Category: Happy Dating

Är din låga självkänsla egentligen hybris?

Jag vet att det inte känns så, men du har fruktansvärd hybris när du värderar dig själv lägre än andra människor.

När någon jag coachar kallar sig själv värdelös eller oälskbar brukar jag fråga om de anser att det finns andra människor i världen som också är värdelösa och inte går att älska, eller om det bara är de själva.

De flesta hajar till lite över denna underliga fråga, tänker efter en sekund och svarar att nej, andra människor är naturligtvis värda kärlek, det är bara jag som inte är det.

Du måste vara väldigt speciell då, svarar jag med ett leende. Den enda människan i världen som inte ingår i den väldigt självklara idén med alla människors lika värde. Verkligen unikt, wow! 😉

Det brukar också förekomma en hel del specialregler som bara gäller för dem. Kanske har du också bestämt att andra människor naturligtvis har rätt att göra fel ibland, att det är fint när de delar sina känslor och det är självklart att de ska få hjälp när de behöver det. Men inte du. Du ska göra rätt jämt, just dina känslor är dåliga och behöver du hjälp är du svag. Det finns en helt annan uppsättning av livsregler och specialvillkor som bara gäller just dig. Snacka om att vara speciell!!

Och hybrisen fortsätter. Den som känner sig sämre än andra är också tvungen att hitta på rätt mycket om andra människor. Det går ju inte att veta hur andra mår och lever bara av att titta på dem, så du blir tvungen att hitta på en avundsvärd backstory till varenda främling du möter för att kunna upprätthålla din idé om att de är bättre än du.

Det innebär att du ger dig själv magiska krafter som förmågan att läsa deras tankar och helt synskt få insyn hela deras liv utan att ens ha pratat med dem. Wow igen! Du är verkligen verkligen speciell!

Jag raljerar en smula för att få fram min poäng, men precis såhär galet låter det när man uttalar vissa av sina idéer högt. Känslan av att vara underlägsen ställer sig i vägen för att man både lever i en låtsasvärld och har fullkomlig hybris.

Du är inte så speciell att du som enda människa i världen inte förtjänar kärlek.

Du tappar all trovärdighet när du ena stunden pratar om hur fint och värdefullt det känns när dina vänner delar sina känslor med dig för att i nästa stund hävda att om du delar dina känslor kommer folk tycka du är jobbig.

Och det är helt vansinnigt att tro att människor med snygga Instagramkonton inte har emotionella problem. (Jag antar att ditt instakonto inte heller avslöjar dina största problem och mörkaste hemligheter…)

PERFEKTIONISM ÄR DYSFUNKTIONELLT, INTE AVUNDSVÄRT!

Den gemensamma nämnaren hos de högpresterande personer jag brukar coacha är just att de är fantastiska, framgångsrika och utåt sett “perfekta”. Men den yttre fasade av framgång och perfektion är i själva verket ofta ett symptom på problemen som ligger under. Väldigt många gör allt för att överkompensera och dölja för omvärlden att de mår dåligt, haft en tuff uppväxt eller lider utan att egentligen förstå varför.

Efter att ha coachat över tusen singlar kan jag intyga att det går aldrig att se på utsidan vad någon har för problem på insidan. Det enda du kan lita på är det är svårt, komplicerat och emellanåt smärtfyllt att vara människa. Tro inte att dina problem och din smärta är något som skiljer dig från andra.

Otrygg anknytning, emotionell och psykisk smärta, hjärtesorg och rädsla går inte att se på utsidan. Det är djupt mänskliga saker som drabbar alla oavsett bakgrund, jobbtitel och utseende. Det mesta bygger på mönster som uppkom i barndomen och du har ju ingen aning om vad människor varit med om för 10-20-30+ år sen eller vad de bär på idag. Du förlorar väldigt mycket empati om du går runt och tror att “alla andra” har perfekta liv.

Jag ber dig att släppa litegrann på din osäkerhetshybris och istället leka med tanken på att andra människor är mer lika dig än du anar. Oavsett hur de ser ut eller verkar. Till och med personen du dejtar (eller inte vågar dejta) har sina problem, tro det eller ej. För det är rätt lurigt att vara människa!

Den största (och kanske enda) skillnaden mellan dig och alla andra är att du upplever dig själv från insidan och alla andra utifrån. Det gör att du bara ser vad de visar dig. Resten hittar du på själv.

Så lägg ner det där med att tro att du är så speciell som har problem och tvivlar på dig själv och inse att du är bara en helt vanlig människa. Och det är alla andra också.

Vill du dela din inre värld?

Häromdagen lyssnade jag på ett avsnitt av parterapeuten Esther Perels podcast “Where shall we begin?” Hon hade en terapisession med ett par som behövde hjälp med att reda ut sina problem efter en otrohetsaffär. Det visar sig att de har stora kommunikationsproblem och därför tappat kontakten med varandra, vilket lett till att båda gjort snedsteg på olika sätt.

Det går inte särskilt bra för det här paret att kommunicera med varandra i podden, men efter ett tag kommer de med Esthers hjälp fram till att de har en sak gemensamt. Båda var missnöjda med deras sexliv. Inte från början, men på senare år.

Esther säger klockrent att utan att veta särskilt mycket om deras sexliv gissar hon efter att ha pratat med dem i en i timme att det förmodligen inte varit särskilt kontaktskapande eller varierat utan förmodligen mer slentrianmässigt och resultatorienterat. Hon säger att om de ska hitta tillbaka till varandra sexuellt behöver de släppa allt fokus på resultat och prestation. De behöver börja om på ruta ett, och utforska och uttrycka grundläggande saker som hur de överhuvudtaget tycker om att bli berörda.

Men, säger en av dem då, varför ska vi öva på det? Ska inte sånt där komma av sig själv? På vilket Esther vänligt men bestämt svarar: “Where the hell did you learn that BS?”

Vem i hela friden har sagt till dig att intimitet är något som ska komma naturligt utan kommunikation, utforskande eller ansträngning? Det är en väldigt väldigt bra fråga.

DEJTAR DU SOM EN POKERSPELARE?

Hur har vi fått för oss att det svåraste i livet bara ska fungera per automatik? Sex. Känslor. Relationer. Utan självkännedom eller verktyg för att navigera i dessa domäner tror vi att det helt magiskt bara ska fungera att uppleva närhet – med andra som också saknar självkännedom och verktyg för att hantera närhet! Det är ju helt orimligt.

Oavsett om det gäller ett gift pars sexliv eller en dejt mellan två personer som möts för första gången måste vi sluta tro att den andra personen ska kunna läsa våra tankar och veta vad vill tycker om och vill ha. Särskilt när vi inte talat om det. Och särskilt särskilt när vi inte ens vet själva!!

Om du dejtar som en pokerspelare och försöker visa så lite som möjligt för att kunna “finta” den andra dit du vill, är det ens nån idé? Du kommer aldrig kunna uppleva närheten du söker när du inte vågar öppna dig.

Om du inte vill, kan eller vågar dela vad som rör sig i din inre värld med personen du dejtar eller människorna i ditt liv, vad är egentligen poängen med relationen?

AUTENTICITET SKAPAR KONTAKT

Oavsett vilken typ av relation det handlar om bygger autentiska möten, samarbeten och relationer på att vi kan vara uppriktiga. Du ska inte behöva gissa vad den andra personen gillar eller diffust hinta om vad du själv vill.

På en dejt går det bara att lära känna dig när du kan visa vem du är. I ett jobbsamarbete är dina åsikter viktiga, och kan du inte dela dem med arbetsgruppen kommer den gå miste om något.

I en vänskapsrelation behöver du kunna uttrycka dina gränser och preferenser, och ha utrymme för att säga nej om det inte passar att umgås eller lyssna på kompisens problem just då. Om din mamma behandlar dig otrevligt behöver du kunna uttrycka det och sätta en gräns. Osv.

I en kärleksrelation behöver du kunna ge uttryck för hur saker känns, hur du vill att ert liv och er relation ska vara och vad du uppskattar och inte sexuellt. Dela dina tankar, drömmar och känslor. Din partner kommer inte veta annars. Ni kommer inte kunna nå varandra annars.

Allt det här kräver att du är i kontakt med vad som rör sig i ditt inre, och kan sätta ord på det för att dela det med andra.

UTFORSKA (OCH DELA) DIN INRE VÄRLD

Här är tre konkreta saker som du kan öva på:

1. Sätt ord på din inre värld.
Börja observera din inre värld och ta den på allvar. Reflektera över hur saker känns för dig. Rikta din uppmärksamhet mot dina egna upplevelser. Ta dina preferenser på allvar. Respektera dina åsikter. Bli nyfiken på vad som händer inom dig, och observera vad du upplever utan att döma det.

Sätt ord på vad som händer där inne. Du kan reflektera i tanken, skriva fritt om det eller om du vill vara kreativ, skriva en dikt eller sång om det. Huvudsaken är att du är nyfiken och sätter ord på vad du upplever i ditt liv och hur det känns att vara du. Hur känns den här stunden, just när du läser detta? Vad rör sig i dig just nu?

2. Dela din inre värld.
När du övat på att observera och sätta ord på vad som är levande i dig kan du börja öva på att dela det med andra människor. Det här är vägen till verklig kontakt. Det är så tråkigt att prata om yttre saker som jobb och träning jämfört med att få ta del av vad som rör sig inuti en annan människa. Det är därför vi är besatta av tv-program, poddar, dokumentärer mm med riktiga människor som upplever riktiga saker. Men du ska inte behöva nöja dig med tv-versionen av detta; låt det vara en del av ditt liv!

Prata med människorna i din vardag om dina upplevelser, tankar och känslor. Det är så du bjuder in dem att göra samma sak mot dig. Det fördjupar kontakten mellan er.

3. Lyssna på andras inre världar – utan att blanda in dig själv!
När du delar din inre värld är det sannolikt att personen du pratar med blir mer benägen att berätta om sina upplevelser, tankar och känslor. Det är ofta levande, spännande och väldigt intressant att få ta del av, men det kan också vara rejält triggande. Kan du lyssna på det utan att direkt vilja fixa problemet, “rädda” personen eller tro att det handlar om dig?

  • Kan du höra personen du dejtar säga “jag vet inte om jag vågar ha en seriös relation igen” och ha empati för den personens rädsla istället för att gå igång på tankar om vad det här betyder för dig?

  • Kan du lyssna utan att döma när din dejt berättar om sin oro för att du ska vara med någon annan utan att bli förolämpad över att någon kan tro så om dig?

  • Kan du lyssna på feedback och kritik från någon med avsikt att förstå den personens perspektiv istället för att gå in i försvar?

  • Kan du ge din sexpertner utrymme för att inte vara sugen eller ha kroppsliga problem utan att tro att det säger något om dig?

  • Kan du lyssna på någons upplevelse och vara fördjupat nyfiken på den utan att direkt svara med en berättelse om något liknande som du varit med om?

  • Kan du låta människor ha sina problem ifred och bara erbjuda din närvaro istället för att komma med lösningar, oombett hjälpa till och tro att det per automatik är ditt ansvar att styra upp den andra personens liv?

  • När någon du dejtar blir ovanligt tyst och drar sig tillbaka för att hen har problem, känner sig osäker eller samlar mod inför att uttrycka något känsligt, kan du ha empati och skapa utrymme för det istället för att låta dina egna hjärnspöken sätta etikett på situationen?

LIVETS VIKTIGASTE FÄRDIGHET

Att ha relationer är tillräckligt svårt för den med goda förutsättningar. När vi med sämre förutsättningar dessutom intalas att vi inte behöver anstränga oss utan att allt ska ske av sig själv när det är “rätt”, då är vi rätt körda.

Det är helt nödvändigt att vi lär om!

Men då måste vi se det som en färdighet och en gång för alla släppa idén om att det ska hända av sig själv. Ta istället ansvar för att skaffa de kunskaper du behöver.

Om det känns utmanande (vilket det gör för de allra flesta) kan du öva. Läsa en bok om anknytning. Gå en kurs i non violent communcation. Lär dig om lågaffektivt bemötande. Gå i terapi. Skaffa en coach.

Studera och öva på kommunikation på samma konkreta vis som om det vore matlagning, ett språk eller löpteknik. Lär dig och börja öva. Det kommer göra underverk för dina dejter och alla dina relationer.

Att lära dig detta kommer ge dig en möjlighet att på riktigt känna dig sedd, förstådd, respekterad och i djup kontakt med andra människor. Vilket är vad vi alla längtar efter.

Alla vill bara bli sedda och förstådda av någon som inte dömer. Kan du vara den som ser och förstår utan att döma eller bli triggad kommer det locka fram fantastiskt vackra sidor hos personer som inte hade känt sig trygga med att dela det med någon som saknade dina kvaliteter.

Dessutom kommer det göra dig till en mästare på att känna igen vem som kan göra samma sak för dig. Och när ni är två som kan göra det här för och med varandra, då blir det riktigt fint.

Vill du ha hjälp med att utforska och uttrycka din inre värld, läs mer om coaching här.

