När jag gick i högstadiet minns jag att jag verkligen inte förstod mig på killarna. Jag tyckte att de betedde sig konstigt, sa konstiga saker och undrade verkligen vad som försiggick i huvudet på dem när de var ensamma. När den där bröliga kepskillen i parallellklassen satt ensam på sitt rum, vad funderade han på då? Jag hade verkligen ingen aning. Jag hade inga killkompisar på den tiden, upplevde inte att någon någonsin flirtade med mig och några pojkvänner var det inte tal om. Och det påverkade naturligtvis min bild av killar och män att jag aldrig umgicks med dem.
De kändes länge så himla avlägsna och det var långt senare som jag överhuvudtaget började tillbringa social tid med den andra halvan av mänskligheten. När jag gjorde det påverkades naturligtvis både min bild av och relation till män. Jag fick se helt nya sidor av dem och började uppfatta dem som mindre bråkiga och mer mänskliga. När jag senare började dejta i lite större utsträckning nyanserades min bild ännu mer, för att inte tala om när jag på djupet började sätta mig in i dejting- och attraktionspsykologi.
När jag sen började jobba som dejtingcoach och hade mina första manliga klienter fick jag en helt unik inblick i deras inre världar och full insyn i precis det som fjortonåriga Linnea undrade över.
RUBRIK
Det är ju svårare att skapa kontakt med någon om du tror att du inte kan förstå, så grunden till bra dejtande menar jag är att förstå i första hand dig själv men därefter också andra. Det är nämligen så, genom att titta lite närmare, som vi märker att vi inte är så olika trots allt. Men också ges möjlighet att uppskatta de saker som vi kan komplettera hos varandra.
Världen är fortfarande såpass skev att den ställer olika krav på hur män och kvinnor bör vara och bete sig. I grund och botten, bortom allt som vi fostras till, är min bedömning att skillnaderna inte är jättestora. De finns, men de är inte jättestora och jag tror det är lika skadligt att överdriva skillnaden mellan kvinnor och män som att ignorera de skillnader som faktiskt finns.
Samtidigt tror jag att den gemensamma nämnaren av att vara människa effektivt kan överbrygga många av de skillnader som finns. Precis som att jag kan connecta med människor genom den gemensamma nämnaren av att vara storasyster, coach eller egenföretagare, men den mest grundläggande egenskapen som jag har gemensamt med bokstavligen alla jag möter är att jag finns till.
Nyligen coachade jag en kvinna som påpekade den stora kontrasten mellan det liv hon levde nu när hon uteslutande umgicks med kvinnliga vänner och att bo, leva och ha en kärleksrelation med en man.