldrig något nytt att säga, och det gör det enkelt för dig att ligga steget före. Men om du inte gör det kommer du bli uppskrämd och chockad av varje liten ny detalj. Sen kommer du bete dig på jättekonstiga sätt eftersom du tror att det här jobbiga, som du har hittat på helt själv i din fantasi och som inte har något alls med verkligheten att göra, är sant.
Trygga personer beter sig inte såhär. Det är därför deras relationer fungerar. Lyckligtvis kan du lära dig att se dina egna mönster, hantera rädslan på bättre sätt och agera annorlunda mot personen du dejtar.
Du befriar dig från din egen rädsla genom att känna igen den och inse att den handlar om dig, inte om den andra personen. Gör du inte det kommer dejtandet blir jättejobbigt för dig, men även för den andra personen.
Du kommer nämligen inte bete dig så himla kärleksfullt mot någon som du tror kommer lämna dig. Istället är risken stor att du, medvetet eller omedvetet, bygger murar runt ditt hjärta för att skydda dig från det “oundvikliga”. Du kanske fantiserar om att dumpa personen, snålar med omtanke eller kräver svar på frågor om saker som inte ens har hänt.
Allt det här ökar naturligtvis risken för att den andra tappar intresset. Det ser ju ut som att du inte är intresserad, tillgänglig eller ens särskilt vänligt inställd till dejtandet. Dessutom kan det trigga den andra personens rädsla för att bli bortvald. Hamnar ni där blir ni fast i en evighetskarusell av manipulation, emotionellt avståndstagande och kontrollbeteenden. Det är definitivt inte vad som kommer före er närmare varandra.
LÄR KÄNNA DINA RÄDSLOR
Om dina rädslor är såhär enahanda, tjatiga och okreativt långtråkiga har jag ett förslag. Jag vill att du börjar ifrågasätta din rädsla istället för att ifrågasätta personen du dejtar.
Din rädsla har nämligen inte mycket med den andra personen att göra. Är du rädd för att bli lämnad kommer du sannolikt vara det oavsett hur den andra personen beter sig. Lösningen på problemet är därför inte att någon ger dig tillräckligt mycket bekräftelse, utan att du slutar lyssna på din rädsla.
Det finns nämligen inget som heter “tillräckligt mycket bekräftelse” eftersom rädslan aldrig får nog och alltid kommer hitta (på) fel. Så länge rädslan får styra kommer den säga åt dig att ifrågasätta allt personen du dejtar gör:
“Varför sa han si istället för så?”
“Varför fick jag en sån smiley förra veckan men inte idag?”
“Tittade han inte lite konstigt på mig sist vi sågs, vad betyder det?”
“Hon sa att hon skulle träffa en kompis, men tänk om hon dejtar någon annan?!”
“Han säger att han gillar mig men det är ju bara för att kunna dumpa mig längre fram…”
Osv, osv, osv. Det kan låta övertygade men allt det här är bara spekulationer och hittepå som baseras på din rädsla. Låter du rädslan styra ditt beeende kommer det sabotera dejtandet.
DIN RÄDSLA GÖR DIG SJÄLVCENTRERAD
Det blir jättejobbigt för dig att lägga så här mycket energi på att konstant vara misstänksam. Det blir också jobbigt för personen du dejtar att känna sig konstant ifrågasatt. Det är inte trevligt alls att få sånt antytt från personen man dejtar, oavsett om det är en uttalad fråga eller bara en skeptisk vibb.
Är du tillräckligt rädd (och kanske påeldad av kompisar med samma tillitsproblem) är det jättelätt att känna att du har all rätt i världen att få svar på vissa saker. Allt handlar om dig och ditt behov av att säkert veta. I så stor utsträckning att du riskerar att glömma bort att personen du dejtar också är en människa med känslor, rädslor och ett inre liv.
Det kan få dig att strunta i att glädjas när personen du dejtar har haft roligt. När hen tex kommer tillbaka från en härlig resa är allt du kan tänka på att ta reda på om hen hade roligare utan dig eller träffat någon annan på resan.
Det kan göra att så fort hen inte är på topp blir du uppskrämd och vill ha bekräftelse. Därmed missar du att den du dejtar inte mår bra och skulle behöva stöd och uppmuntran. Istället känns det rimligt för dig att komma med anklagelser och frågor om varför personen beter sig annorlunda (är ledsen). Din rädsla ställer sig i vägen för den andra personens känslor, behov och upplevelser. Det är verkligen inte bra för kontakten mellan er.
DIN RÄDSLA GÖR DIG OSYMPATISK
Det finns saker som du inte själv inser när du är såhär uppe i din egen rädsla. En sådan sak är att din rädsla är extremt förolämpande mot den andra personen. En annan är att den ställer sig i vägen för din empatiska förmåga. Där ganska magstarkt att anklaga någon för att exempelvis ljuga eller vara med någon annan. Vilket i praktiken är vad du gör när du vägrar tro på att personen du dejtar bara träffat en kompis, eller om du är konstant rädd för att bli utbytt.
Det din rädsla egentligen säger är ungefär “jag tror att du är så taskig att du inte har några problem alls med att ljuga för mig. Jag tror att du är så emotionellt avstängd och att du utan att blinka skulle byta ut personen du dejtar mot någon annan. Jag tror att du inte har några problem med att luras, bedra och såra människor i din omgivning. Jag tror att du bara låtsas tycka om mig för att manipulera mig men egentligen inte bryr dig alls och bara leker med mina känslor.”
Det här är grovt förolämpande saker att tro om en annan människa! Särskilt oschysst är det när du inte har något annat “bevis” än din egen rädsla att grunda det på. I synnerhet om du dejtar någon som beter sig helt normalt. Som uppenbarligen har valt att dejta dig. Som du dessutom säger dig tycka om!
Var därför mycket mycket uppmärksam på vad du egentligen anklagar den andra personen för när du blir rädd. Reflektera också noggrant över vem av er det egentligen är som beter sig illa…
Jag vet att du inte tänker såhär för att du är en osympatisk person utan för att du är rädd. Men den du dejtar vet inte det.
Och du ska verkligen inte behöva gå runt och vara så här rädd när du dejtar.