Tre problem med rådet “var dig själv”

1. DET SÄTTER DEJTANDET I EN SPECIALKATEGORI

Det finns många områden av livet att utvecklas inom och som människor lägger stora resurser och massor av tid och energi på att optimera. Ditt dejtande är inget undantag. Ett tillfredsställande kärleksliv är inte något magiskt som bara vissa råkar ut för. Det är ett livsområde som går att förbättra precis som alla andra. 

Aldrig någonsin har jag hört någon få rådet att vara sig själv när någon vill ha bättre fysisk hälsa eller ett mer spännande arbete. Men av någon konstig anledning förväntar sig människor att kärlekslivet ska fungera utan någon annan strategi än att “vara sig själv” – även när det helt uppenbart inte fungerar!

“Nej nej, gå inte till gymmet, du duger precis som du är! Var dig själv bara så ska du se att din goda kondition kommer när du minst anar det”.

“Jag skulle gärna jobba som civilekonom men det känns så otroligt krystat att plugga på Handels. Det är liksom inte jag och jag vill inte låtsas vara någon annan för att få jobbet.”

Du hör ju hur absurt det låter! Det handlar inte om att låtsas vara någon annan. Det handlar om att utvecklas som människa och om att ta ansvar för att göra de förändringar som behövs för att ditt liv ska blir som du vill ha det.

Är du inte nöjd behöver du ändra på något, så enkelt är det. Precis som vid alla andra förändringar i livet handlar det om att ta ansvar för dina resultat, se vad som inte fungerar och byta ut det mot något som funkar bättre.

2. DET GÖR DIG STATISK

Att vara sig själv innebär ofta att man fortsätter vara den version av sig själv som råkade uppstå när man formades av yttre omständigheter i början av livet, vilket inte alltid är optimalt. Just när det gäller relationer är vi otroligt präglade av de unika relationsmönstrena i vår ursprungsfamilj (som vi ofta är helt omedvetna om). Dessa är ofta varken sunda eller fungerande.

Under uppväxten råkar många också ut för diverse utmaningar (mobbing, övergrepp, besvikelser, puberteten mm) som också formar oss. De flesta har i alla fall någon gång upplevt svek i kärlek och fått hjärtat krossat. Vi har varit olyckligt kära eller blivit nobbade vilket skapar rädslor för att bli sårad igen. För att undvika det skaffar vi diverse försvarsstrategier som istället för att skydda oss från det vi vill undvika snarare hindrar oss från att få det vi längtar efter.

Allt detta formar dig till den du är, om du inte gör ett medvetet val att rensa upp i din emotionella ryggsäck och se vilka mönster, sår och minnen du bär på, vad som behöver läkas och vad som behöver bytas ut. Men att inte göra detta utan bara “vara dig själv” innebär att du istället upprätthåller dessa dysfunktionella mönster och beteenden.

3. DET ÄR OMÖJLIGT OCH KONTRAPRODUKTIVT

Det är omöjligt att “vara dig själv” på kommando. När du är dig själv är du helt naturligt omedveten om dig själv. Det är liksom det som är hela grejen. När du umgås med nära vänner eller är i sociala sammanhang där du är trygg reflekterar du inte över vad du ska säga, hur det ska uppfattas eller vad någon tycker om dig, ditt utseende eller dina tankar.

Du bara är bara helt närvarande i stunden och uttrycker dig utan att fundera i förväg. Det är oerhört attraktivt, men som sagt också helt omedvetet.

Det gör instruktionen “var dig själv” helt värdelös för du VET INTE hur du är när du är dig själv. När du försöker komma ihåg hur du “brukar” vara när du är dig själv kommer du inte hitta något eftersom du inte vet hur du beter dig när du inte tänker på hur du beter dig:

Att uppmuntra någon att “vara sig själv” får istället motsatt effekt eftersom det riktar tillbaka personens uppmärksamhet på sig själv. Alltså precis där vi inte vill ha den. Det förvandlar dig till en extremt självmedveten och ganska krystad version av dig själv.

Resultatet blir att du tillbringar dejten med att tänka på dig själv och hur du uppfattas istället för att vara närvarande med personen framför dig. 

VAD SKA JAG GÖRA DÅ?

Om du nu inte ska fokusera på att “vara dig själv”, vad ska du göra istället? Jag föreslår två saker:

  1. Lär känna dig själv ordentligt. Reflektera över vem du är, hur du blev som du är och vilka sidor du kan jobba med. Men gör för allt i världen inte detta dejten. Det här är en helt separat process. Jag rekommenderar att du prioriterar den oavsett om du dejtar eller ej. Du kommer alltid att vara, och ha huvudansvaret för, den här människan som är du. Det är värt att investera lite tid, energi och pengar i att reda ut vem det är och se till att du mår bra och trivs med dig själv.

  2. När du väl sitter på en dejt, släpp fokus från dig själv och var istället nyfiken på mötet med den andra personen. Du vet, han eller hon som du är där för att träffa! Med andra ord, tänka på dig själv får du göra hemma. Rikta din uppmärksamhet mot att vara närvarande i stunden och nyfiket lära känna den andra personen. Det är betydligt bättre än att gå in i ditt eget huvud och försöka räkna ut om du är tillräckligt mycket av det ena eller det andra. Det enda du behöver vara är närvarande. Det kan du bara vara genom att släppa taget om dina tankar och uppleva stunden med dina fem sinnen. 

Vill du ha hjälp med att förstå dig själv och släppa taget om snurriga tankar och dysfunktionella mönster? Läs mer om dejtingcoaching här!

Vet du hur det känns att vara riktigt jäkla glad?

Det är så många som svarar “ja” på frågan om de trivs med sina liv, utan att egentligen ha en aning om hur riktig glädje känns. Det är så många av oss som sitter fast i duktighetens bojor och tror att glädje är samma sak som att inte bli utskälld. Eller att det är samma sak som att få bekräftelse. Eller att det är känslan av att finnas till för någon annan, även om den personen inte ger särskilt mycket tillbaka.

För den som hela sitt liv haft fullt upp med att anpassa sig, hålla alla glada, prestera och vara till lags är det lätt att tro att glädje är den känsla av status quo som infinner sig när man lyckas med just det. Men inget av det där hör hemma i glädjekategorin över huvudtaget. Det ingår inte i ett glädjefyllt liv att man anpassar sig, hänger upp sitt värde på sina prestationer eller tar omvägar för att slippa konflikter.

Att ingen blev arg eller att du slapp kritik är inte samma sak som glädje. Att människor uppskattar dig på bekostnad av dina egna gränser, åsikter och preferenser är inte heller glädje. Kicken du får av ett meddelande från personen du dejtar men egentligen inte gillar själv är inte glädje. Inte heller lättnaden över att få bekräftelse som för en kort stund lugnar dina rädslor.

Ett glädjefyllt liv är ett liv i frihet. Ett liv där det känns lätt att andas. Ett liv där din känsla av glädje är så oerhört mycket viktigare än vad någon eventuellt skulle tycka om det som gör dig glad.

ÄR DET VERKLIGEN OKEJ ATT HA ROLIGT?

Vi lever i en kultur som förvisso involverar en hel del lyckohets, men den uppmuntrar inte till att vi ska vara glada. Inte på riktigt. Dels för att vi blir så dålig konsumenter när vi trivs med oss själva och våra liv. Men också för att vi har fått för oss att intellekt och arbete är viktigare än glädje och lek.

Det är liksom lite barnsligt och oansvarigt att vara glad. Är det inte lite vulgärt också? Hålla på och skratta och njuta av livet, när världen ser ut som den gör. Nej, låt oss istället arbeta hårt och så kan vi eventuellt ta en AW sen. Om vi hinner. (Spoiler: det kommer vi inte att göra.)

Vad får det här för konsekvenser? Ja, bland annat leder det till att människor bokstavligen stressar ihjäl sig, blir utbrända och sjuka. Men också att vi bara går miste om en himla massa skoj. Är inte det väldigt onödigt? Vad är egentligen meningen med nånting om vi inte har kul på vägen? På riktigt? Du lever inte för att arbeta, betala räkningar och övertänka. Ditt liv måste vara roligare än så!

Jag har insett att jag bara övertänker meningen med livet när livet inte känns bra. Så fort jag är på banan igen och trivs med hur jag mår det inget behov av att fungera på meningen, jag känner den ju!

HAPPY KOMMER FÖRE DEJTING

Om du inte vet vad som gör dig glad är det väldigt mycket begärt att en partner ska veta vad som gör dig glad. Om du inte vet vad som ger dig glädje som singel, hur ska du då veta i en relation?

Du behöver hitta dina egna nycklar till vad som får dig att må bra. Dels för att det här är ditt liv och därmed ditt ansvar oavsett om du har en relation eller ej. Men också för att det är en absolut förutsättning om du ska kunna dela det med någon annan.

Vill du ha en glädjefylld, passionerad, och meningsfull relation måste du veta vad som ger dig känslor av glädje, passion och meningsfullhet. (Jag kan lova dig att nyckeln till det inte är anpassning.)

En lurig anledning till att vi tror att en relation är vägen till sann lycka är den hormoncoctail vi upplever när vi är nyförälskade. Det är absolut en väldigt kraftfull väg till lycka – men sen då? När hormonerna avtagit och förälskelsen övergår i något annat, vad gör du då? Om du bara kan åka snålskjuts på era förälskelsehormoner kommer du stå helt handfallen när den fasen tar slut.

Men det behöver absolut inte vara så.

LÄR DIG ATT SKAPA GLÄDJE!

När du vet vad som skapar känslor av glädje, entusiasm, passion och inte minst attraktion och kåthet i dig, då kan du medvetet skapa det i ditt liv och i din relation. Du är inte längre beroende av hormonella toppar och snabba kickar. Du vet att du är din egen källa till glädje och njutning och kan fokusera på att dela det med andra, istället för att jaga människor i hopp om att de ska tillhandahålla det.

Är ni två personer som båda vet hur man har kul och prioriterar glädje, då blir det riktigt jäkla roligt att vara ihop! Relationen får en helt annan kvalitet då än om ni båda går och väntar på att denna andra ska göra er glada – utan att någon av er vet ens vad som gör er själva glada…

Vill du lära dig att skapa med glädje, lycka och njutning i ditt liv rekommenderar jag böckerna Lyckans Verktyg av Sonja Lyubomirsky, Lycka på fullt allvar av Katarina Blom eller Snubbla på lyckan av Daniel Gilbert. Ett annat tips är att spana in min gamla Wellness-blogg hos Aftonbladet, Hello Happiness, där jag skrivit hundratals inlägg om lyckoforskning.

Vill du hellre ha personlig hjälp kan du läsa mer om coaching här.

Ifrågasätt din rädsla – inte personen du dejtar!

De flesta av dina rädslor är väldigt förutsägbara. Det är sällan vi ens är i närheten av kreativa när det kommer till våra rädslor. För det mesta är det bara små små olikheter som rör sig runt ett stort tema, tex “jag är rädd att du kommer lämna mig”. Det kan ta sig i uttryck på olika katastrofscenarion där du blir lämnad, men kärn-rädslan än ändå densamma.

Eller så är du rädd för att aldrig träffa någon och fantiserar vilt om olika anledningar till att det är omöjligt och hur du kan misslyckas. Men kärnbudskapet är ändå detsamma: du är rädd för att aldrig träffa någon.

När du hittar kärnan blir det mycket lättare att förhålla dig till din rädsla. Den blir plötsligt förutsägbar, och det kan du använda till din fördel. Rädslan här aldrig något nytt att säga, och det gör det enkelt för dig att ligga steget före. Men om du inte gör det kommer du bli uppskrämd och chockad av varje liten ny detalj. Sen kommer du bete dig på jättekonstiga sätt eftersom du tror att det här jobbiga, som du har hittat på helt själv i din fantasi och som inte har något alls med verkligheten att göra, är sant.

Trygga personer beter sig inte såhär. Det är därför deras relationer fungerar. Lyckligtvis kan du lära dig att se dina egna mönster, hantera rädslan på bättre sätt och agera annorlunda mot personen du dejtar.

Du befriar dig från din egen rädsla genom att känna igen den och inse att den handlar om dig, inte om den andra personen. Gör du inte det kommer dejtandet blir jättejobbigt för dig, men även för den andra personen.

Du kommer nämligen inte bete dig så himla kärleksfullt mot någon som du tror kommer lämna dig. Istället är risken stor att du, medvetet eller omedvetet, bygger murar runt ditt hjärta för att skydda dig från det “oundvikliga”. Du kanske fantiserar om att dumpa personen, snålar med omtanke eller kräver svar på frågor om saker som inte ens har hänt.

Allt det här ökar naturligtvis risken för att den andra tappar intresset. Det ser ju ut som att du inte är intresserad, tillgänglig eller ens särskilt vänligt inställd till dejtandet. Dessutom kan det trigga den andra personens rädsla för att bli bortvald. Hamnar ni där blir ni fast i en evighetskarusell av manipulation, emotionellt avståndstagande och kontrollbeteenden. Det är definitivt inte vad som kommer före er närmare varandra.

LÄR KÄNNA DINA RÄDSLOR

Om dina rädslor är såhär enahanda, tjatiga och okreativt långtråkiga har jag ett förslag. Jag vill att du börjar ifrågasätta din rädsla istället för att ifrågasätta personen du dejtar.

Din rädsla har nämligen inte mycket med den andra personen att göra. Är du rädd för att bli lämnad kommer du sannolikt vara det oavsett hur den andra personen beter sig. Lösningen på problemet är därför inte att någon ger dig tillräckligt mycket bekräftelse, utan att du slutar lyssna på din rädsla.

Det finns nämligen inget som heter “tillräckligt mycket bekräftelse” eftersom rädslan aldrig får nog och alltid kommer hitta (på) fel. Så länge rädslan får styra kommer den säga åt dig att ifrågasätta allt personen du dejtar gör:

“Varför sa han si istället för så?”
“Varför fick jag en sån smiley förra veckan men inte idag?”
“Tittade han inte lite konstigt på mig sist vi sågs, vad betyder det?”
“Hon sa att hon skulle träffa en kompis, men tänk om hon dejtar någon annan?!”
“Han säger att han gillar mig men det är ju bara för att kunna dumpa mig längre fram…”

Osv, osv, osv. Det kan låta övertygade men allt det här är bara spekulationer och hittepå som baseras på din rädsla. Låter du rädslan styra ditt beeende kommer det sabotera dejtandet.

DIN RÄDSLA GÖR DIG SJÄLVCENTRERAD

Det blir jättejobbigt för dig att lägga så här mycket energi på att konstant vara misstänksam. Det blir också jobbigt för personen du dejtar att känna sig konstant ifrågasatt. Det är inte trevligt alls att få sånt antytt från personen man dejtar, oavsett om det är en uttalad fråga eller bara en skeptisk vibb.

Är du tillräckligt rädd (och kanske påeldad av kompisar med samma tillitsproblem) är det jättelätt att känna att du har all rätt i världen att få svar på vissa saker. Allt handlar om dig och ditt behov av att säkert veta. I så stor utsträckning att du riskerar att glömma bort att personen du dejtar också är en människa med känslor, rädslor och ett inre liv.

Det kan få dig att strunta i att glädjas när personen du dejtar har haft roligt. När hen tex kommer tillbaka från en härlig resa är allt du kan tänka på att ta reda på om hen hade roligare utan dig eller träffat någon annan på resan.

Det kan göra att så fort hen inte är på topp blir du uppskrämd och vill ha bekräftelse. Därmed missar du att den du dejtar inte mår bra och skulle behöva stöd och uppmuntran. Istället känns det rimligt för dig att komma med anklagelser och frågor om varför personen beter sig annorlunda (är ledsen). Din rädsla ställer sig i vägen för den andra personens känslor, behov och upplevelser. Det är verkligen inte bra för kontakten mellan er.

DIN RÄDSLA GÖR DIG OSYMPATISK

Det finns saker som du inte själv inser när du är såhär uppe i din egen rädsla. En sådan sak är att din rädsla är extremt förolämpande mot den andra personen. En annan är att den ställer sig i vägen för din empatiska förmåga. Där ganska magstarkt att anklaga någon för att exempelvis ljuga eller vara med någon annan. Vilket i praktiken är vad du gör när du vägrar tro på att personen du dejtar bara träffat en kompis, eller om du är konstant rädd för att bli utbytt.

Det din rädsla egentligen säger är ungefär “jag tror att du är så taskig att du inte har några problem alls med att ljuga för mig. Jag tror att du är så emotionellt avstängd och att du utan att blinka skulle byta ut personen du dejtar mot någon annan. Jag tror att du inte har några problem med att luras, bedra och såra människor i din omgivning. Jag tror att du bara låtsas tycka om mig för att manipulera mig men egentligen inte bryr dig alls och bara leker med mina känslor.”

Det här är grovt förolämpande saker att tro om en annan människa! Särskilt oschysst är det när du inte har något annat “bevis” än din egen rädsla att grunda det på. I synnerhet om du dejtar någon som beter sig helt normalt. Som uppenbarligen har valt att dejta dig. Som du dessutom säger dig tycka om!

Var därför mycket mycket uppmärksam på vad du egentligen anklagar den andra personen för när du blir rädd. Reflektera också noggrant över vem av er det egentligen är som beter sig illa…

Jag vet att du inte tänker såhär för att du är en osympatisk person utan för att du är rädd. Men den du dejtar vet inte det.

Och du ska verkligen inte behöva gå runt och vara så här rädd när du dejtar.

Vill du ha min hjälp med att befria dig från sådana här rädslor och misstankar när du dejtar kan du läsa mer om dejtingcoaching här.

Att gamla rädslor kommer tillbaka kan vara ett framsteg!

Är du lagd åt det hållet att du är självkritisk och har höga förväntningar på dig själv? Många sådana personer blir extremt besvärade om något inte går som de hade tänkt sig. Däremot bryr de sig sällan eller aldrig om att fira när något går bra. Toppresultat är ett underförstått minimikrav och inget att yvas över.

Det här gör att en av mina viktigaste uppgifter som coach är att peka på framsteg och genombrott, för att klienten är upptagen med att fokusera på något som för tillfället inte fungerar.

Särskilt viktigt är detta efter ett genombrott när någon, för att använda en tv-spelsmetafor, hamnar på en ny level. Det är ju ett jättestort framsteg att levla upp, men du kommer ofrånkomligen vara total nybörjare på den leveln. Det är här det ställer till det för många. Plötsligt är det svårt igen och de har inte längre koll på läget. Det leder ibland till slutsatsen “jag har inte lärt mig nånting alls och det här funkar inte för mig”. Men nej, så är det absolut inte.

STÄRK DINA DEJTINGMUSKLER!

För att använda en annan metafor är det som att höja vikterna på skivstången. Låt säga att du har gått från att tycka att 50 kilo i benböj är horribelt tungt, nästan inte går att squata överhuvudtaget och ger dig hemsk träningsvärk. Men med tiden blev du starkare och starkare och nu är du uppe på 60 kg.

Det är då helt rimligt att den nya vikten känns horribelt tung, nästan inte går att squata överhuvudtaget och ger dig hemsk träningsvärk. Men det är ju absolut inte ett tecken på att du gått bakåt! Du lyfter ju 20% mer nu, klart som fan att det känns tungt!

För att översätta detta till dejtingtermer upplever många en bit in i coachingen att gamla rädslor kommer tillbaka, vilket skrämmer dem. Låt säga att någon är jätterädd för att bli bortvald, tycker det är jättejobbigt bara att chatta med någon på Tinder och mår så dåligt av att dejta att det bara sker två gånger per år “för att få det gjort”.

Under coachingen tar vi såklart hand om detta. Klienten får hjälp med att möta rädslan, stärka självbilden och öva praktiskt på att möta jobbiga känslor. När du kan göra det behöver inte rädslan styra hela dejtandet längre. Det gör att allt fungerar betydligt bättre. Klienten blir lugn och trygg med att chatta, går på några övningsdejter och får träna på att möta sina känslor.

Med dessa nya färdigheter är det såklart lättare att träffa någon. En vacker dag har hon varit på tre dejter med samma person – och gissa vad som händer då? Hon blir plötsligt jätterädd för att bli bortvald, tycker det är jättejobbigt att prata med personen och vill bara få dejterna undanstökande. Självförtroendet dippar, allt känns hopplöst och hon mår jättedåligt.

NYA UTMANINGAR, SAMMA RÄDSLA

Låt oss titta på den här situationen lite mer klarsynt. Det är förvisso helt sant att samma gamla rädslor kommit tillbaka, men de kommer avsevärt senare i dejtandet. Hon har också betydligt bättre förutsättningar för att hantera dem när de dyker upp.

Framförallt ger coachingprocessen praktisk erfarenhet av att saker som tidigare varit extremt läskiga (att chatta med någon på Tinder och gå på en första dejt) plötsligt inte är läskiga alls längre. Visst, det har dykt upp nya utmaningar som känns läskiga, men det går såklart att göra samma förskjutning av läskigheten även med dem!

Precis som att du kan höja din maxvikt i benböj från 50 till 60 kg går det att skjuta upp gränsen för när dejtandet blir läskigt, tills du så småningom kan gå från en första matchning till en färdig relation utan att få panik. Och skulle du få panik, bli rädd, nervös eller börja tvivla emellanåt (få emotionell träningsvärk och mjölksyra) är du betydligt bättre rustad för att möta det.

Kom ihåg detta när gamla rädslor kommer tillbaka. Reflektera över när de dyker upp, vilka steg du tagit på vägen utan att rädslorna var där och hur mycket bättre du är på att hantera det nu än tidigare!

Livet kommer alltid vara bökigt ibland. Målet kan därför aldrig vara att undvika jobbiga känslor, utan att lära dig att bli riktigt bra på att möta dem.

Läsa mer om dejtingcoaching här och köp min bok här.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng