Om du övertänker väldig mycket är det extremt sannolikt att du växte upp i en miljö där det krävdes av dig. De sociala mekanismerna i din familj var antingen inte trygga, kändes inte bra eller skapade inget utrymme för sådant som känslor.
Istället fick du bekräftelse genom att vara smart, eller var tvungen att alltid ligga steget före eftersom så mycket outtalat låg och bubblade under ytan. Du var av en eller annan anledning tvungen att leva ditt liv från huvudet och försöka bedöma i förväg och utan att fråga någon, vad som gällde.
Fanns det inte utrymme för att uttrycka eller ens prata om känslor var du så illa tvungen att mer eller mindre kapa den delen av dig själv, och eftersom känslor känns i kroppen, bosatte du dig i ditt huvud mer eller mindre permanent.
Du blev uträknande, övertänkande, intellektuell, smart, skicklig på att planera och en fantastisk projektledare.
Det har förmodligen gjort dig framgångsrik både i skolan och i karriären. Men det får konsekvenser för ditt välbefinnande och det påverkar definitivt dina relationer.
ÄR DET NÅGON HEMMA?
Det som händer när du bara tänker hypotetiskt på livet istället för att faktiskt vara närvarande är att du går miste om upplevelsen av ditt eget liv. Det är liksom ingen “hemma” som upplever vad du är med om.
Istället är det nästan som att du sitter som åskådare till livet i ditt eget huvud och i bästa fall observerar “det här är coolt, häftigt och fantastiskt, nu borde jag känna nånting”. Men inget känns särskilt mycket, för du har för längesedan vant dig av vid att vara fullt ut närvarande i dina upplevelser. Istället tänker du på dem, både före, under och efter. Men det är ju inte samma sak.
Kopplar vi detta till en dejtingsituation blir det omöjligt att känna något för någon så länge utgångsläget är att inte känna särskilt mycket alls. För den som har det här mönstret brukar alla känslorna, för att citera en känd poplåt, komma på en och samma gång. Men inte på ett bra sätt, utan på ett väldigt onyanserat sätt.
Det är till exempel det som händer när en tsunamivåg av orimligt starka känslor kastar sig över dig i form av dejtingpanik, varvat med perioder av att inte känna något alls.
Dina känslor försvinner nämligen inte, eftersom de är en så stor och viktig del av dig. Vägrar du känna dem på ett nyanserat vis i stunden samlas de på hög tills det förr eller senare uppstår en emotionell explosion.
BEFRIA DIG FRÅN TANKARNAS FÄNGELSE
Anledningen till att känslorna är antingen på eller av är att ovissheten däremellan helt enkelt känns för jobbig. Den som övertänker och försöker förutse saker har tidigt lärt sig att göra det just för att parera otrevliga överraskningar.
Att inte ha koll var helt enkelt inte tryggt. Och det var säkert sant då, men nu gör det här kontrollbeteendet att du går miste om väldigt mycket viktigt. Till exempel nyanserna i ditt eget känsloliv… Men också det faktum att omständigheterna har förändrats.
Du måste inte längre förutse vad din nyckfulla förälder är på för humör, hålla dig undan för att ett sjukt syskon kräver all uppmärksamhet eller undvika trakasserier från klasskompisar.
Du är vuxen nu. Ditt liv är tryggt. Det är ingen fara längre. Du kan flytta tillbaka till nuet, ner i din kropp och återupptäcka dina känslor.
VÄLKOMMEN IN I LIVET!
Vill du befria dig från tankarnas fängelse uppe i huvudet behöver du medvetet öva på att uppleva livet med dina fem sinnen. Du behöver din fysiska kropp för att uppleva den fysiska världen utanför ditt huvud. Du kommer märka direkt att omständigheterna är mycket skönare nu jämfört med när du var liten.
Då var den fysiska världen otrevlig eller kanske tom hotfull – det var ju därför du “gömde dig” i huvudet– men nu är det precis tvärtom. Idag är det ju i ditt huvud som det känns hotfullt och läskigt, medan dina praktiska omständigheter förändrats så att det är helt tryggt, och till och med roligt, spännande och härligt, för dig att uppleva dem på riktigt.
Det finns inte längre någon som kommer skälla på dig, döma dig eller felaktigt anklaga dig. Det är en fantastisk frihet att vara vuxen! Välkommen in i livet!