Category: Uncategorized

Använder du Tinder som en emotionell snuttefilt? Swipar när du har en dålig dag för att få kicken av att matcha med någon?

Chattar du med personer du egentligen inte är intresserad av för att du behöver känna att någon vill ha dig?

Fiskar du efter komplimanger för att du bara känner dig bra när andra säger att du är bra?

Skickar du sexiga bilder, eller är mer sexuellt öppen än du egentligen skulle föredra för att du behöver kicken av att känna dig åtrådd?

Är du ibland mer intresserad av bekräftelsen än av personen du får den av? Med andra ord, skulle du vara lika nöjd om bekräftelsen kom från någon annan?

Allt det här har som gemensam nämnare att du behöver någon annan för att tillfredsställa dina emotionella behov.

Jag har tidigare gjort en Youtubevideo om bekräftelse, och i det här inlägget vill jag prata närmare om vad bekräftelsesökandet egentligen handlar om.

Och framför allt vad du kan göra åt det.

ÄR DU I KONTAKT MED DIG SJÄLV?

Många som har så här starkt behov av yttre bekräftelse känner sig väldigt tomma utan. Det är nästan som att de inte kan känna att de existerar om inte någon annan tittar på dem. Det finns ofta ett samband mellan ett stort bekräftelsebehov och att vara “jag-svag”, alltså inte ha en särskilt tydlig bild av vem man är. Därför känns det nästan som att man inte existerar om inte någon annan kan bekräfta ens existens och säga att man är bra.

Bekräftelseknarkare tvivlar ofta på sig själva, anpassar sig mycket och relaterar egentligen inte alls till andra människor på ett djupare sätt utan använder dem för att spegla sig i. Och det beror just på att de inte kan se sig själva utan att använda en annan människa som spegel.

Att vara bekräftad utifrån blir ett plåster på såret av att inte kunna uppleva sig själv från insidan och vara i kontakt med sig själv.

I själva verket hör detta ihop med ett gammalt mönster av att till och med vända sig bort från sig själv. För att kunna skapa en sund självbild behövde du som barn omges av människor som är nyfikna på dig och hjälper dig att förstå vem du är. Utan det kommer livet istället bli en jakt på facit utanför dig själv.

Detta blir också vägen till att hantera oönskade känslor.

Så fort en jobbig känsla dyker upp riktas uppmärksamheten direkt mot någon annan som kan ta bort den jobbiga känslan. Du känner ju inte dig själv tillräckligt väl för att ta hand om det som blossat upp inom dig. Istället kallar du in någon annan som kan fixa det för en liten stund genom att bekräfta dig.

Det funkar för stunden, men är verkligen inte hållbart i längden.

VAD ÄR DET SOM SKAVER?

Vägen ut ur det här mönstret är att göra tvärtom: att vara nyfiken på din egen inre värld.

När en känsla kommer, stanna upp och utforska den:
“Vad är det jag upplever just nu?”
“Vad är det jag längtar efter egentligen?”

Bekräftelse är bara ett tillfälligt plåster på såret; det är ju inte vad du egentligen vill ha. Bara en inlärd nödlösning på problemet.

Den som inte är van vid att utforska sina känslor saknar förmåga att bedöma nyanserna och fastnar direkt i gamla hjulspår som bara säger “nåt känns fel – bäst att matcha med nån/få en komplimang/dela en sexig selfie så det känns lite bättre”.

Genom att göra så går du miste om informationen din känsla har till dig. Kanske är du rädd, känner dig ensam eller orolig. Det är i så fall viktigt att veta. Men det kan också vara att du bara är trätt, haft en jobbig dag eller känner dig törstig. Saknar du medvetenhet om vad du egentligen behöver blir det naturligtvis väldigt svårt att tillgodose dina behov.

Det är komplicerat nog i sig, men ännu krångligare blir det när din enda källa till en stunds emotionellt lugn och trygghet ligger utanför dig själv.

Därför vill jag nu lära dig att ta de första stegen mot att skapa det på egen hand.

SÄTT ORD PÅ DIN LÄNGTAN

Det du förmodligen längtar efter egentligen är att verkligen känna dig sedd och förstådd. Att uppleva närhet, kontakt och gemenskap. Ironiskt nog blir det helt omöjligt så länge du manipulerar människor för bekräftelse istället för att verkligen visa vem du är och vad du känner.

Men det förutsätter naturligtvis att du själv är medveten om vem du är och vad du känner. Därför vill jag att du provar att stå emot impulsen att få någon annan att göra dig trygg och tittar inåt istället. Var nyfiken på dig själv. Vad är det du upplever när bekräftelsebehovet sätter in?

Kan du identifiera var i kroppen du känner obehaget? Kan du sätta ord på vad du längtar efter? Kan du stanna kvar i upplevelsen här och nu istället för att springa ifrån den, övertänka eller distrahera dig? Kan du stanna hos dig själv istället för att försöka få någon annan att “fixa” känslan?

Det kan kännas både ovant och obehagligt att stanna med det som skaver, men det är där nyckeln finns. Allt annat är som att ignorera röda lampan på bilens instrumentbräda. Det är inte farligt att den lyser, men det kan bli farligt om du ignorerar den. Och precis likadant är det med dina känslor.

De bär på viktig information om vem du är och hur du upplever saker. Så börja öva på att stanna med dem och lära dig förstå dem istället för att överge dig själv när du har det som jobbigast.

NÅGOT BÄTTRE ÄN BEKRÄFTELSE

När du vet vad som skaver och vad du längtar efter blir det lättare att hitta andra vägar till att lösa det än genom bekräftelse. Om du märker att du ofta känner dig ensam kan det till exempel vara klokt att reflektera över hur du kan skapa nya sociala sammanhang i ditt liv.

Du kan börja dansa en gång i veckan. Gå med i en facebookgrupp för nya kompisar. Engagera dig politiskt. Läsa en bok om vad som skapar verklig kontakt (istället för bara bekräftelse). Prioritera att träffa dina vänner oftare.

Allt detta går du miste om ifall du bara jagar bekräftelse på Tinder för att lösa problemet för stunden istället för på djupet.

Det absolut bästa med det här är att när du lärt dig att förstå, tolka och uttrycka dina behov för dig själv kan du också börja dela dem med andra.

Föreställ dig skillnaden när du kan säga till en vän eller någon du dejtar “just nu känner jag mig ensam. Kan jag ringa dig och prata en stund?” och sen ha ett nära samtal om vad du verkligen känner, istället för att ta manipulativa omvägar där du diffust och ytligt frågar vad personen gör, ger en smörig komplimang för att få en tillbaka eller skapar drama för att någon ska tyska synd om dig.

Lite snabb bekräftelse kommer inte locka längre när du lärt dig att skapa autentisk kontakt med först dig själv och sedan med andra.

NYA BETEENDEN SKAPAR NYA RELATIONER

När du kan uttrycka dina känslor och behov på ett äkta sätt kan du också få det stöd du verkligen behöver. När du dessutom börjar ha relationer med människor som också behärskar detta kommer det vara som att leva i en helt ny värld.

Istället för att jaga bekräftelse från personer du egentligen kanske inte ens bryr dig särskilt mycket om, respekterar eller gillar (vi har ofta överseende med väldigt mycket så länge vi får den där bekräftelsekicken) kommer ditt liv vara fyllt av människor som kan se och förstå dig på riktigt.

Och du får, kanske för första gången nånsin, möjligheten att relatera till andra människor baserat på glädjen i att dela vilka ni verkligen är, vilket är något helt annat än att ha relationer som baseras på vad ni kan få av varandra.

Känner du igen dig lite för väl i det här blogginlägget och vill ha hjälp med att bryta mönstret? Läs om dejtingcoaching här!

Jag vet att det inte känns så, men du har fruktansvärd hybris när du värderar dig själv lägre än andra människor.

När någon jag coachar kallar sig själv värdelös eller oälskbar brukar jag fråga om de anser att det finns andra människor i världen som också är värdelösa och inte går att älska, eller om det bara är de själva.

De flesta hajar till lite över denna underliga fråga, tänker efter en sekund och svarar att nej, andra människor är naturligtvis värda kärlek, det är bara jag som inte är det.

Du måste vara väldigt speciell då, svarar jag med ett leende. Den enda människan i världen som inte ingår i den väldigt självklara idén med alla människors lika värde. Verkligen unikt, wow! 😉

Det brukar också förekomma en hel del specialregler som bara gäller för dem. Kanske har du också bestämt att andra människor naturligtvis har rätt att göra fel ibland, att det är fint när de delar sina känslor och det är självklart att de ska få hjälp när de behöver det. Men inte du. Du ska göra rätt jämt, just dina känslor är dåliga och behöver du hjälp är du svag. Det finns en helt annan uppsättning av livsregler och specialvillkor som bara gäller just dig. Snacka om att vara speciell!!

Och hybrisen fortsätter. Den som känner sig sämre än andra är också tvungen att hitta på rätt mycket om andra människor. Det går ju inte att veta hur andra mår och lever bara av att titta på dem, så du blir tvungen att hitta på en avundsvärd backstory till varenda främling du möter för att kunna upprätthålla din idé om att de är bättre än du.

Det innebär att du ger dig själv magiska krafter som förmågan att läsa deras tankar och helt synskt få insyn hela deras liv utan att ens ha pratat med dem. Wow igen! Du är verkligen verkligen speciell!

Jag raljerar en smula för att få fram min poäng, men precis såhär galet låter det när man uttalar vissa av sina idéer högt. Känslan av att vara underlägsen ställer sig i vägen för att man både lever i en låtsasvärld och har fullkomlig hybris.

Du är inte så speciell att du som enda människa i världen inte förtjänar kärlek.

Du tappar all trovärdighet när du ena stunden pratar om hur fint och värdefullt det känns när dina vänner delar sina känslor med dig för att i nästa stund hävda att om du delar dina känslor kommer folk tycka du är jobbig.

Och det är helt vansinnigt att tro att människor med snygga Instagramkonton inte har emotionella problem. (Jag antar att ditt instakonto inte heller avslöjar dina största problem och mörkaste hemligheter…)

PERFEKTIONISM ÄR DYSFUNKTIONELLT, INTE AVUNDSVÄRT!

Den gemensamma nämnaren hos de högpresterande personer jag brukar coacha är just att de är fantastiska, framgångsrika och utåt sett “perfekta”. Men den yttre fasade av framgång och perfektion är i själva verket ofta ett symptom på problemen som ligger under. Väldigt många gör allt för att överkompensera och dölja för omvärlden att de mår dåligt, haft en tuff uppväxt eller lider utan att egentligen förstå varför.

Efter att ha coachat över tusen singlar kan jag intyga att det går aldrig att se på utsidan vad någon har för problem på insidan. Det enda du kan lita på är det är svårt, komplicerat och emellanåt smärtfyllt att vara människa. Tro inte att dina problem och din smärta är något som skiljer dig från andra.

Otrygg anknytning, emotionell och psykisk smärta, hjärtesorg och rädsla går inte att se på utsidan. Det är djupt mänskliga saker som drabbar alla oavsett bakgrund, jobbtitel och utseende. Det mesta bygger på mönster som uppkom i barndomen och du har ju ingen aning om vad människor varit med om för 10-20-30+ år sen eller vad de bär på idag. Du förlorar väldigt mycket empati om du går runt och tror att “alla andra” har perfekta liv.

Jag ber dig att släppa litegrann på din osäkerhetshybris och istället leka med tanken på att andra människor är mer lika dig än du anar. Oavsett hur de ser ut eller verkar. Till och med personen du dejtar (eller inte vågar dejta) har sina problem, tro det eller ej. För det är rätt lurigt att vara människa!

Den största (och kanske enda) skillnaden mellan dig och alla andra är att du upplever dig själv från insidan och alla andra utifrån. Det gör att du bara ser vad de visar dig. Resten hittar du på själv.

Så lägg ner det där med att tro att du är så speciell som har problem och tvivlar på dig själv och inse att du är bara en helt vanlig människa. Och det är alla andra också.

Det är så många som svarar “ja” på frågan om de trivs med sina liv, utan att egentligen ha en aning om hur riktig glädje känns. Det är så många av oss som sitter fast i duktighetens bojor och tror att glädje är samma sak som att inte bli utskälld. Eller att det är samma sak som att få bekräftelse. Eller att det är känslan av att finnas till för någon annan, även om den personen inte ger särskilt mycket tillbaka.

För den som hela sitt liv haft fullt upp med att anpassa sig, hålla alla glada, prestera och vara till lags är det lätt att tro att glädje är den känsla av status quo som infinner sig när man lyckas med just det. Men inget av det där hör hemma i glädjekategorin över huvudtaget. Det ingår inte i ett glädjefyllt liv att man anpassar sig, hänger upp sitt värde på sina prestationer eller tar omvägar för att slippa konflikter.

Att ingen blev arg eller att du slapp kritik är inte samma sak som glädje. Att människor uppskattar dig på bekostnad av dina egna gränser, åsikter och preferenser är inte heller glädje. Kicken du får av ett meddelande från personen du dejtar men egentligen inte gillar själv är inte glädje. Inte heller lättnaden över att få bekräftelse som för en kort stund lugnar dina rädslor.

Ett glädjefyllt liv är ett liv i frihet. Ett liv där det känns lätt att andas. Ett liv där din känsla av glädje är så oerhört mycket viktigare än vad någon eventuellt skulle tycka om det som gör dig glad.

ÄR DET VERKLIGEN OKEJ ATT HA ROLIGT?

Vi lever i en kultur som förvisso involverar en hel del lyckohets, men den uppmuntrar inte till att vi ska vara glada. Inte på riktigt. Dels för att vi blir så dålig konsumenter när vi trivs med oss själva och våra liv. Men också för att vi har fått för oss att intellekt och arbete är viktigare än glädje och lek.

Det är liksom lite barnsligt och oansvarigt att vara glad. Är det inte lite vulgärt också? Hålla på och skratta och njuta av livet, när världen ser ut som den gör. Nej, låt oss istället arbeta hårt och så kan vi eventuellt ta en AW sen. Om vi hinner. (Spoiler: det kommer vi inte att göra.)

Vad får det här för konsekvenser? Ja, bland annat leder det till att människor bokstavligen stressar ihjäl sig, blir utbrända och sjuka. Men också att vi bara går miste om en himla massa skoj. Är inte det väldigt onödigt? Vad är egentligen meningen med nånting om vi inte har kul på vägen? På riktigt? Du lever inte för att arbeta, betala räkningar och övertänka. Ditt liv måste vara roligare än så!

Jag har insett att jag bara övertänker meningen med livet när livet inte känns bra. Så fort jag är på banan igen och trivs med hur jag mår det inget behov av att fungera på meningen, jag känner den ju!

