Den eviga kampen mellan tanke och känsla…

Jag vet inte hur många gånger klienter har berättat saker för mig i stil med “jag kände ju redan under (eller före) första dejten att det inte var helt rätt, men sen hörde han av sig och ville ses igen och jag tänkte att jag inte ska döma så snabbt och att man ska ge alla en chans“.

Det som händer i en sådan situation är att det uppstår en konflikt mellan tanke och känsla. Känslan säger nej men tankarna säger “kör ändå”.

Så hur blir det såhär? Jo, dina tankar är rätt bra på att få det att se ut som att de har koll på läget. Det har de absolut inte, men de är bra på att få det att verka så.

Magkänslan är ju bara ett litet ja eller nej, medan tankarna drar till med mängder av argument, påståenden och “tänk om”-scenarion. Eftersom tankarna har så mycket att säga är det därför lätt att tro på dem. Det kan ju verka som att de har massor av goda skäl, och vips har man övertygat sig själv att gå på en (till) dejt med någon som inte känns rätt eller bra.

För man vet ju aldrig. När FOMOn slår till vill man inte ta risken att gå miste om något. Så skiter man i magkänslan och går på dejt efter dejt till fast man innerst inne vet att det inte är rätt. Och går istället miste om tid och energi som aldrig går att få tillbaka.

HÖRA OCH LYSSNA ÄR INTE SAMMA SAK

Det intressanta med magkänslan är att de flesta utan minsta problem kan identifiera när den säger nej. Det är det där med att lyssna och följa känslan som inte blir av bara…

För efter att intuitionen sagt sitt kommer ju den där stormen av tankar och övertygar dig om att joooodå, han hade nog bara en dålig dag, eller var lite nervös, eller är nog mer spännande egentligen, klaaart ni ska ses igen och man ska faktiskt inte vara så himla dömande och det blir säkert trevligare nästa gång.

Men du har ju redan testat att lyssna på de där tankarna, eller hur?

Känner du igen dig i det här mönstret har du redan facit på hur det brukar gå. Och eftersom du läser det här antar jag att det inte funkat helt klockrent.

Så vad tror du om att sluta göra saker som du av erfarenhet vet inte fungerar? Är det inte en rätt populär definition av galenskap att fortsätta göra samma sak och vänta sig ett nytt resultat?

Å andra sidan har du också erfarenhet av att din magkänsla faktiskt brukar ha rätt. Det visar sig inte förrän i efterhand, men visst brukar den stämma?

Vore det då inte ganska rimligt att låta den stå för besluten i fortsättningen? Åtminstone som ett experiment.

Testa, och se vad som händer!
Känns det inte rätt går du inte på dejten.
Vågar du prova?

Föregående
Nästa

Kommentarsfältet är stängt.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng