De flesta jag möter i coachingrummet har en rätt bra förståelse för vad anknytningspsykologi är, eller har åtminstone hört begreppet tidigare. Väldigt många har läst Egil Linges bok Hemligheten som på ett väldigt bra sätt förklarar hur anknytningsproblematik uppstår och vad du kan göra åt den.
Men det finns en hake.
När man läser på om anknytning är det lätt att få intrycket att otrygg anknytning uppstår på grund av ett stort trauma i barndomen. Det kan naturligtvis vara så, men varför finns det då så många otrygga personer som växt upp under bra förhållanden?
Jag möter massor av klienter som är väldigt förvirrade över detta. De berättar om föräldrar som alltid ställt upp och som fortfarande är gifta. Ingen i familjen var psykiskt sjuk, det förekom inga alkoholproblem och allt var liksom bra. Så hur kunde anknytningsproblemen då uppstå?
VIKTEN AV ATT PRATA OM KÄNSLOR
Min följdfråga när någon beskriver en sådan situation är alltid “pratade ni om känslor i din familj?” och svaret är alltid “nej”. Väldigt ofta var det inte bara så att man inte pratar om känslor, det fanns dessutom en outtalad förväntning på att man skulle vara glad och duktig och inte hålla på och krångla med en massa känslor.
Så barnen i dessa familjer anpassar sig (barn är biologiskt programmerade för att göra vad som krävs för att passa in i sin familj eftersom de dör om de blir övergivna). Resultatet är vuxna människor som är just glada, duktiga och inte håller på och krånglar med en massa känslor.
Problemet är att om du vill ha fungerande kärleksrelationer som vuxen behöver du kunna “krångla” med dina känslor. Det som i din familj sågs som krångel är i själva verket en helt naturlig, och väldigt viktig, del av att vara människa. Det är ju hela ditt känsloliv det är frågan om!
Det är en viktig del av dig som är en förutsättning att du behärskar om du vill ha en bra kärleksrelation eller ens chansen att komma in i en sådan.
Har du stängt av den delen av dig själv, inte lärt dig hur den fungerar och/eller inte kan eller vågar visa den för andra, då kommer det bli svårt. Då har du gått miste om något väldigt viktigt.
Du vet inte hur du knyter an emotionellt till andra människor.
SKILLNADEN MED VÄNNER
Många har inga problem med att vara personliga, sårbara eller emotionella i sina vänskapsrelationer. Det är bara personen de dejtar som inte få se de här sidorna. Fördelen då är att du uppenbarligen redan vet exakt hur du gör för att vara personlig (du gör det redan med dina vänner). Nackdelen är att du inte gör det när vet verkligen skulle gynna dig: på dejten.
Men andra är inte ens personliga med sina vänner. Det beror vanligtvis på att man inte bara saknar verktygen för att vara emotionellt öppen, de strikta förväntningarna under barndomen gjorde dessutom att man tror att människor kommer lämna en om man öppnar upp sig.
Så man låter bli, och är artig, professionell och ytligt trevlig istället. Och förblir ensam, för det spelar ingen roll hur många vänner man har eller dejter man går på om ingen har en chans att faktiskt komma nära. Inget klick kan nånsin uppstå.Vill du klicka med någon du dejtar måste du kunna känna och uttrycka dina känslor. Det är ju liksom det som är hela grejen.
DU KAN LÄRA DIG
Hittills har du navigerat i livet utifrån vad du tror förväntas av dig. Utifrån vad andra tycker, vill ha och behöver. Du behöver inte öva mer på det.
Det är dags att börja prioritera och värdesätta ditt eget perspektiv nu. Lära dig uppfatta hur saker känns för dig och ta dina känslor på allvar, så du kan fylla ditt liv med andra människor som är nyfikna på hur saker känns för dig och tar dina känslor på allvar.
Även om ingen lärde dig det här när du var liten kan du lära dig nu när du är vuxen. Ett första steg är att många gånger varje dag ställa frågan “hur känns det här för mig?” för att rikta tillbaka uppmärksamheten till din egen upplevelse.
Vill du lära dig mer om att återskapa den emotionella kontakten med dig själv så att du också kan skapa emotionell kontakt med andra kan du läsa mer om e-kursen Lär dig skapa emotionell kontakt här.