HAPPY KOMMER FÖRE DEJTING

Om du inte vet vad som gör dig glad är det väldigt mycket begärt att en partner ska veta vad som gör dig glad. Om du inte vet vad som ger dig glädje som singel, hur ska du då veta i en relation?

Du behöver hitta dina egna nycklar till vad som får dig att må bra. Dels för att det här är ditt liv och därmed ditt ansvar oavsett om du har en relation eller ej. Men också för att det är en absolut förutsättning om du ska kunna dela det med någon annan.

Vill du ha en glädjefylld, passionerad, och meningsfull relation måste du veta vad som ger dig känslor av glädje, passion och meningsfullhet. (Jag kan lova dig att nyckeln till det inte är anpassning.)

En lurig anledning till att vi tror att en relation är vägen till sann lycka är den hormoncoctail vi upplever när vi är nyförälskade. Det är absolut en väldigt kraftfull väg till lycka – men sen då? När hormonerna avtagit och förälskelsen övergår i något annat, vad gör du då? Om du bara kan åka snålskjuts på era förälskelsehormoner kommer du stå helt handfallen när den fasen tar slut.

Men det behöver absolut inte vara så.

LÄR DIG ATT SKAPA GLÄDJE!

När du vet vad som skapar känslor av glädje, entusiasm, passion och inte minst attraktion och kåthet i dig, då kan du medvetet skapa det i ditt liv och i din relation. Du är inte längre beroende av hormonella toppar och snabba kickar. Du vet att du är din egen källa till glädje och njutning och kan fokusera på att dela det med andra, istället för att jaga människor i hopp om att de ska tillhandahålla det.

Är ni två personer som båda vet hur man har kul och prioriterar glädje, då blir det riktigt jäkla roligt att vara ihop! Relationen får en helt annan kvalitet då än om ni båda går och väntar på att denna andra ska göra er glada – utan att någon av er vet ens vad som gör er själva glada…

Vill du lära dig att skapa med glädje, lycka och njutning i ditt liv rekommenderar jag böckerna Lyckans Verktyg av Sonja Lyubomirsky, Lycka på fullt allvar av Katarina Blom eller Snubbla på lyckan av Daniel Gilbert. Ett annat tips är att spana in min gamla Wellness-blogg hos Aftonbladet, Hello Happiness, där jag skrivit hundratals inlägg om lyckoforskning.

Vill du hellre ha personlig hjälp kan du läsa mer om coaching här.

Är du lagd åt det hållet att du är självkritisk och har höga förväntningar på dig själv? Många sådana personer blir extremt besvärade om något inte går som de hade tänkt sig. Däremot bryr de sig sällan eller aldrig om att fira när något går bra. Toppresultat är ett underförstått minimikrav och inget att yvas över.

Det här gör att en av mina viktigaste uppgifter som coach är att peka på framsteg och genombrott, för att klienten är upptagen med att fokusera på något som för tillfället inte fungerar.

Särskilt viktigt är detta efter ett genombrott när någon, för att använda en tv-spelsmetafor, hamnar på en ny level. Det är ju ett jättestort framsteg att levla upp, men du kommer ofrånkomligen vara total nybörjare på den leveln. Det är här det ställer till det för många. Plötsligt är det svårt igen och de har inte längre koll på läget. Det leder ibland till slutsatsen “jag har inte lärt mig nånting alls och det här funkar inte för mig”. Men nej, så är det absolut inte.

STÄRK DINA DEJTINGMUSKLER!

För att använda en annan metafor är det som att höja vikterna på skivstången. Låt säga att du har gått från att tycka att 50 kilo i benböj är horribelt tungt, nästan inte går att squata överhuvudtaget och ger dig hemsk träningsvärk. Men med tiden blev du starkare och starkare och nu är du uppe på 60 kg.

Det är då helt rimligt att den nya vikten känns horribelt tung, nästan inte går att squata överhuvudtaget och ger dig hemsk träningsvärk. Men det är ju absolut inte ett tecken på att du gått bakåt! Du lyfter ju 20% mer nu, klart som fan att det känns tungt!

För att översätta detta till dejtingtermer upplever många en bit in i coachingen att gamla rädslor kommer tillbaka, vilket skrämmer dem. Låt säga att någon är jätterädd för att bli bortvald, tycker det är jättejobbigt bara att chatta med någon på Tinder och mår så dåligt av att dejta att det bara sker två gånger per år “för att få det gjort”.

Under coachingen tar vi såklart hand om detta. Klienten får hjälp med att möta rädslan, stärka självbilden och öva praktiskt på att möta jobbiga känslor. När du kan göra det behöver inte rädslan styra hela dejtandet längre. Det gör att allt fungerar betydligt bättre. Klienten blir lugn och trygg med att chatta, går på några övningsdejter och får träna på att möta sina känslor.

Med dessa nya färdigheter är det såklart lättare att träffa någon. En vacker dag har hon varit på tre dejter med samma person – och gissa vad som händer då? Hon blir plötsligt jätterädd för att bli bortvald, tycker det är jättejobbigt att prata med personen och vill bara få dejterna undanstökande. Självförtroendet dippar, allt känns hopplöst och hon mår jättedåligt.

NYA UTMANINGAR, SAMMA RÄDSLA

Låt oss titta på den här situationen lite mer klarsynt. Det är förvisso helt sant att samma gamla rädslor kommit tillbaka, men de kommer avsevärt senare i dejtandet. Hon har också betydligt bättre förutsättningar för att hantera dem när de dyker upp.

Framförallt ger coachingprocessen praktisk erfarenhet av att saker som tidigare varit extremt läskiga (att chatta med någon på Tinder och gå på en första dejt) plötsligt inte är läskiga alls längre. Visst, det har dykt upp nya utmaningar som känns läskiga, men det går såklart att göra samma förskjutning av läskigheten även med dem!

Precis som att du kan höja din maxvikt i benböj från 50 till 60 kg går det att skjuta upp gränsen för när dejtandet blir läskigt, tills du så småningom kan gå från en första matchning till en färdig relation utan att få panik. Och skulle du få panik, bli rädd, nervös eller börja tvivla emellanåt (få emotionell träningsvärk och mjölksyra) är du betydligt bättre rustad för att möta det.

Kom ihåg detta när gamla rädslor kommer tillbaka. Reflektera över när de dyker upp, vilka steg du tagit på vägen utan att rädslorna var där och hur mycket bättre du är på att hantera det nu än tidigare!

Livet kommer alltid vara bökigt ibland. Målet kan därför aldrig vara att undvika jobbiga känslor, utan att lära dig att bli riktigt bra på att möta dem.

Läsa mer om dejtingcoaching här och köp min bok här.

Det finns ett väldigt intressant fenomen som jag ser hos många coachingklienter. De har inte uppfattat att de är vuxna utan har samma självbild som de hade på högstadiet.

Om du var töntig, utanför, mobbad eller inte fick hångla på högstadiet formar det din självbild. Det är ju rimligt då, men du är inte 14 år längre. Livet förändras radikalt mellan högstadiet och 30årsåldern, men det är inte alltid som självbilden hänger med.

Jag möter aspampiga businesskvinnor som är coola, vackra och skithäftiga personer. Men när det kommer till dejtande känner de sig som den töntiga tjejen med tandställning och glasögon i 8B.

Jag möter män med skägg och skjorta som trots att de numera har världens pondus, ser bra ut och är jättespännande personer behållit samma kroppsspråk, självbild och beteendemönster som sitt töntiga 15åriga jag när de dejtar. Det är naturligtvis inte så attraktivt.

Det här kan låta helt galet men det är suuupervanligt! En stor och viktig del av vår självbild etableras i barndomen och tonåren och du riskerar att fastna där om du inte gör en medveten ansträngning att uppdatera självbilden. Det här är anledningen till att det som kallas “impostor syndrom“, där man känner sig som en bluff, är så vanligt. Om din självbild ger dig en känsla av att vara barn eller tonåring kommer det ju kännas väldigt konstigt att exempelvis vara chef över andra vuxna. Det kommer inte vara konstigt för någon annan, för alla andra ser dig som en kompetent och vuxen person, men inom dig kommer det skava.

SJÄLVBILD OCH DEJTANDE

Självbilden är inte huggen i sten och kan skifta i olika situationer. Det är därför någon kan känna sig helt vuxen, kompetent och trygg när det kommer till jobb eller vänskap, men tvivla på sig själv när det kommer till dejtande och attraktion. Det skapar naturligtvis problem. Det är inte bara svårt utan även rätt olämpligt, att dejta, flirta vara intim med någon när du inte känner dig vuxen.

För många kan det här göra att det låser sig helt. Man känner sig inte “trovärdig” i en flirtig situation när man inte känner sig vuxen. Impostor syndromet kan slå till med full kraft och det känns som att man bara kommer göra bort sig om man försöker.

Det här påverkar också i högsta grad vem du dejtar och vad du tror att du har att erbjuda till en annan person. Det kommer en känsla av underlägsenhet med att känna sig som ett barn och det påverkar vem vi tror att vi kan, får och har möjlighet att dejta. Jag möter exempelvis många kvinnor som inte vågar dejta jämnåriga män. Det känns som att de inte skulle ha något att erbjuda en vuxen man. Det stämmer naturligtvis inte, men självbilden styr hur vi uppfattar världen, beter oss och förhåller oss till andra människor. (Jag skrev en artikel om det i Aftonbladet för några år sedan, du hittar den här.)

UPPDATERA DIN SJÄLVBILD!

Jag pratar ofta med klienter om skillnaden mellan att känna sig som en flicka och en kvinna (eller pojke/man). Vad innebär det egentligen? Det finns ju ingen färdig manual här utan varje person behöver upptäcka vad det innebär att vara vuxen för just dig. Det är viktigt att din självbild är uppdaterad och i kontakt med verkligheten!

Många behöver därför medvetet anstränga sig för att släppa taget om sin flickighet/pojkighet. De behöver hitta fram till en känsla av att vara vuxen. Det är ett viktigt och effektivt sätt att bygga självförtroende kopplat till just dejtande.

Det här kan påverka hur man exempelvis klär sig, talar eller tittar på någon. Om du inte känner dig vuxen kommer det vara svårt att känna dig sexig och då blir det svårt att få dejtandet att komma förbi en rent vänskaplig nivå.

Ofta behövs det inte särskilt mycket mer än lite introspektion och reflektion kring det här för att mönstret ska brytas. Man har bara inte satt ord på vad exakt det är som spökar och skaver. Så fort du identifierar att det handlar om att du inte känner dig vuxen kan du börja reflektera över ditt beteende i olika sammanhang. Sen kan du testa att göra på andra sätt.

Till exempel såhär:
Om du hade känt dig mer vuxen, vem hade du vågat högerswipa då? Vad hade du haft på dig på dejten? Hade du känt dig tryggare med att flirta? Hade du kommunicerat tydligare? Skulle du känt dig värd mer och ta mer initiativ istället för att vänta på att bli vald?

Fundera över vad det innebär för dig att vara vuxen. Börja sedan testa de beteenden som ingår i din unika vuxendefinition och se hur det påverkar självbilden. Öva samtidigt på att släppa taget om de beteenden som inte känns helt vuxna.

Vill du ha hjälp med att uppdatera självbilden? Läs mer om dejtingcoaching här!

Aldrig tidigare i historien har vuxna människor varit ensamboende i den här utsträckningen.
Aldrig tidigare i historien har vi levt såhär självständigt.
Aldrig tidigare i historien har såhär stor del av befolkningen varit singlar.

Och aldrig tidigare har människor känt sig såhär ensamma. Ensamhet börjar bli ett allvarligt folkhälsoproblem.

Jag har bloggat här om World Values Survey som visar att ur ett globalt perspektiv är vi i Sverige extremt självständiga. Det finns ingen annan kultur där människor lever såhär långt ifrån varandra. Vi har inga community values (när pratade du senaste med en granne?) och inte heller särskilt starka family values. Vi går inte i kyrkan. Vi förlitar oss ofta mer på oss själva och staten än våra anhöriga. Och det finns en djupt rotad idé om att det är svårt att få vänner som vuxen.

När jag googlade på ensamhet fann jag både forskning om samband mellan ensamhet och fysisk ohälsa, flera intervjuer med personer som helt saknar vänner och forskning om hur ensamhet påverkar vår möjlighet till lycka. Det är uppenbart att vi inte är biologiskt designade för att vara ensamma. Men ett modernt samhälle, särskilt om du lever i en större stad, är inte designat för att uppmuntra till ny kontakt och gemenskap mellan människor. Det här är ett problem som vi måste börja ta på allvar, reflektera kring och hitta nyanserna i.

PARTNER VS COMMMUNITY

Många av mina coachingklienter pratar om ensamhet och längtan efter gemenskap. Jag märker att många förväntar sig att en partner skulle vara lösningen. Så enkelt är det inte. Vi är inte designade för att vara ensamma men vi är inte heller designade för att bara umgås med en person. Människan har överlevt evolutionen genom samarbete, nomadliv i grupper, bygemenskaper och generationsboende.

Det är inte tänkt att vi på egen hand ska klara av allt som det innebär att leva. Men vi kan inte heller tro att en partner ska ge oss vad som förr krävdes en hel bygd för att tillhandahålla. Vi är inte skapade för det. Hela mänsklighetens överlevnad som art bygger på att vi har olika personlighetstyper, olika styrkor och egenskaper, olika gener och olika sociala förmågor. Den bygger på samarbete och gemenskap.

Efter min resa till Bali i vintras där både turisterna och lokalbefolkningen hade helt andra normer gällande samarbete, gemenskap och socialiserande fick jag verkligen perspektiv på detta. Det känns plötsligt ganska absurt att vi i exempelvis Stockholm sitter ensamma i våra svindyra små lägenheter. Vi behöver boka in att träffas för att det ska bli av. Och vi vet inte hur man skapar nya sociala kontaktytor. Det här är inte bara tråkigt, det börjar även bli skadligt för vår hälsa.

HITTA DINA SAMMANHANG!

Jag tror att de flesta av oss skulle må bättre av mer naturligt integrerad samvaro i tillvaron. Det är fint att ha vänner som “verkligen finns där när det gäller”, men om ni bara ses och hörs när det verkligen gäller går ni miste om en fin, viktig och hälsobringande vardagskontakt som jag ser att väldigt många saknar.

Det uppstår en alldeles speciell kontakt mellan människor som umgås dagligen utan att det är en aktivitet att ses. Jag tror det är den kontakten många längtar efter att ha med en partner. Och det är såklart väldigt fint att ha någon så nära, men det finns en risk med att bara fokusera på det.

Om du känner dig ensam vill jag att du reflekterar över mängden gruppgemenskap och sammanhang i ditt liv. Gör skillnad på det och din längtar efter en partner. För ingen partner i världen kan kompensera för brist på sammanhang.

Människor har helt enkelt behov av meningsfullhet och gemenskap. Ta dessa behov på allvar och fyll ditt liv med meningsfulla sammanhang som sätter dig i kontakt med andra människor.

Det fina är att när du aktivt och medvetet börjar söka efter sammanhang, communities och gemenskaper där du trivs kommer det lösa flera problem på en gång.

HÄR ÄR TRE FÖRDELAR:

1. Du blir mindre ensam. Du har en plats (eller flera) i ditt liv att gå till där det alltid finns människor du känner och tycker om. Det kan vara en kör, crossfitbox eller schackklubb. Du kan engagera dig i välgörenhet eller politik, vara stödperson för ungdomar, djur eller nyanlända.

Eller söka dig till sociala sammanhang för människor som gillar konst, kultur eller musik. Det finns mängder av möjligheter både på nätet och IRL. Finns inte det sammanhang du skulle vilja ingå i kan du skapa det och bjuda in andra till det.

2. Det blir lättare att träffa någon. Många söker sig bara till sociala sammanhang för att hitta en partner, och går miste om möjligheten att bli en del av gemenskapen. Gör tvärtom istället! När du har en naturlig plats (eller flera) där du träffar nya människor kommer du inte vara begränsad till att swipa och klicka för att träffa någon att dejta. Du kommer istället på ett helt organiskt sätt möta och lära känna nya människor. Dessutom över en längre tid, vilket gör att både vänskap och mer kan växa fram.

3. Det ställer rimligare krav på en framtida partner. När ditt liv redan innehåller sociala sammanhang är du socialt påfylld istället för socialt utsvulten när du går på en dejt. Din dejt är inte längre ljuset i tunneln som kan rädda dig från ensamheten. Istället är det bara ännu en intressant person i ditt liv, som du utan press kan lära känna i lugn och ro.

ATT FÅ NYA VÄNNER SOM VUXEN

Idén med att det är svårare att få vänner som vuxen tror jag handlar om att de flesta vuxna inte har lika många sociala plattformar som exempelvis barn och studenter. Barn som spelar fotboll varje vecka, har utflyktsdagar med 200 andra barn, går på simhopp eller är med i scouterna har fantastiska möjligheter att få nya vänner. Men inte på grund av att de är barn utan på grund av att de befinner sig i sociala miljöer.

Det är samma sak med studenter. Kåraktiviteter, spexföreningar, studiegrupper, fester, korridorboende och studentföreningar för människor samman. Det gör det enklare att både få vänner och att träffa en partner. Men återigen inte på grund av att du är i en viss ålder utan på grund av att du har en social livsstil.

Det finns inget som säger att du måste sluta med det för att du passerar 20. Vill du ha fler sociala möjligheter kan du skapa och delta i dem nu med. Sammanhangen finns och du får vara med! De flesta har bara inte sett det sambandet och har tappat de sociala plattformarna i sina liv. Vill du skapa ett mer socialt liv finns det faktiskt inget alls som står i vägen. Vill du ha min hjälp kan du läsa mer om coaching här.

Sugen på fler tips? Här är en artikel jag skrev för några år sedan om att skaffa nya vänner.

Människorna jag coachar är helt fantastiska men många är fullkomligt förkrossade över att deras dejtande inte funkar. Vad de är helt blinda inför är att det inte funkar pga att de dejtar personer som inte är i närheten av fantastiska.

De som kommer till mig har jobbat med sig själva, är välutbildade, roliga, snygga och har sin shit together. Men väldigt ofta dejtar de personer som inte har ordning på sina liv, som är otrevliga, har drogproblem, är oambitiösa och ofta inte ens kan bete sig som folk. Vi snackar inte om att vara lite charmigt slarvig utan om saker som att komma en timme för sent till dejten, inte kunna föra ett intressant samtal eller ha på sig en ren tröja. Sjukt oimponerande och jävligt otrevligt.

Sen kommer dessa fantastiska singlar till mig och undrar varför dejtandet inte funkar, och känner sig ouppskattade och dåliga. Massor av fantastiska människor (särskilt anpassare, tvivlare och duktighetsdejtare) fastnar gång på gång i fällan att dejta personer som inte kan ta hand om sig själva eller sina liv. Dessa personer har ingen aning om att de är värda betydligt bättre eller att personer i deras egen liga ens existerar. Det måste förändras! Ditt dejtande är inte ett rehabcenter för vilsna människor!!

DITT SÄLLSKAP ÄR VÄRDEFULLT!

Ska du ha en relation med någon måste den personen matcha dig i vissa grundläggande avseenden. Till att börja med i generell ambitionsnivå och social, emotionell och intellektuell förmåga. Det mest grundläggande är att den du dejtar har någonstans att bo, kan försörja sig och inte har allvarliga psykiska problem. Dessutom ska det vara en härlig och intressant person som inspirerar dig och gör dig glad.

Det känns vansinnigt att jag behöver påpeka det, men jag vet att många behöver höra svart på vitt att allt det där är absoluta minimikrav.

Om planen är att träffa någon som du på sikt ska bo, leva, resa och eventuellt uppfostra barn tillsammans med är det superviktigt att era liv håller någorlunda jämn nivå på vissa avgörande punkter. Inte minst av praktiska skäl för att ert liv ihop ska fungera.

Men det här kommer också vara den person som du pratar med varje dag och dessutom den enda personen som du kommer ha sex med om du vill ha en monogam relation.

Valet av livspartner är ett av de allra största och viktigaste val du kommer göra och den här människan kommer få extremt stort inflytande över ditt liv.

Men även i mindre skala, som på en kort dejt, så är det absolut värdefullaste du har att ge till andra människor din tid, din energi och ditt sällskap. Sätt värde på det och dejta för tusan inte någon som gör ditt liv stökigare, jobbigare eller sämre!!

NOLLTOLERANS PÅ BESVIKELSER

Du behöver sluta täcka upp för den andra personens brister, dåliga egenskaper och sviktande sociala färdigheter. Inget mer “äh, men vi kan va hos mig igen” eller “det gör inget att du ställer in i sista sekunden” eller “du kan bjuda nästa gång” fast ni båda egentligen vet att du kommer behöva betala då också.

Inga fler dejter i skitiga ungkarlslyor, mediokert sex på den andra personens villkor eller konstiga meddelanden mitt i natten. Blir det tyst för att den andra personen inte klarar av att föra ett intressant samtal behöver du veta det och gå därifrån. Sitt för allt i världen inte kvar och se till att samtalet med den här uppenbart ointressanta personen flyter!

Gå hem och ta en power nap istället. Eller läs en bok, måla tånaglarna eller gör revolution mot patriarkatet. Vad som helst men slösa inte bort ditt liv på tråkiga dejter med ointressanta personer!!

Personen du dejtar måste matcha dig (alltså vara intressant att prata med, inkännande mot andra människor, förstående, varm, romantisk, smart, ordentlig, kärleksfull osv) och därtill kunna bidra med ytterligare egenskaper och förmågor som du inte har.

Du måste se till och förvänta dig att ni bidrar till varandra och att det är jämn balans mellan vem som ger och vem som får. Allt det där kommer inte magiskt dyka upp längre fram utan du har ansvar för att se till att du dejtar någon som kan erbjuda det.

SJÄLVKÄNSLAN STYR

Anledningen till att jag tar upp det här är inte att jag vill förespråka någon sorts elitistiskt dejtade. Jag tar upp det för att det är ett destruktivt mönster. Och det grundar sig så gott som alltid på låg självkänsla. Det känns som att man inte har särskilt mycket att ge till den man dejtar så den undermedvetna lösningen på problemet blir att dejta någon som har ännu mindre. (Det kan ge samma effekt att dejta någon som är avsevärt yngre.)

Det ger helt enkelt en lite skön känsla av trygghet eller till och med överlägsenhet att dejta personer som inte har sina liv i ordning. Det kan låta arrogant men är oftast en nödlösning för att slippa känna sig underlägsen någon som matchar en och som det faktiskt skulle kunna funka med.

Samtidigt är man helt blind inför att personen man dejtar är både olämplig och oförmögen att ha en sund relation av något slag. Men ens låga självbild och stora längtan efter kärlek gör att man gång på gång hamnar med sådana personer.

Inte minst för att kaosmänniskorna vet att deras enda möjlighet att dejta någon så awesome som du bygger på att du har så låg självkänsla. Det här är inte rimliga personer för dig att dejta. Du, din kärlek och ditt liv är inte en välgörenhetsanstalt för vilsna pojkar.

Är du en vuxen kvinna med din shit together är det mycket rimligt att du dejtar vuxna män med sin shit together! Samma sak gäller naturligtvis även vuxna män med sin shit together, som inte ska heller ska behöva vara stödperson/terapeut/butler åt sin partner.

HÖJ DINA FÖRVÄNTNINGAR ORDENTLIGT!

Det är vansinnigt osexigt, dysfunktionellt och destruktivt att ha såhär obalanserade relationer. Naturligtvis kan människor ha det kämpigt ibland och man bör ha empati med att vi alla kan ha perioder i livet då saker strular. Men det är väldigt stor skillnad på någon som har ett tillfälligt problem och är uppenbart kapabel att lösa sina problem (du) och någon vars hela liv är kaos och som saknar förmåga att styra upp det (personerna du inte ska dejta).

Oavsett om det handlar om drogproblem eller bara vanlig respektlös grabbighet är det inte sådana människor du ska ha i ditt liv. Punkt! Och du ska definitivt inte vara med någon som inte klarar av att respektera dina gränser eller inte kan hantera en motgång eller konflikt utan att bli sur, tyst eller elak.

Sexuellt och romantiskt ska du inte bara vara respekterad utan verkligen verkligen känna dig uppskattad, hyllad och tillfredsställd. Allt annat är för lite.

Om du känner dig skrämd av att dejta någon som matchar dig, tror att sådana personer inte existerar eller inte är tillgängliga för dig behöver du stärka din självbild, inte lösa det genom att dejta strulputtar! 

Låt mig avslutningsvis lätta upp stämningen med en rolig sång om att dejta personer som gör dig besviken: